Åke Englund

Står framför en av jobbets datorer och kollar det viktigaste på min rast, kaffekoppen i handen och på tok för kort rast för att jag hjälpt, och pratat med, kunder på vägen till lunchrummet. Måste få bättre disciplin så att jag inte låter mina raster helt försvinna på vägen till och från lunchrummet.
Funderar på vad jag skulle kalla företaget för, vet inte om jag enbart kommer att fokusera på föreläsningar eller om jag vill göra annat under företagets namn. Har så mycket tankar, idéer och drömmar...

För några månader sedan kontaktade jag en kostexpert för att få ett kostschema så att jag skulle kunna gå upp i vikt. Schemat innebar stora förändringar för mig och jag tappade kosthållningen ganska snabbt. Jag väger ganska lite och mitt BMI ligger farligt nära undernärd. Jag kan känna på hur kläderna sitter om jag går upp eller ner i vikt och den senaste veckan har de suttit löst så jag har hamnat på ett BMI som innebär att jag ses som undernärd.

Min relation till mat är, och har varit så länge jag kan minnas, minst sagt knepig. Mat är så mycket mer än ?bara? mat. Mat är makt, mat är kontroll och mat är relationer. Min mamma har använt mat som ett negativt maktmedel över mig och mina syskon. Jag har använt mat för att få kontroll när jag upplevt mig själv som maktlös. Mat är ju även ett sätt att umgås med människor, mat är relationer. Som ikväll när jag träffat Patrik och vi har ätit tillsammans. Att äta känns mycket enklare, trevligare och mer njutningsfullt när jag gör det i sällskap med andra människor. När Patrik och jag åt mat insåg jag att mat också är omsorg. Man lagar mat åt dem man tycker om, man delar mat med dem man tycker om och bland det tråkigaste som finns som singel är att laga mat för sig själv. När jag tänkte på detta så insåg jag samtidigt att när jag inte sköter min mathållning, när jag äter dåligt och hoppar över måltider så visar jag ingen omsorg för mig själv. Detta var ingen nyhet men det var först idag som jag insåg det. Tror att mitt sätt att byta fokus från att förändra det som jag inte är nöjd med i livet till att fokusera på det som är bra, har gjort mig mottagligt för tanken om att mat även kan vara omtanke med mig själv.

Idag är jag tacksam för:

1. restaurang- och biobesöket med Patrik.
2. en ledig söndag.
3. att Fredrik och jag har samma knäppa humor.

Bland människor som känt mig ett tag så är det ingen hemlighet att jag har haft en viss förkärlek för att vara med i massmedia. Jag har varit med i de flesta medier som tv, radio och tidningar i allt från intervjuer till debattartiklar. Med åren så har dock min medverkan i massmedia minskat, såväl mitt behov som min önskan att vara med i massmedia har minskat. Med tiden har jag gjort ett allt selektivare val av vad jag medverkar i och också fått en tydligare magkänsla för vad som känns rätt och vad som känns mindre bra media att verka i. Jag märker också att ju starkare min känsla för det egna jaget blir, desto mer selektiv blir jag med vad jag vill medverka i och till.
När vi intervjuades av Borås Tidning om kursen Självkänsla Nu så var jag mer tillbakadragen och genomtänkt än jag någonsin tidigare varit under en intervju. Inte för att jag bara hasplat ur mig saker för att ha något att säga under tidigare intervjuer men jag värnade mig själv mycket mer nu mot vad jag tidigare gjort, min integritet har vuxit.
Igår kväll var jag så på en nyinvigning av en restaurang och det togs en del mingelbilder under kvällen. Vid ett tillfälle togs det kort på mig och det uppstod en del missförstånd vilket ledde till att jag kopplades ihop med två personer som jag inte alls kände, och min magkänsla sa mig att det sammanhang jag hamnat i med bilden inte kändes bra. Samtidigt så var det inte hela världen men det hade känts bättre om bilden inte tagits. Men ögonblicket var förbi och det var som sagt var inte hela världen. Men så idag när bilderna publicerades så visade det sig att man inte använt bilden som jag var med på, ingen bild som jag var med på under kvällen publicerades. Tidigare så hade förlusten av att inte få vara med på bild känts större och jobbigare än att vara med på bild i ett sammanhang som jag egentligen inte var nöjd med. Men nu så kändes det bara bra att bilden inte använts, fokuseringar och prioriteringar förändras.

Idag är jag tacksam för:

1. Att bilden som jag var med på inte publicerades.
2. Att så många bitar i mitt liv faller på plats.
3. Vykortet jag fick av Rolf och Carola.

Så kom då slutet av kursen Självkänsla Nu. Kan inte riktigt finna de rätta orden för hur jag känner. Fast på något lustigt sätt så är jag överväldigande glad. Glad och tacksam för de upplevelser, erfarenheter och nya bekantskaper jag gjort under den resa jag genomgått med denna grupp. Under dagens möte blev det en hel del reflektioner om hur vi alla förändrats och utvecklats under kursens gång. Och alla har verkligen upplevt konkreta förändringar i sin självkänsla, vi gör andra val efter veckorna med kursen. Känner att jag behöver mer tid på mig att smälta alla intryck från kursen.
Intervjun med Borås Tidning om kursen gick bättre än vad jag förväntat mig. Något som fick intervjun att kännas mer bekväm än jag trott var reporterns sätt, känner mig lite tryggare med intervjun än vad jag känt under veckan som gått. Kände ibland att jag gled in i min vana av att bli intervjuad, med skillnaden mot tidigare att jag nu hade en annan integritet. Med denna känsla av integritet kände jag mig tryggare. Jag upplevde också ett lugn som jag inte känt tidigare under intervjuer, då jag denna gången inte hade något behov av att vända mitt hjärta ut-och-in.
Kursen Självkänsla nu må vara slut, men det känns som slutet är början på något nytt.

Idag är jag tacksam för:

1. De upplevelser, erfarenheter och nya bekantskaper jag gjort under den resa jag genomgått med gruppen i kursen Självkänsla Nu.
2. Bullarna jag fick efter kursens slut.
3. Mötet med skolungdomarna jag föreläste för idag.

Under arbetet idag slog det mig plötsligt att jag ska hålla lektioner klockan 08:00 imorgon. Under de sekunder det tog innan jag förstått att jag kom ihåg det i tid och inte att jag hade glömt bort lektionen helt hållet, hade jag en känsla av att det var åtskillig hjärnceller som gick en smärtsam död till mötes. Skräcken jag kände inom mig då jag för några sekunder trodde att jag glömt bort lektionerna gav mig en känsla av att åtskilliga hjärnceller gick döden till mötes genom elektrisk ström med hög spänning som smärtsamt dödade ett flertal hjärnceller, jag kunde nästan känna elektriciteten i luften. Kunden i kassan tittade förskräckt på mig och undrade om hon gjort något fel. Jag förklarade snabbt att jag kommit ihåg något viktigt i sista ögonblicket. Strax efter detta gick jag ut i butiken i ett ärende och på vägen ser jag en snattarstammis (kan man säga så, satte ihop ordet i skrivande stund, jag kanske har kommit på ett eget ord här, kom ihåg var ni läste det första gången) som fyller sin väska med grillad kyckling och grillade revben från disken. Så jag tvärvänder, springer genom butiken och ser honom gå ut genom kassalinjen. När han gått ut genom kassalinjen stoppar jag honom och ber om varorna. Vi har ju mötts förr så jag vet vad som väntar, först nekar han, sedan undrar han om jag vill ha stryk för att sedan erkänna och lämna över varorna. Ett nytt moment i vår rutin blir att han lovar att aldrig komma in i butiken igen. Jag svarar att den var ny, men att jag naturligtvis uppskattar om han håller sitt löfte. När han lämnat butiken och jag återgår till kassarbetet känner jag att ytterligare ett gäng hjärnceller gick en säker död till mötes under incidenten med snattaren. Nu måste jag sova om jag ska upp och ha lektioner tidigt i morgon bitti.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag kom ihåg att jag ska ha föreläsningar i morgon, det kunde ha blivit pinsamt annars.
2. Festen i helgen, så roligt har jag inte haft på länge.
3. Samtalet med L i lördags.

Jag följer "Jonas & Musses religion" som går på SVT. Jonas Leksell och Musse Hasselwall har fått i uppdrag att på 60 dagar starta en egen religion. Efter 60 dagar skall de hålla en första ceremoni i religionens namn. Med tomma block, utan tro och utan någon egentlig kunskap om religion träffas Jonas och Musse för att dra igång arbetet. Jag har följt serien ett tag nu och även om den inte var så bra som jag hade hoppats, saknar lite djup, så tycker jag om serien. I serien kommer Jonas och Musse fram till ett antal trossatser varav den sjätte lyder som följer:

Du behöver inte rädda världen men varje gång du hjälper någon tar du ansvar för din egen mänsklighet. Börja med dom i din egen närhet. Att hjälpa kan vara så enkelt som att ge av din egen tid.

Vet inte riktigt varför den här trossatsen och uttrycket "ta ansvar för sin egen mänsklighet" i synnerhet slog an en sträng hos mig, men att ta ansvar för sina egna tankar, handlingar och drömmar är något som känns viktigt för mig just nu.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag stod för min magkänsla och stod på mig vid en svår situation idag.
2. Förändrade relationer som var smärtsamma under förändringen som fått mig att växa som person.
3. Allt jag lär mig under intervjuer med arbetssökande på arbetet.