Liljors doft

Häromdagen frågade jag en kund som handlade i min kassa om de blommor hon bar på var en gåva till henne eller om hon skulle ge bort dem. Det visade sig vara varken eller, istället visade sig att hon köpte färska blommor till sig själv en gång i veckan. Jag har haft samma tanke, dagdröm eller fantasi just om att ha färska blommor hemma, men jämt känt att jag ska börja köpa färska blommor när jag städat i ordning hemma. Och eftersom jag aldrig nått hela vägen fram med min städning så har jag heller inte köpt några blommor. Men så kom jag en rätt bra bit när jag röjde igår och idag köpte jag vita, väldoftande liljor som är min favoritblomma. Och jag köpte blommorna trots att jag inte känner mig färdig eller helt tillfreds med städningen. Istället för att vänta på att städningen ska bli så där perfekt som jag har som krav på mig själv så kanske de väldoftande färska blommorna ger mig uppmuntran, inspiration och motivation till att hålla ordning och fortsätta mot den där bilden som jag har av hur mitt liv och mitt hem ska vara.


Klädinköp

Under lunchen var jag och handlade kläder tillsammans med en vän. Vi var väl inte så otroligt tysta och diskreta av oss när vi provade kläder och jag kan tänka mig att det var ganska uppenbart att vi var homosexuella. När vi skulle handla så var det en allmänt trevlig och glad stämning och alla tre i personalen skrattade och vi var alla allmänt engagerade i mina och min väns inköp. Mitt under att de slog in våra varor så utbrast den ena kassörskan: Men ni kanske handlar ihop? Det blev ganska uppenbart att de tolkade oss som ett par så både jag och min vän log och svarade att vi handlade ihop men betalade var för sig. Vårt ärliga sätt och personalens inställning och attityd gjorde att en situation som kunde blivit pinsam, bara kändes naturlig och avslappnad. På ett trevligt och avslappnat sätt hade de bejakat möjligheten att vi kunde ha varit ett par.


Insikt om omsorg

Häromdagen fick jag ett tidningsklipp av en stamkund. Hon brukar klippa ur texter som hon tycker är bra och som kan vara av intresse för mig. Denna gång, liksom tidigare, var urklippet väl paketerat i flera lager av gamla påsar och kuvert. Jag har alltid tyckt att det varit en egenhet som hon har och mest tyckt det varit konstigt. Men nu när jag fick det senaste urklippet så var det som att jag satte på mig andra glasögon och såg bortom det estetiska i den ganska fula paketeringen och insåg istället hur mycket omtanke som ligger bakom att hon klipper ut artiklarna och paketerar dem åt mig och sedan lämnar dem personligen till mig på min arbetsplats.


Känd i en småstad

Jag går ut allt för sällan så när en arbetskompis frågade om jag skulle med ut efter att ha jobbat kväll så följde jag med. Kvällen visade sig bli riktigt trevlig och jag träffade många vänner som jag inte träffat på länge, dessvärre tappade jag kontakten med mina arbetskompisar. Att gå ut är en speciell upplevelse då jag både är City-Åke och Bög-Åke för många i Borås. När jag av en vän blev presenterad för en kille så sa han att han, som alla andra i den här stan, visste vem jag är. Visste inte om det var positivt eller negativt men det kändes som att det var City-Åke han menade. Senare såg jag en kille som såg bra ut och jag kände hans vän så vi hejade på varandra, killen som jag tyckte såg bra ut gick sin väg och försvann i vimlet men  killen som jag kände kom fram och sa till mig att killen som såg bra ut hade gått sin väg för att han blev rädd för mig. Bög-Åkes 62 kilo är tydligen en skrämmande uppenbarelse. När jag begav mig hemåt så kom en av de snyggaste, och trevligaste killar jag sett i hela mitt liv, fram till mig och gav mig en kram. Vi pratade en stund och innan jag gick så hälsade han att jag skulle ta hand om hans mamma, tillbaka till City-Åke igen...


Slutruvat

Under mina resor till USA har jag köpt filmer och böcker där huvudpersonerna är homosexuella, filmer och böcker som är svåra att få tag på, oftast omöjliga att få tag på, i Sverige. Och det har ju blivit några resor och fyllda resväskor under åren. Likt en ekorre har jag samlat på mig filmer och böcker men det har inte blivit av att jag sett eller läst allt utan istället har jag ruvat på mina skatter. Så idag när jag städade, eller rättare sagt gjorde ett av mina otaliga försök till att städa, så började jag sortera mina böcker istället. Och jag insåg att jag verkligen har en fantastisk skatt och att det är dags att ta del av rikedomarna så jag har lovat mig själv att läsa lite varje ledig dag.


Skapande i vatten

Under min New Yorkresa så bestämde jag mig för att ta lite bättre hand om mig själv och min kropp. En tanke var att arbeta mindre och där har jag inte lyckats, än så länge. Men jag bestämde mig samtidigt för att dricka mindre läsk och äta mindre godis för tändernas skull, och jag slutade tvärt med detta efter att ha varit en dag hemma i Sverige så där har jag följt planen. Men även om jag ersatt godiset med mer frukt och grönsaker så har jag inte lyckats komma igång med träningen, huvudsakligen har arbetet kommit emellan men det ska erkännas att jag inte har lyckats hitta motivationen. Men eftersom jag gillar att simma så tog jag mig iväg och simmade och förutom att jag gillar att simma så kom jag även ihåg hur avslappnande det är att simma. Och hur bra det är för att samla tankarna och fokusera kreativiteten. När jag simmade mina längder i totalt fokus på nästa simtag, nästa andetag så skapade jag för mitt inre texter och kom på idéer för ett projekt jag fastnat i.


Vill kunna mer

Jag fick hjälpa en man som fallit ihop på arbetet, i väntan på att ambulansen skulle komma. Fick hjälp av en sjuksköterska som lyckligtvis handlat i butiken samtidigt som mannen föll ihop Så även om jag gjorde mitt bästa för att hjälpa mannen i sidstupa sidoläge och hålla honom i handen och prata med honom så jag kände mig enormt tacksam för att hon fanns till hands. Jag kände mig rätt hjälplös och okunnig om vad jag skulle göra. Och även om jag kände mig lugn och hade kontroll över situationen, svarandes på frågor från kunder, butikspersonal och SOS-alarm så kände jag mig okunnig om vad jag skulle göra i situationen. Vill kunna mer, kanske borde gå någon kurs,

Min andra identitet

När jag var i tjugoårsåldern så ändrade jag mitt namn från Per-Åke till James Åke, i praktiken innebar detta att jag till vardags gick från att kalla mig Per-Åke till att bara kalla mig för Åke. James var mer ett infall när jag var på skattemyndigheten för att ändra mitt namn och jag använder mig inte av James till vardags. Men det har blivit så att jag kallar mig för James när jag är på utlandsresor och i synnerhet när jag har varit i USA, James är enklare att uttala för engelsktalande personer medans Åke i stort sett är omöjligt för dem att uttala. När jag varit i USA de tre senaste åren så jag varit där under en månad i taget så det har till viss del inneburit att jag glidit in i en annan identitet då jag under mina resor använt mig av ett engelskklingande namn, talat engelska, läst böcker och tidningar på engelska och efter någon veckas vistelse även börjat drömma på engelska. Nu när jag läst om en bok som jag fattade tycke för under min senaste resa så påminns jag inte bara om denna resa utan också om denna min andra identitet då jag ser författarens signering av min bok: To James, Enjoy the book, Nick


Förlåt Fredrik...

Småpratade med en kund i kassan idag och samtidigt som jag började med nästa kund och han packade ihop sina varor så pratade vi om mina resor till Philadelphia och New York. Han frågade mig vad jag gjort med hundarna under tiden som jag rest bort och spontant svarade jag att mitt ex har tagit hand om dem. Han svarade att det måste vara bekvämt att kunna göra så och jag svarade spontant med ett skämt. Ja, jag måste ju ha någon nytta av... och samtidigt som orden lämnade min mun så började jag fundera på om han vet att jag är homosexuell? hur kommer han att reagera? vill jag att han ska veta det? vill jag säga det i kassan under eftermiddagsruschen? Och ju längre jag funderade desto större blev min panik över att hitta ett neutralt ord, så till slut ordet jag valde "Det". Killen såg lite förvånad över ordvalet och jag bannade mig själv över att jag krånglat till något så enkelt. Och jag bannade mig själv för att jag nedvärderat en av de viktigaste personerna i mitt liv till ett "Det". Killen sa hej och önskade mig en trevlig dag. Ögonblicket var över och jag fortsatte arbeta men jag grämde mig en lång stund över mitt ordval.


Slutat

Jag har alltid varit en storkonsument av Cola, men de senaste åren har jag försökt att sluta dricka Cola på min tandläkares inrådan. Att sluta dricka Cola har dock inte varit det enklaste och jag har inte lyckats hålla ut mer än två-tre dagar innan huvudvärken fått mig att börja dricka Cola igen. Men så nu när jag kom hem från USA så bestämde jag mig för att sluta och denna gång lyckades jag hålla ut och komma över vallen av huvudvärk och längtan efter att dricka en stor, kall Cola. Och nu har det gått en och en halv vecka sedan jag slutade, i rena farten så slutade jag även att äta godis och istället försöker jag att äta lite mer frukt. Men förutom huvudvärken så har jag vaknat svettig och fylld av panik flera nätter i rad, då jag drömt att jag misslyckats med löftet jag gett mig själv och druckit Cola och ätit godis. Nu har drömmarna ändrat karaktär och jag drömmer istället att jag sitter i ett rum med alla alkisar som handlar av mig på jobbet. Vi sitter i långa rader på vikstolar av plast, den enda belysningen i rummet är en naken glödlampa som hänger i en sladd i taket. En alkoholist från mitt arbete som slutat dricka alkohol står i talarstolen och leder mötet. När alla ropar i kör att de är alkoholister så säger jag att jag slutat dricka Cola. Då vänder sig alla om och ljuset från lampan riktas mot mig på samma sätt som man riktar en lampa mot någon man förhör och alla undrar om jag verkligen inte har druckit Cola. Och oftast vaknar jag svettig. Vet inte om det är de varma nätterna eller någon form av abstinens men...


Upptäckta minnen

Efter att ha jobbat morgon, vilket händer väldigt sällan och inte är något som hör till mina starkare sidor, så somnade jag på soffan. Efter att ha sovit i fyra timmar, missat ett telefonsamtal och stäng av larmet på telefonen vid upprepade tillfällen så vaknade jag slutligen till liv igen. Mitt i irritationen över att ha sovit bort hela eftermiddagen så kom jag plötsligt ihåg att min pappa alltid sov en stund efter middagen. Kanske inte låter så konstigt men saken är den att han dog när jag var 10 år och jag har nästan inga minnen av honom så att jag skulle komma ihåg en sådan detalj efter 27 år känns som att hitta en borttappad pusselbit när man städar flera år senare, sprudlande glad över upptäckten och ivrig att passa in pusselbiten på dess rätta plats. Minnet av att jag står tyst och tittar på min pappa sovandes efter maten ger mig ytterligare färger och nyanser till en bitvis målad tavelduk.


Brutna löften

Under semestern gav jag mig själv löftet att arbeta mindre när jag kom hem, att åtminstone göra ett försök att ha en ledig dag i veckan. Dels för att det finns så mycket jag vill göra och dels för att måna om mig själv. Och nu när jag har varit hemma i en vecka så har jag brutit mitt löfte till mig själv. Semestrar, sjukdomar och brist på utbildad personal har gjort att jag kommer att arbeta utan ledighet den närmsta tiden. Samtidigt så slås jag av hur lätt det är att bryta ett löfte jag gett till mig själv och hur mycket svårare det är att bryta ett löfte till någon annan.


Vikten av vatten

När jag växte upp så var jag alltid väldigt förtjust i sjöar och hav och när jag ville komma undan så brukade jag alltid dra mig undan till ett litet vattenfall som fanns i närheten av mina morföräldrars sommarstuga. Men om jag alltid varit förtjust i sjöar och hav så har jag aldrig varit så förtjust i att vara på sjöar och hav. Jag mår inte illa på en gång och de tillfällen som jag seglat så har allt gått bra men när jag åkte en större båt i Thailand och när jag åkte på valsightseeing i San Fransisco så kräktes jag utan dess like båda gångerna.

I New York på sommarens resa så bestämde jag mig åka med Staten Island färjan från Manhattan till Staten Island men jag var lite orolig för att jag skulle må illa så jag sköt upp resan gång på gång tills jag slutligen bestämde mig för att möta mina demoner som var förklädda till rädslor i såväl formen av att må illa som besvikelsen över att något jag älskar så mycket samtidigt får mig att må illa. Väl på färjan så tog jag mig upp på det öppna däcket för att få bra utsikt över Manhattan och samtidigt få frisk luft ifall jag skulle bli illamående. Men båtresan gick över förväntan och jag njöt till fullo över att känna vinden i mitt ansikte och tillfredställelsen i att ha mött mina rädslor.


Svettigt

En kund som ville önska mig välkommen hem efter semestern gav mig en kram och hon svettades rikligt så det uppstod ett smackande ljud när våra kinder möttes. När vi släppt greppet men fortsatte att prata om hur min semester varit, och det varma vädret som vi har nu, så kunde jag känna svetten från henne rinna ner längs min kind. Jag fick göra mitt bästa för att inte tänka på att hennes svett rann längs min kind så istället fokuserade jag till fullo på vårt samtal. Innan vi skildes åt så var vi överens om att det skull bli skönt när den värsta värmen gick över, för hennes skull då hon var gammal och för min skull då jag arbetar i värmen. För mitt inre tänkte jag att jag allt kunde komma på en tredje anledning till att det skulle bli skönt när den värsta värmen försvinner...


Igenkänt leende

Som jag så ofta gör när jag står i kassan, så spanade jag på en snygg kille som stod i kön. Han stod en bit bak i kön så jag hade ett par kunder på mig att bedöma vart han hamnade på min intresseskala. Hans blick mötte min och han log lite så jag kände mig påkommen men jag log mot honom och nickade samtidigt som jag fortsatte arbeta. Hans leende kändes äkta, intensivt och igenkännande så jag gjorde en inre inventering, det var något med hans sätt som fick mig att fundera på om jag sett honom förut, hans leende fick mig att fundera på om vi kände varandra på något sätt. När det blev killens tur så sa han: Hej Åke! Och det slog mig i samma sekund att det var en arbetskompis som jag spanat på. Visserligen hade han klippt sig sedan vi sågs sist men det kändes en aning pinsamt att jag inte känt igen honom utan huvudsakligen sett honom som en snygging. Spontan som jag är så berättade jag för honom om vad som hänt men han skrattade bara åt mig.


Resans utmaning

De senaste fem åren har jag tillbringat en månad på resande fot varje år. Och även om det varit fantastiska resor till länder som Brasilien, Thailand och USA så har det samtidigt inneburit stora utmaningar med allt ifrån att leva på resande fot till att ta sig fram i landsdelar där befolkningen inte kan engelska. Resan till New York som jag precis kom hem ifrån innebar även den en ny utmaning, denna gång var jag tvungen av ekonomiska skäl att bo i ett flerbäddsrum och dela rum med människor som jag inte känner.
Jag kände mig medveten om premisserna och var inställd på att dela rum med andra under de fyra veckor jag skulle vara i New York men det var först när jag installerat mig på rummet som jag insåg vidden av att dela rum med nio för mig okända människor från all världens hörn då möjligheten att kunna vara, och kunna välja att vara ensam för mig är lika viktig som luften jag andas. Alla som känner mig vet att jag ofta är en otroligt social person men att jag också har ett enormt behov av att vara för mig själv. Jag går på bio själv, jag äter lunch själv och jag åker på semester själv. Så att dela rum med nio andra människor under fyra veckor utan möjlighet till att kunna dra mig undan för mig själv fick mig att genomgå känslor och faser av oro, irritation och stress innan jag slutligen fann en inre ro och acceptans över situationen. Och är först nu när jag kommit hem som jag inser att jag utsatt mig för mina rädslor och demoner och slutligen vunnit över dem.


Smärta och lindring

Under terminens sista föreläsning var det en kille i klassen som gjorde en enormt sårande kommentar om det faktum att jag och min mamma inte pratat med varandra sedan 1996. Kommentaren var smärtsamt sårande och han sa det med den enda avsikten att just såra mig. Läraren, men även andra elever, reagerade starkt på killens kommentar så jag hann andas in och samla mig under den stund som det tog innan klassen lugnat ner sig. Jag bestämde mig för att inte göra någon stor affär av kommentaren och gick vidare med föreläsningen. Efter lektionen gick jag en promenad och åt lunch för mig själv för att hämta kraft och fylla på energi men jag kände mig fortfarande inte helt i fas. Eleverna i klassen hade pratat med läraren efter lektionen så läraren ringde under eftermiddagen på min mobil för att kolla så att allt var ok med mig, men trots detta så funderade jag under större delen av dagen på varför jag utsätter mig för att tala inför skolelever om hur det är att upptäcka att man är homosexuell.
Men, så när jag stod i kassan under kvällen så var det en kille som valde min kassa trots att det fanns andra öppna kassor med kortare kö, när jag servade honom så tittade han på mig så mycket att jag började bli orolig för att jag hade matrester på tänderna eller något liknade. Men så när han skulle gå så vände han sig om och sa: Du var på min skola och föreläste för flera år sedan och du var den bästa och mest intressanta föreläsare jag hört någon gång. Tack vare dig så blev jag en ännu bättre vän när min kompis berättade att han var homosexuell, om du inte hade kommit och pratat inför min klass så hade jag blivit rädd och slutat prata med min kompis. Men din föreläsning förändrade min bild av homosexuella totalt, föreläser du fortfarande?
Och i det ögonblicket insåg jag varför jag föreläser om ur det är att vara homosexuell. Kommentaren från tidigare på dagen sved fortfarande men den här killens kommentarer var som balsam för min skadade själ.


Analytisk och kontemplativ



När jag sökte efter mitt pass inför resan till New York så hittade jag en lapp som låg i en lyckokaka som jag fick i en restaurang i Philadelphia för några veckor sedan. Texten på lappen löd som följer "You are contemplative and analytical by nature". Texten känns som att den summerar såväl mig som mina känslor inför resan till New York, jag ska begrunda och analysera New York, och livet för vad är livet om inte New York


Slut

De senaste veckorna har jag haft föreläsningar på dagarna och arbetat kvällstid på mitt ordinarie arbete. Till skillnad mot förr när jag arbetade med föreläsningar på heltid så tycks jag inte klara av den känslomässiga tömning som en föreläsning innebär och i kombination med ett heltidsarbete så känner jag mig nästintill utslagen. På min fritid de senaste dagarna har jag försökt att formulera en mening till en text och trots att det bara handlar om en mening så kan jag inte få till den. Jag skriver variant på variant av meningen och det tycks finnas 100 varianter på meningen men jag hittar inte den som känns rätt. I huvudet snurrar orden omkring, mina ögonlock känns som om de var belagda med bly och jag får en känsla av att någon sitter på min bröstkorg. På samma sätt som människor med nära-döden-upplevelser har sett ett starkt ljus så kan jag se framför mig hur jag kliver upp från New Yorks tunnelbana och ser Empire State Building. Det är blott fyra dagar kvar till New York.


Ökenvandring

Trots att det fortfarande var förmiddag så hade jag hunnit med att delta i ett möte på jobbet och jag var hemma för att byta kläder innan jag skulle iväg på dagens föreläsningar. När jag fått på mig kläderna satte jag mig på soffryggen och kände mig helt slutkörd, det kändes som om huvudet skulle implodera av tankar som plågade mig och uppgifter som jag måste slutföra. Det kändes som om jag gått en känslomässig boxningsmatch på tidigare möte, försvarat tagna beslut och fått uppgifter som kändes mig övermäktiga. Irritation över en situation som jag känt mig intvingad i dagen tidigare tärde på mig inombords och jag stirrade bara rakt ut i den tomma luften framför mig samtidigt som stereon spelade Cantique de Jean, ett klassiskt stycke pianomusik med en kör i bakgrunden. Jag har alltid varit väldigt fäst vid den låten och i synnerhet slutet där man får känslan av kören sjunger i ett ödsligt rum som växer i storlek och skapar en känsla av att kören försvinner ifrån en. När låten kom till slutet tonade kören bort så jag tittade framför mig och solens spegling i ytan på ett anteckningsblock framför mig visade sig ha konturer som påminde om uttorkad jord. Blocket yta växte tills hela rummet förvandlats till en öken och med kören i bakgrunden satte jag ner fötterna på den torkade jorden och förberedde mig för min ökenvandring.
Men när jag satte ner fötterna på den uttorkade jorden så växte sprickorna i marken och jag föll handlöst ut i rymden tills jag slog knäna i fast mark. Jag hade somnat när jag satt på soffkanten och vaknade brutalt till liv då jag i sovande tillstånd fallit ner på knä och slagit i rummets parkettgolv. Och nu stod jag där på knä med händerna i golvet som om jag tillbedde en gud som brutalt väckt mig från min dröm om en ökenvandring. Jag reste mig upp och gick ut i badrummet där jag sköljde ansiktet i kallt vatten så att jag skulle piggna till innan jag skulle bege mig till dagens föreläsningar.


Tidigare inlägg