Åke Englund

Jag jagade en snattare idag. Han hade fyllt en påse med varor och gick mot inkommande kunder och ut genom ingången till butiken. Jag såg honom inte men en arbetskompis berättade vad som hänt och beskrev mannen, han hade vid det laget tagit sig över Allégatan och sprang långsamt längs Allégatan samtidigt som han gång på gång vände sig om och tittade mot butiken. Jag gick ut ur butiken, sprang över övergångsstället så bilarna fick bromsa och en bil tutade på mig, jag sprang efter mannen och försökte hålla koll på honom genom människorna som gick mellan oss på trottoaren. När jag sprang så hörde jag att jag tappade något i marken, vände mig om för att se vad jag tappade samtidigt som jag sprang framåt. Såg att det var en penna jag tappat så jag brydde mig inte om att vända om och ta upp den utan fortsatte att springa, när jag springandes väder huvudet fram igen och försöker hitta mannen bland människorna framför mig så snubblar jag till på en gatsten och tappar balansen.
Inom mig ser jag hur jag faller framåt och bryter handleden igen. Det var bara en tanke, en fantasi men jag kände så där som man gör när man nästan får panik. Jag såg inom mig hur armen såg ut när jag reste mig från marken när den var bruten, kunde känna samma smärta jag kände när kom in på akuten. Allt det här var ju bara rädslor och fantasier och jag återfick balansen nästan med en gång men adrenalinet pumpade i svallvågor inom mig när jag fortsatte att springa efter mannen.

Jag hade tappat bort mannen när jag tappat balansen och sprang långsammare samtidigt som jag tittade in genom fönstret till bageriet för att se om han var där, såg honom inte så jag sprang vidare och svängde därefter runt hörnet vid blomsterbutiken och saktade ner när jag såg någon stå stilla och framåtböjd längre ner på gatan. Han vände sig om och såg mig komma och tryckte då ner en Citykasse i sin ryggsäck och började därefter att springa ner för gatan. Jag ropade då efter honom att stanna och han sprang då ännu snabbare. Jag fortsatte att springa efter honom och frågade om han inte skulle betala varorna. Han vände sig om och ropade att han minsann betalat varorna men han sprang då ännu snabbare och sprang tvärs över gatan och mot rådhuset, samtidigt som han vände sig om mot mig gång på gång. På samma sätt som jag fick minnesbilder inom mig när jag snubblade tidigare så fick jag nu minnesbilder inom mig av den gången jag försökte stoppa en snattare som jag också sprang efter. Den gången började snattaren att slåss med mig och det hela gick till rättegång. Nu när jag sprang efter den här snattaren och han sprang framför rådhuset, samma hus som rättegången hållits i så fick jag minnesbilder av rättegången, hur den snattaren suttit tvärsemot mig och motsade hela min historia och hur han dagen efter rättegången kommit gående mot mig på gatan tillsammans med ett gäng a-lagare och han pekat mot mig och ropat att det var jag som satt dit honom. Jag skakade av mig minnesbilderna och saktade ner då mannen var för långt borta för att jag skulle kunna göra något.

Jag vände om och gick tillbaka till arbetet. Var irriterad på mig själv för att minnesbilderna påverkade mig så mycket.

Idag är jag tacksam för:

1. Varje gång jag äter surströmming med Fredrik och hans familj, som även är min familj, den tacksamhet jag känner inför dem saknar ord.
2. Att jag lyckats göra mig ledig några timmar i helgen för att umgås med en god vän, äta en bit god mat och sedan gå ut.
3. Boken Blå Himmel, vet inte hur många gånger jag läst den men den höjer alltid mitt liv.

Idag startade jag dagen med att bli jämförd med Joseph Goebbels, Hitlers propagandaminister. Inte varje dag man får vara med om den jämförelsen. Naturligtvis var det Simon Ask som hade en text med i Borås tidning, hela texten är fylld av absurditeter och jag fick läsa den flera gånger då han inte skriver särskilt bra. Dessutom satte Borås Tidning punkt i debatten så jag kan inte reagera på texten. Först kändes det lika bra för att bemöta texten skulle vara svårt, men inte för att mina argument inte håller, utan för att han skriver så absurt. Efter tag kände jag dock mer irritation över att Borås Tidning tar vad skit som helst och att jag dessutom inte dessutom får bemöta det. Träffade en lärare när jag arbetade och vi pratade om vem Simon Ask är och hur Borås Tidning kan ta in det. Funderar på om jag ska maila Borås Tidning och höra efter varför de satte streck i debatten och om inte jag kan få bemöta det i alla fall.

På den positiva sidan har jag i alla fall lärt mig något av det hela. Joseph Goebbels var förutom propagandaminister även klumpfot och Tysklands Rikskansler i ett dygn. Man kan alltid lära sig något.

Idag är jag tacksam för:

1. Flaskan med hemmagjord citronsaft jag fick av en gäst på arbetet.

2. Killen och tjejen som valde min kassa med orden: Vi tar han med de blåa ögonen, han är jämt så trevlig! Lite genant men smickrande.

3. Simon Asks insändare som lärt mig att jag är betydligt mycket bättre på att uttrycka mig.

Dagen efter ambulansfärden, sov 10 timmar inatt utan problem, det var ett tag sedan. Vad hände nu igår? Jo, jag har under flera års tid fått återkommande bröstsmärtor, när jag får smärtorna så känns det som om att man hugger en kniv i hjärtat på mig och ibland kan jag inte ens stå upp. I början förknippade jag smärtorna med stress men efter ett tag märkte jag att det inte alltid gick att koppla ihop smärtorna med stress men det fanns ständigt en oro för att det skulle ha med hjärtat att göra. Men jag är ju inte en person som springer hos läkaren i tid och otid, tvärtom, bland det svåraste man kan göra är att få mig att gå till en doktor om jag har ont någonstans. Fredrik har under flera år försökt få mig att kolla upp bröstsmärtorna och det var först när vi gjort slut som jag tog mig för att kolla upp smärtorna. Dessvärre kom jag till en doktor som inte kändes alltför engagerad. Han lyssnade lite med ett stetoskop och ställde lite frågor innan han kom fram till att jag hade en inflammation som inte gick att bota utan att använda medicin som gav alltför stora biverkningar.

Igår kväll när jag kom ner för att börja arbeta efter min rast så kände jag smärtorna men försökte att dölja dem för mina arbetskompisar, en kund märkte av det efter ett tag när jag började få svårt att andas. Efter ett tag så märkte även en arbetskamrat på mig att jag hade ont, hon såg då till att jag blev avbytt så att jag fick vila lite. Jag märkte snart att smärtorna var mycket större än vad de brukar vara så jag gick upp på kontoret och ringde Fredrik, han blev naturligtvis orolig och sa åt mig att åka till sjukhuset, jag sa som vanligt att det inte behövdes men under tiden vi pratades vid så blev smärtorna så stora att jag försökte att lägga mig på skrivbordet på kontoret. Fredrik och jag la på och jag försökte att stå upp, fast besluten om att jag skulle gå ner och jobba, jag hade varit borta på tok för länge. Men att resa sig upp gjorde att jag nästan ramlade ihop av smärta så jag la mig på konferensbordet. Rebecca hjälpte mig att lägga mig i framstupa sidoläge och de gick det lättare att andas. Trots min motsträvighet lyckades hon övertala mig att ringa sjukvårdsupplysningen och efter ett samtal med dem blev situationen som så att antingen skulle de ringa ambulans eller så skulle jag göra det. Så jag kröp till korset och ringde ambulans, medan jag väntade på ambulansen så ringde jag upp Fredrik igen och berättade att jag ringt ambulans och att jag skulle upp till sjukhuset. Ambulansen var där på några minuter och jag fick åka med till sjukhuset. Tack och lov tog de ut mig bakvägen så jag slapp ligga på bår genom butiken. I ambulansen tog de en mängd prover och ställde massor med frågor, precis som när jag bröt handleden så höll jag på att hamna i chock på grund av smärtorna men jag lyckades klara mig den här gången. På sjukhuset fick jag den näst högsta prioriteringen så jag fick gå igenom en mängd undersökningar och träffa läkare nästan på en gång. Jag var kopplad till alla slags maskiner och det blinkade, tutade och kom ut papper ur alla maskiner omkring mig tyckte jag. Slutresultatet visade dock att jag inte hade hjärtproblem utan att jag har en infektion som täcker nästan hela bröstkorgen på vänster sida. Jag har fått mediciner mot smärtan och infektionen och jag var hemma samma kväll skönt nog, mina arbetskompisar var beredd att ta hand om hundarna men det behövdes inte. Ringde Fredrik på en gång när jag kom hem för att berätta att allt gått bra. Han frågade om jag blivit sjukskriven vilket jag inte ens tänkt på, naturligtvis har han rätt men jag tycker inte om att vara sjukskriven och blir jag inte tvingad så hoppar jag helst det. Bara för att toppa det hela så var det totalt kaos på jobbet idag och jag tog på mig att jobba 2 skift idag?

Idag var min replik på Simon Asks text med i Borås Tidning, samtidigt var Samuel Teglunds svar på min replik med. Känner mig nöjd med min replik på Asks text men känner mig mest trött på Samuel Teglunds replik. Har inte bestämt mig för om jag ska skriva något tillbaka, får ta någon dag på mig för att bestämma mig för hur jag ska göra.

Simon Ask anser (BT 13/8) att man, som på det kristna fristående Andreasgymnasiet, ska undervisa att homosexualitet är en synd. Enligt Ask är detta religionsfrihet. Ask kallar homosexuella för sexuellt avvikande och abnorma. Han hävdar att homosexuella vill ha särskilda rättigheter till adoption, äktenskap och insemination.

En del, som exempelvis Ask, klarar inte av att anpassa sina tolkningar utifrån den tid vi alla lever i och ta in samhällets utveckling, utan väljer aktivt att kränka, missakta och särbehandla exempelvis homosexuella utifrån sin religion. Något man tidigare gjort för att legitimera slaveri, antisemitism och inskränkningar av kvinnors rättigheter. Detta är en del av homosexuellas vardag. Men att lära ut det i skolan till barn och ungdomar, är det religionsfrihet? Man skapar då en grogrund för trakasserier, mobbning och diskriminering av homosexuella. I religionsfrihetens gränsland pågår en ständig dragkamp om vad som ska accepteras i trons namn. Ask har valt sida med tydlighet när han väljer att kalla homosexuella för abnorma och avvikande.

Ask har av någon anledning fått för sig att homosexuella vill ha särskilda rättigheter. Vad homosexuella kräver är att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Detta uppnår man bäst genom att homo- och heterosexuella behandlas lika inför lagen och ges samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Idag är jag tacksam för:

1. Jag är tacksam för berömmet från Christian för hur jag formulerar mig när jag skriver.

2. Jag är tacksam för ögonblicket av avslappning och den stund av lugn och ro jag fick idag på Prana Spa, jag hittar mer av mig själv under vilan där.

3. Jag är tacksam för att jag blir bättre och bättre på att säga nej.

När jag klev upp idag så hade jag fått ett mail från Borås Tidning med anledning av min replik på Simon Asks replik som jag skickat in igår. I mailet, som var koncist men vänligt utformat bad de mig att stryka ner min text till hälften. Min text är ju en replik på en replik. Och replikerna ska vara kortare än debattartikeln, det jag skickat in igår var ju en replik på Asks replik som ju var en replik på min replik till Teglunds debattartikel. Låter inte det rörigt så säg. Nåja jag tog mig an uppgiften med entusiasm och gick faktiskt mer än hälften i både ord och tecken. Och jag känner mig riktigt nöjd och uppspelt nu när jag skrivit färdigt. Min text är kort, koncis och skulle kunna läsas upp i en amerikanska valkampanj.

I mailet kallades vi som deltar i den här debatten för kombattanter, vilket ju betyder deltagare i strid, ett ord som verkligen tilltalar mig. Jag är en kombattant i en strid där vapnen består av ord. Mitt anfall är att på ett tydligt sätt men ändå med viss värdighet punktera motståndarsidans argument. Mitt förvar består av att använda orden så att andra tar till sig mina åsikter och ställer sig på min sida. Slagfältet är i det här fallet Borås Tidnings debattsidor. Min seger består i att ge fler och fler människor ord att för sig själva, och inför andra, kunna finna argument som ger homosexuella samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag fick möjligheten att formulera om min text för att den skulle kunna publiceras.

2. Allt som tv-serien Queer as Folk ger mig i form av upplevelser, känslor och igenkännelse.

3. Den vackra naturupplevelse jag fick idag när jag var ute med hundarna och solen sken igenom regnet och visade hur vacker naturen faktiskt är, lätt att glömma bort.

I dagens Borås Tidning var det en replik på min debattartikel som var inne den 13:e augusti. Jag hade ju känt mig lite mild när jag skrev den debattartikeln, nästan så att jag tvivlade på mig själv lite. Men, i dagens replik från Simon Ask var det formuleringar och kommentarer som ledde in mig på mitt vanliga debatthumör igen. Om jag var mild mot Teglund så känner jag mig definitivt inte mild mot Ask. Att kalla homosexuella för avvikande och abnorma får mig att tappa mildheten... Så jag sitter nu och filar på ett svar, skapandeprocessen är i full gång. Älskar en utmaning.

Idag är jag tacksam för:

1. Jag är tacksam för att min brutna handled läker bra, till och med över förväntan enligt läkarna.

2. Jag är tacksam för mina fikastunder med Erik, våra samtal inspirerar, motiverar och engagerar mig.

3. Jag är tacksam för debatten i Borås Tidning, den ger mig möjlighet att fundera på, och slipa mina argument. Debatternas publicering ger mig möjlighet att ge andra argument att arbeta för homosexuella rättigheter.

Jag har haft sömnproblem senaste tiden, mycket olikt mig. Har haft svårt för att somna och när jag väl har somnat så har jag vaknat av minsta lilla rörelse eller ljud och inte kunnat somna om. Har legat vaken och vridit och vänt på mig. Som regel har jag gått ut med hundarna vi 06:00 och först därefter har jag somnat. Vet inte om det är för att jag vänt på dygnet eller om det är för att jag skurit ner på smärtstillande och slutligen slutat med dem. I vilket fall som helst så ska jag inte göra mycket nu när jag kommit hem från arbetet utan försöka att gå och lägga mig tidigt, vilket i min värld innebär att lägga sig före 24:00. Så det blir inte så mycket tankar här på bloggen, även om jag som alltid har funderat på stora ämnen som respekt, meningen med livet och ensamhet. Men man kan ju inte vara helpretto jämnt så jag nöjer mig med att det varit en stressig men bra kväll på min arbetsplats, många trevliga gäster och många och mycket snygga killar i kassan, bara det kan ju skänka mening åt en hel dag...

Min replik på Samuel Teglunds debattartikel "Ingen tolerans hos RFSL" publicerades i Borås Tidning idag. Min replik hade fått titeln "Ordet homofob kastrerar debatten". Min text stod inte skriven som en replik utan som debatt, undrar om den inte ses som en replik eller om de bara valt att titulera den som debatt. Min text är ju inte en attack mot Teglund även om jag svarar på mycket av Teglund åsikter, den känns annorlunda mot de flesta andra repliker jag skrivit, kanske för att jag känner mig annorlunda. Tror inte, och känner inte lika mycket för konfrontation längre. Är inte trött eller sliten, det känns bara som att det är dags för en annan approach. Här är i alla fall min text:

Ordet homofob kasterar debatten

Med anledning av rapporteringen från den årliga Pride-festivalen har Samuel Teglund skrivit en debattartikel (BT 8/8) med utgångspunkten att vi i Sverige har svårt att hantera olika åsikter, däribland kritik mot homosexuella, homosexualitet och Pride-firandet. Teglund upplever utrymmet som Pride-firandet får i massmedia som störande och att kritik mot Pride-firandet får ett undanskymt utrymme eller avfärdas som homofobi. Att massmedia ger Pride-firandet det utrymme som det idag får beror på en mängd orsaker. Homosexualitet är fortfarande inte helt accepterat, allt som rör sexualitet passar medias dramaturgi och mycket som rör homosexuellas situation har ett nyhetsvärde. Homosexuella har under årtusenden förtryckts, marginaliserats och stigmatiserats. Så Teglunds kritik mot att Pride firandet får mycket uppmärksamhet kan jag inte förstå. Det verkar mer handla om att Teglund agerar utifrån devisen ?älska syndaren, hata synden?. En god homosexuell ska inte identifiera sig utifrån sin sexualitet och inte ta plats i det offentliga rummet. Sedan kan jag hålla med Teglund och tycka att det inte alltid är fokus på rätt saker. Att avfärdas som homofob för att man framför kritik tycker jag däremot inte är rätt mot vare sig mot den som blir kallad homofob, mot ?riktiga? homofober eller mot homosexuella vars vardag faktiskt berörs av den homofobi som finns. Tvärtom tror jag att ordet homofob bör användas med försiktighet så att dess värde inte nedskrivs, ordet homofob används tyvärr alltför ofta för att kastrera debatten och dess användare bör utöva självrannsakan.

Vad jag reagerade starkast på i Teglund debattartikel, är att han inte förstår den anmälan som inkommit mot Andreasgymnasiet i Stockholm, för att de lär ut att homosexualitet är en synd. Teglunds försvar är att det står i Bibeln och ursäktar Andreasgymnasiet med att deras värdegrund bygger på allas lika värde. Bibeln har använts för att legitimera slaveri och antisemitism och nu använder Teglund Bibeln för att legitimera sin syn på homosexuella. Att påstå att skolans värdegrund bygger på allas lika värde, är bara tomt prat då man lär ut något som är ett direkt ställningstaganden mot alla människors lika rätt och värde.

Avslutningsvis anklagar Teglund homosexuella för att utmåla sig som martyrer och undrar varför det är så trångt i svensk media. Det Teglund kallar för att utmåla sig som martyr händer säkert, men det vad det handlar om är en utsatthet av hot, våld och trakasserier som är högst verklig för många homosexuella dagligen. Att det är så trångt i media kanske beror på att allt fler inser att homosexuella är som alla andra och ska behandlas därefter. Men att påstå att man inte får säga vad man tror och tycker, det är verkligen att gå för långt. Tvärtom vill jag påstå att det finns en högst levande diskussion såväl inom media som ute bland människor i vardagen. Jag möter ofta människor som har frågor om Pride och uttrycker tvivel på allt från att homosexuella ska få gifta sig till varför så många kändisar och politiker går med i Pride-paraden. Att möta på motstånd och motargument under en diskussion händer säkert både Teglund och mig men att påstå att man inte får säga vad man tror och tycker, det är att använda sig av maktspråk.

Kunde inte sova inatt, somnade till flera gånger men vaknade upp hela tiden. Jag har aldrig haft problem med att sova under hela mitt liv men sedan jag bröt handleden så har jag haft sömnproblem. Sista gången jag vaknade till var vid 6-tiden på morgonen, Winston ville gå ut och kissa så jag gick ut med hundarna. Efter det somnade jag och kunde sova utan att vakna så jag tyckte att jag kunde tillåta mig att sova till klockan tolv utan att må dåligt över att dagen bara försvinner.
Åt frukost till Queer Eye, eller som det heter i Sverige Fab 5, grät som alltid i slutet när allt blev så fint. Blev lite inspirerad så jag plockade ihop lite och diskade. Det sägs att få saker kan lyfta en och få ens dag att klarna upp som att rensa i röran gå promenader, så jag gick 2½ timma med hundarna efter det. Vi gick till ridhuset och det gamla militärområdet där borta. En promenad som jag gick ofta förr, speciellt när jag bodde på Göta, men det blir inte lika ofta nuförtiden.
När jag gick där så kom jag ihåg en gång när jag gick med hundarna tillsammans med min kompis Mattias. När vi gick längs vägkanten så kom det en bil åkandes bakom oss och när den åkte det förbi så hängde en kille ut genom den öppna fönsterrutan och ropade Bögjävlar! efter oss. Vi skrattade mest åt det hela Mattias och jag, nu råkade vi vara bögar men det kunde lika gärna ha hänt två heterokillar som var ute på promenad med sina hundar, vi var ju inte ens ihop tyckte vi och skrattade än mer.
Väl hemma fixade jag lite mat, smördegsinbakad lax, potatisgratäng och sallad på ruccola, tomat, avokado och oliver. Tände lite ljus och satte på lite musik. Den dagen jag träffar någon så kommer jag att älska att fixa det på det här sättet för oss båda, men idag har det varit så skönt att vara själv med hundarna och njuta av en ledig söndag. Hundarna fick varsitt stort tuggben, jag en förpackning med Ben & Jerrys glass med Cookie Dough och vi satte oss allihop i soffan och såg på Queer as Folk .

Ibland har man dagar man ångrar att man klev upp. Idag var en sådan dag. Vet inte riktigt vad som blev fel men jag började fundera på allt och inget, ingen fullträff. Kände mig bara nere och när jag försökte prata med en kompis om hur jag tänkte så fick jag höra att jag var respektlös. Lång historia men jag kände mig missuppfattad och orkade inte prata mer om det. Väl på jobbet var en kassa sönder så jag fick stå i en kassa som är felvänd för mig med min trasiga handled. Dagen segade sig fram och när det äntligen blev dags för rast så somnade jag på lunchrummet. Till slut gick kvällen till ända och jag gick hem. Johan ringde och ville ha hjälp med en formulering till en debattartikel och jag lyckade faktiskt lösa det så han höjde min dag rejält. Det var skönt att kunna få något rätt. Imorgon är en annan dag, eller vad är det schlagerlåten heter?

Jag har en äldre dam som handlar hos mig, hon är 85 år och är helt ensam förutom hennes son som hon inte känner att hon kan prata med. Med tiden har vi börjat prata med varandra när hon handlar hos mig och hon har blivit väldigt fäst vid mig och kommer alltid in och pratar lite med mig när jag arbetar. Ibland skapar vi en trisslott tillsammans och även om vi inte vinner så säger hon alltid att den största vinsten är att träffa mig.
Idag tog jag mig några minuter för att sätta mig ner och prata med henne men det fanns ingen plats att sitta på så vi gick över gatan till busskuren tvärs emot butiken jag arbetar i. Vi satt ner och pratade lite om hur hon mår och hon berättade att hennes son hade åkt bort över helgen för att tälta. I vanliga fall så brukar sonen komma på morgonen och gå en promenad med hennes hund då hon inte orkar lika mycket efter en blodpropp i våras.

Under vårt samtal kom det fram en A-langare till oss. A-lagaren är en stammis i butiken där jag arbetar, på hans sämre dagar är han otrevlig och ibland våldsam. Han snattar regelbundet och jag har tagit honom för snatteri ett antal gånger. En gång när jag tog honom för snatteri blev han våldsam och började slåss med mig. Jag klarade mig undan skador men jag anmälde honom och det gick till rättegång där jag tilldömdes ett skadestånd. Efter rättegången så skrek han alltid efter mig ute på stan att det var jag som satt dit honom och han skrek detta extra ivrigt när han var med andra A-langare. I början kändes det obehagligt men han har slutat skrika efter mig och han har bett om ursäkt i nyktert tillstånd. Men jag har stoppat honom när han snattat ett flertal gånger även efter rättegången så allt är som det alltid varit.
Nu kom han fram till mig och den äldre damen men det var mig han ville prata med. Han sträckte fram sina händer mot mig och de var täckta med blod, det rann blod från munnen på honom och tredagarsstubben i ansiktet var kletig av blodet. Han började prata med mig och till en början kunde jag inte förstå vad han sa. Han var full och han hade svårt att prata på grund av smällen han fått, smällen som fått honom att blöda. Efter ett tag förstod jag att han frågade mig om han skulle polisanmäla den som slagit honom. Jag svarade att jag inte kunde bedöma det och jag kanske inte var rätt person att fråga med tanke på vår gemensamma historia. Han sa att det var på grund av det vi varit med om som han frågade mig. Jag svarade att han skulle göra det som han ansåg vara rätt. Han mumlade något tillbaka som jag inte kunde höra, det rann blod och saliv från hans mun och hans blick blev suddig och avlägsen. Det såg ut som att han inte kände igen mig och han tittade på mig en stund men det såg ut som att han försvann in i sin egen värld, han stapplade bort från mig och jag vände mig mot den äldre damen igen. Hon såg helt livrädd ut och frågade varför han pratade med mig och om jag kände honom. Jag svarade att han brukar handla hos mig. Hon kramade min hand och sa åt mig att vara försiktig. Vi skildes åt och jag gick in och fortsatte att arbeta. En äldre dam, ett affärsbiträde och en A-lagrares liv korsades för några ögonblick innan återgick till vanliga.

En vän till mig sa en gång att det var omöjligt att bli förälskad eller kär i någon som inte är förälskad eller kär tillbaka. För mig lät det som en absurd åsikt, jag är ju expert på att bli förälskad och kanske lite kär i killar jag inte får någon respons från. En del i min omgivning skulle nog vilja ta en megafon och ställa sig bredvid mig och ropa i örat på mig: KANSKE DET KAN BERO PÅ ATT DE ÄR HETEROSEXUELLA!!!!
En av dessa obesvarade kärlekar har varit dominerande i mina tankar under många år men på senaste tiden har han fått allvarlig konkurrens av en kund som handlar i butiken där jag arbetar.  Första gången han handlade av mig var för några år sedan och  utifrån vårt småprat under tiden han packade ihop sina varor kom jag fram till att arbetade med aktier. Utifrån detta började jag benämna honom som Börsmäklaren bland  mina arbetskamrater.
Börsmäklaren är i 30-års åldern, 1.85 lång, muskulös och blond.  Han är allt jag söker efter hos en man, förutom att han är heterosexuell, naturligtvis. Jag är medveten om begränsningarna i vad jag kan få ut av min förälskelse, högst medveten. Men det finns ingen som kan höja min dag som Börsmäklaren. Det finns ingen som kan få mitt hjärta att slå så snabbt som Börsmäklaren kan. Det finns ingen som kan få fjärilarna i magen att bli till en hel koloni som Börsmäklaren.
Börsmäklaren har en flickvän. Hon är jättetrevlig, hon ser bra ut och verkar lika perfekt som Börsmäklaren. Igår handlade Börsmäklaren av mig och vi småpratade som vi alltid gör, han är naturligtvis trevlig, han är ju min idealman personifierad. Han berättade att han har semester men att hela semestern går åt till att renovera huset som han och hans flickvän köpt. Han visade målarfärgsresterna på sina muskulösa, brunbrända biceps. Han berättade om att han gör allt renoveringsarbete själv förutom hjälpen han får av sin pappa. Naturligtvis gör han allt arbete med huset själv, han är ju min idealman personifierad, han är ju perfekt.

It's meeting the man of my dreams
And then meeting his beautiful wife
And isn't it ironic...

Häromdagen skrev jag om glädjen med mitt arbete, idag har jag hamnat med ett magplask i den verkliga världen. Det har verkligen varit pest och pina att jobba idag. Jag har verkligen fått jobba med att inte släppa ut vad jag känner och tycker så nu sitter jag här framför datorn och belönar/tröstar mig själv med en låda Ben & Jerrys glass med Cookie Dough. Glass med kakdeg, bara det tycker jag säger en del om nivån på min irritation? Nåja ska försöka att äta bara halva förpackningen tänkte jag, någon måtta får det vara.

För att stå ut har jag kört med en affirmation, tagit inspiration från en film och levt efter ett ledarbudord som jag läst någon stans.

Affirmationen, som jag kopierat och gjort om från en bön, har jag kört med när jag blivit arg på saker som jag inte kan påverka eller som inte är mitt fel. Min affirmation vid dessa tillfällen har varit: Jag har sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Inspirationen från en film är från Batman Begins och jag har tänkt på den varje gång något inte fungerat eller något varit fel. Det är egentligen en frågeställning tagen från den filmen som är min inspiration. I filmen ställs nämligen frågan: Varför faller vi? Svaret på den frågan är: så att vi kan lära oss att resa oss upp igen. Så varje gång något inte fungerat eller något varit fel så har jag istället för att bara falla (dvs. bara bli arg) så har jag lärt mig att resa mig upp (dvs. hur fixar jag det som inte fungerar och jag har antecknat både det trasiga och en möjlig lösning).

Ledarbudordet som jag levt efter under kvällen har varit: Vi lär ut i allt vi gör! Så istället för att prata med den arbetskompis som jag jobbade med ikväll, och som jag i vanliga fall hade pratat med så tänkte jag efter och sa till mig själv: Jag lär ut i allt jag gör! Vad skulle han lära sig av att jag vällde ur mig min irritation? De svar jag kom fram till var att han inte skulle lära sig respekt och värdskap så jag höll tyst och tänkte för mig själv. Jag lär ut i allt jag gör.

Tänk vad en affirmation, lite inspiration och ett budord kan göra. Jag klarade mig genom en jobbig kväll, stänger förpackningen med glass och tar mig en dusch innan jag lägger mig.