Åke Englund

Läser ?The Secret? på engelska just nu, hemligheten är egentligen en film med 24 inspirerande ledare och tänkare som lär ut om lagen om attraktion: det vi tänker och fokuserar på får vi mer av. Har inte sett filmen ännu så det känns som att jag börjar i fel ända då boken hänvisar till boken gång på gång så nu har jag beställt filmen. Känns lite sektaktigt men allt Oprah rekommenderar köper jag. Hon är ju min husgud...

Jag varvar ?The Secret? med ?God has a dream? av Desmond Tutu, mycket religiöst och spirituellt nu...

Fredag kväll, sitter och dricker en Martini, lyssnar på jazz och kollar hotell i New York. Funderar mycket på vilken typ av hotell jag ska välja i New York, måste hålla en ganska låg prisprofil samtidigt som det vore skönt med ett singelrum, The Gershwin hotell som jag varit sugen på sedan jag var i New York i oktober hägrar fortfarande, vet inte om det är för att jag sett hotellet i verkligheten som gör att det blir enklare att välja just det hotellet, det ligger i ett bra område och det passar mitt prisläge. Fantiserar redan om nästa års semester och även New York då också, det känns som att det är min stad i kropp och själ. När mina arbetskompisar drömmer om stränder och palmer drömmer jag om stål, betong och asfalt. Jag har fått smeknamnet Betongbabe på jobbet på grund av detta, tycker det passar mig.

Känner mig helt slut i kroppen, ska bli så skönt med en ledig helg, har inte haft en ledig helg sedan jag kom hem från Thailand i början av mars. Jag glömde teaterbiljetterna på jobbet så jag måste in på jobbet innan tåget går imorgon bitti. Helgen kommer att gå i (homo-) kulturens tecken. Lördag blir teatern ?Efter Fredrik?, bara namnet säger att jag måste se den. På söndagen blir det Elisabeth Olssons nya fotoutställning, tycker egentligen inte om hennes stil men den känns relevant för mig så ett besök i Lund blir perfekt semester då varken teatern eller fotoutställningen verkar komma till förra årets mest homovänliga stad Borås.

Ibland tror jag att jag kommer att jobba ihjäl mig, idag har jag jobbat 08-22.15, nästan lika länge som butiken har öppet. Kör 1½ halvt pass imorgon också men det blir bra pengar till New York? har till och med lovat att ta med mig jobb att arbeta med på tåget till Lund i helgen, gör mitt bästa skrivande och tänkande på tåg så det ska nog bli bra.

När jag var ute på min kvällspromenad med hundarna efter arbetet träffade jag en kompis som berättade att en gammal förälskelse till mig var singel och hade flyttat tillbaka till stan. Min kompis och jag kom fram till att en gemensam fika innan jag åker till NY vore lämpligt. Gick hem med en varm känsla i hela kroppen och tog mig en kopp te innan sängdags. Vad kan vara bättre avslutning på dagen än att känna lite pirr i magen och sätta sig i soffan och lyssna på O mio babbino caro avnjutandes en kopp te. Livet är gott!

Scandic Hotels har bestämt sig för att ta bord biblarna som de har på sina hotellrum. Istället har de sett till att det finns heliga skrifter från de tre stora religionerna kristendom, islam och judendomen till utlåning i receptionen. Själv tycker jag att det verkar högst rimligt att göra på detta vis och ser det som en förbättring och berikning av religiös mångfald. Samtidigt har jag aldrig kunnat förstå varför man ska ha biblar på hotellrummen, har funderat på detta under flera år så jag tycker att ta bort biblarna i hotellrummen verkar vara en rimlig och konsekvent handling med utgång från att vi lever i ett mångkulturellt men också sekulariserat samhälle utan statskyrka och därigenom en av staten sanktionerad religion. Detta har dock skapat debatt och rejäla angrepp från fundamentalistiska kristna som talar om kristofobi, vilket jag tycker är att överdriva och att spela på offerrollen. Har pratat lite med folk i min omgivning om detta och försökt att få svar på frågan: varför ska man ha biblar på hotellrummen? Och jag har inte fått en förklaring som jag kan köpa. Känner att detta kan vara material till en debattartikel i Borås Tidning? om inte så för att sätta ord på mina tankar och formulera mina tankar konstruktivt. Dessutom har jag bestämt mig för att bo på Scandic Hotel i lund när jag åker dit till helgen, pengar styr världen.

Fikade med Hanna idag och diskuterade bland annat min blogg, vi diskuterade huruvida man ska använda bokstäver istället för namn på de man skriver om och vi kom fram till att det var lite varning på det då en annan persons blogg ger ett mindre bra exempel på användandet av bara en bokstav för en person så från och med nu använder jag personernas förnamn.  Och på tal om personer jag tidigare benämnt med en bokstav så pratade jag med F, som hädanefter blir Fredrik, om tatueringar. Jag mms:ade bilder på mina tatueringar, jag är bara så sugen på att tatuera mig men jag kan ändra mig över en natt, om vart jag vill ha nästa tatuering, vet inte om det är så bra att göra en när jag kan ändra ställe utan större eftertanke? Pratade med Fredrik om hur splittrad jag känner då jag jobbar med så mycket som jag inte använder mig av om man säger så. Jobbar för homosexuellas rättigheter men jag lever som motståndare till homosexualitet vill, utan att leva ut min homosexualitet? Jag läser litteratur om religion och funderar på att gå någon form av kurs i kristendom men jag är inte religiös eller troende. Jag jobbar som chef men jag har inte strävat efter att bli chef. Fredrik sammanfattade det kort och koncist: Jag är tokig

Söndag, ledig från jobbet idag, har städat, diskat, sorterat papper och sorterat bland mina skivor, slängt en massa skräp, förstår inte att jag kan samla på mig så mycket? Har flyttat in blomman, den som jag fick vid min föreläsning senast, in till köket. Kände verkligen att den passade bättre där, den hörde liksom hemma där. Har pratat med F om hans planerade tatuering, jäklar va sugen jag är på att göra en till. Jag skulle vilja ha den på ett mer synligt ställe den här gången, pendlar mellan att vara helt övertygad om att jag ska göra en till att få tvivel om det är rätt ställe att göra den på. Men sugen är jag allt. Kvällen kommer att tillbringas med lite köttfärdbiffar inlindade i bacon med ugnsstekta grönsaker och potatisgratäng och lite Lavazza-glass till efterrätt. Kvällen kommer att tillbringas framför deckaren ?Third man out? som jag köpt i New York. Har lyssnat på George Michael och Robbie Williams jazzskivor, skön musik på en söndagseftermiddag.

Jag brukar se ICA-jobbet som en teater och kassan är min scen, jag älskar att underhålla och när jag får kontakt med kunderna, eller gästerna som jag ser dem, som så kan det uppstå magi. Ibland kan det vara en flört, ibland ett skratt, ibland kan det handla om ett förtroende, ibland kan jag skrapa en trisslott med en pensionär och ibland handlar det om omvälvande livssituationer. Det finns en kille som jag tycker är jättesöt och det pirrar lite extra i magen när jag ser honom. Jag har märkt att han inte pratar svenska så jag pratar alltid engelska med honom och tar aktivt ögonkontakt med honom, säger alltid hej även om han inte står i min kassa, vilket han oftast väljer att göra? Jag började med att säga hej då på engelska när han lämnade butiken och hjälpte honom med att ta en påse när han inte förstod att de var i början av kassadisken. Brukar försöka småprata lite med honom vilket han verkar uppskatta och jag har funderat ett tag på om han kan tänkas vara intresserad av mig eller om han bara tycker att jag är trevlig och uppskattar att någon i ett främmande land ser honom och engagerar sig lite, detta är i och för sig inte så lite men jag undrar om han är intresserad på ett annat plan. Och hur kan man veta det? Jag har verkligen noll förmåga att fatta om någon är homosexuell om de inte är övertydliga? Jag diskuterade detta med en arbetskompis när en kund fick höra vår diskussion och blev nyfiken så hon frågade vad vi pratade om. Jag förklarade situationen och hon tyckte att jag skulle erbjuda mig att visa killen runt i Borås eftersom jag bor här och han är ny i stan, vad är det värsta som kan hända undrade hon. Och hon har ju rätt, vad vore det värsta som kan hända, förutom att jag fegar ur och inte törs fråga honom eller om jag frågar honom och han inte är intresserad. Jag har varit med om att killar, och tjejer, stött på mig i kassan på ICA men att butiksbiträdet stöter på kunder, den måste vara ganska ny, eller?

Jag har en Brokeback Mountain-fas just nu, har sett filmen hur många gånger som helst, den är verkligen helt fantastisk. Bra skådespelare, bra manus, fantastisk regi, underbar instrumental musik och vackert foto. Bästa scenen med filmhistorien vackraste filmreplik är scenen när de träffas på Brokeback Mountain och Jake Gyllenhaals rollfigur Jack inte orkar ha en relation under de villkor som de lever under samtidigt som kärleken mellan dem är för stark för att ge upp och Jack säger då: I wish I knew how to quit you! Varje gång jag ser den scenen gråter jag som ett barn. Finns det något vackrare och starkare på film än olycklig kärlek? Att tvingas vara ifrån den som hjärtat bankar för. Det är starkt gripande att beskåda hur Jack och Ennis längtan växer sig starkare. Snyft!

Sedan ett tag tillbaka pågår en debatt i Borås Tidning om könsneutrala äktenskap, en motståndare till könsneutrala äktenskap, Christian Kastö, har fört debatten med, enligt mig, helt absurda argument och diskussioner om huruvida analsex är skadligt eller inte. Tidigt denna debatt skrev jag ett inlägg som jag skickade in till Borås Tidning men detta  har inte tagits in och nu antar jag att det inte kommer in för det har gått så lång tid och debattinlägg som jag vet skrivits och skickats in efter mitt inlägg har publicerats så jag är relativt säker på att mitt inlägg inte togs med. Detta gör inte så mycket nuförtiden, tidigare tyckte jag att det var jobbigt och samtidigt blev jag lite arg för jag ville så gärna få fram mina tankar och argument. Dessutom känner jag att Kastö med dagens inlägg gått totalt vilse med sina argument och det går inte på ett kortfattat sätt bemöta hans åsikter. Det tråkiga är däremot att jag gärna hade sett en seriös diskussion med respekt för hans åsikter och tro. Jag har allteftersom kommit fram till en egen åsikt i denna fråga samtidigt som mitt eget intresse för religion har blivit allt starkare, inte på så sätt att jag blivit religiös men jag tycker att det är otroligt intressant och jag kan känna att jag som homosexuell måste hitta sätt att förhålla mig till religion och religiösa då jag påverkas av detta som homosexuell. Men det verkar som att jag inte är med i denna debatt och det kanske är lika bra, en del får man överlåta till andra, har ingen lust att diskutera analsex i relation till om homosexuella ska vara lika inför lagen, det verkar som att Kastö lägger större vikt och intresse vid homosexuellas sexliv än vad jag själv gör.

En stamkund berömde mig idag för artikeln som var i Borås Tidning för ett tag sedan. Blev naturligtvis glad för att hon tyckte om artikeln men det kan var lite svårt att svara på ett bra sätt. När hon dessutom berömde mig för att vara öppen om min homosexualitet i artikeln och höja handen i en slags kampgest så blev jag lite nervös över min oförmåga att bemöta hennes uppskattning med samma iver och jag råkade slå in en vara två gånger, jag kände i bakhuvudet att jag gjort något fel men jag kunde inte komma på vad förrän hon betalt och gått iväg en bit så hon fick komma tillbaka och jag fick göra ett returköp på varan, kändes smått pinsamt.

Häromdagen mötte jag en bekant som också är homosexuell, vi pratade ett tag och under samtalet nämnde han en tidigare relation och han kallade honom för sin "kompis". Ibland när jag möter folk som inte känner mig såväl, till exempel när jag möter kunder genom jobbet, brukar de fråga mig om jag inte har någon "vän". Jag kan irritera mig enormt på de ordval man gör, såväl heterosexuella som vill väl, som vi själva som inte kan använda oss av tydliga ord utan gömma oss bakom omskrivningar. Samtidigt vet jag så väl att det kan vara svårt att hitta "rätt" namn då pojkvän kan kännas som att det "tillhör" tonåringar, min man kan kännas som att det "tillhör" ett äktenskap, min sambo "tillhör" de som bor ihop med någon, min partner "tillhör" typ polismän i amerikanska deckare?

Själv är jag enbo, eller hundbo kanske?

Har funderat ett tag på att börja blogga igen. Fokusera på det väsentliga, bara köra "basic stuff" och köra på bara text och innehåll istället för på form. Det är ju trots allt skrivandet jag gillar bäst med bloggandet, det är ju skrivandet jag har i fingrarna och vill få ut. Så jag börjar och mjukstartar lite lätt, gör ingen stor affär av det hela utan skriver bara för mig själv till en början.

Det som fick mig att starta om igen och som fällde avgörandet var en kommentar från arbetskompis efter att jag varit och föreläst på Viskastrandsgymnasiet i torsdags. Hade haft en otroligt givande föreläsning där jag föreläst inför två grupper om cirka 100 personer, har inte föreläst så mycket tidigare inför grupper över 30 personer och det gick jättebra vilket verkligen gav mig en nytändning. Efter föreläsningarna på vägen hem gick jag förbi jobbet och mötte Johan som städade kundvagnsparkeringen utanför butiken. Vi pratade en stund och kom in på hur det gått på min föreläsning när han kommenterade att det var konstigt att det skulle behövas föreläsningar om hur det är att vara homosexuell och om homosexualitet år 2007 när After Dark kommer 2:a i melodifestivalen. Jag gav ingen uttömmande förklaring även om jag vet att det finns ett behov och jag har förklaringsmodeller till varför det finns ett behov av föreläsningar om homosexualitet. Vi konstaterade bara att det borde vara annorlunda år 2007.

Jag kommer inte gå in på mina förklaringar till varför det fortfarande behövs här och nu men jag vet ATT det behövs och jag vet att jag vill och kan bidra till att tillgodose behovet av information och utbildning kring homosexuellas livsvillkor så därför bloggar jag igen. "Blommor och bin" var föresten namnet på temadagarna på Viskastrands gymnasiet därav överskriften.