Känd i en småstad

Jag går ut allt för sällan så när en arbetskompis frågade om jag skulle med ut efter att ha jobbat kväll så följde jag med. Kvällen visade sig bli riktigt trevlig och jag träffade många vänner som jag inte träffat på länge, dessvärre tappade jag kontakten med mina arbetskompisar. Att gå ut är en speciell upplevelse då jag både är City-Åke och Bög-Åke för många i Borås. När jag av en vän blev presenterad för en kille så sa han att han, som alla andra i den här stan, visste vem jag är. Visste inte om det var positivt eller negativt men det kändes som att det var City-Åke han menade. Senare såg jag en kille som såg bra ut och jag kände hans vän så vi hejade på varandra, killen som jag tyckte såg bra ut gick sin väg och försvann i vimlet men  killen som jag kände kom fram och sa till mig att killen som såg bra ut hade gått sin väg för att han blev rädd för mig. Bög-Åkes 62 kilo är tydligen en skrämmande uppenbarelse. När jag begav mig hemåt så kom en av de snyggaste, och trevligaste killar jag sett i hela mitt liv, fram till mig och gav mig en kram. Vi pratade en stund och innan jag gick så hälsade han att jag skulle ta hand om hans mamma, tillbaka till City-Åke igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback