Kampen för frihet

När jag skulle tvätta kläder idag så hade en humla förirrat sig ner till tvättstugan i källaren. Jag kom att tänka på den instängda humlan i Cancerfondens reklam, på samma sätt som humlan reklamen finner sin frihet när ett fönster öppnas så ville jag ge denna humla friheten åter. Jag letade efter något att schasa ut humlan med och hittade en inplastad beskrivning till torktumlaren, jag viftade så gott jag kunde med det inplastade pappersarket men humlan drogs mot lysrörsbelysningen så allt jag lyckades med var att få en del av armaturen att lossna och falla ner i golvet med ett brak som ekade längs källarkorridorerna. Efter en stunds kamp med humlan gav jag upp och släckte i tvättstugan i förhoppning om att humlan skulle ha landat på något mer lättåtkomligt ställe när jag kom tillbaka.
Och när jag kom tillbaka till tvättstugan igen så låg humlan på golvet, när jag skopade upp den på den inlastade beskrivningen till torktumlaren så tycktes den vara så utmattad av vår tidigare kamp att den gav upp och lät sig fångas. När jag gick och släppte ut den i frihet igen så fann den sig däremot snabbt och lyfte mot himlen utan tvivel. Humlans kamp fick mig att fundera, kan det vara så att vi dras mot ett ljus som vi tror är friheten i våra liv men som egentligen är något falskt, och kan det vara som med humlan jag släppte ut, att man kan finna friheten i sitt liv genom att ge upp och tillåta sig hjälpas?


Återfunna minnen

Under ett samtal med en vän häromdagen så pratade vi om minnen från barndomen och hur mycket, eller litet man kommer ihåg. Om varför en del kommer ihåg mycket från sin barndom och andra inte tycks komma ihåg något alls. Jag ser mig som tillhörandes den senare kategorin då jag bara har ett fåtal minnen från tiden innan jag fyllde 10 år, skiftet som initierades av min pappas död och en nästintill total utplåning av alla minnen från tiden innan dess. På något sätt så är det som om tiden före pappas död, tiden av lycka, försvann i en dimma som inte gick att se igenom. Och även om dimman som blockerade mina minnen lättade under tonåren så tycktes min tillvaros himmel vara förmörkad av regntunga moln. När jag som vuxen tänkt tillbaka på min uppväxt så har det som fyllt mina minnen oftast varit negativt och präglats av min kamp med att förtränga sorgen efter min pappas död, anhörigas alkoholism, en närståendes depression och samtidigt att hantera, eller rättare sagt dölja min homosexualitet. De minnen jag har haft från tioårsåldern och genom tonåren har fram till nu nästan genomgående varit mörka men efter samtalet häromdagen så har det varit som att ett av låsen till minnenas bank har öppnats, många lås kvarstå men likt vatten sipprar ut genom den minsta springa har små minnen stänkt på mig likt regndroppar efter vårt samtal. Minnena har väckts till liv av små saker som doften av en kopp te, smaken av vinbär eller av att läsa om en bok som jag läste i tonåren. Och det som kännetecknar dessa nya minnen från det förflutna är att de är lyckliga minnen. Minnen av vattenhål i en uppväxt som så ofta präglats av känslomässig och intellektuell torka.


Hemma igen

Fyra händelserika och omtumlande veckor i New York är till ända och jag är åter i Borås. Min väska försvann i Bryssel under hemresan och jag tillbringade dagen i spänd väntan på att flygbolaget skulle hitta min väska som var full med böcker, kläder och filmer jag köpt i New York. Jag lovades ekonomisk ersättning för väskans innehåll om den inte skulle hittas men hur sätter jag ett pris på den bok som författaren signerat till mig. Hur sätter jag ett pris på den film som jag suttit framför YouTube och tittat på trailern för, en film som inte går att få tag på i Sverige. Hur sätter jag ett pris på de anteckningar och tankar som jag skrivit ner i det anteckningsblock som jag burit med mig under mina dagar i New York? Men jag behövde inte sätta något pris för man hittade väskan och den kördes hem till mig under kvällen.




Thinking, fantasing and dreamig in English

Tredje dagen i New York, omstallningen gick inte lika smidigt som under tidigare resor. Det inre kaos som jag burit med mig fran de senaste veckorna tycktes overrosta till med New Yorks gator fyllda av sirener, tutande bilar och vibrationerna i marken fran passerande tunnelbanetag. Sakta men sakert tas saval fantasier som drommar over av det engelska spraket som talas overallt omkring mig, aven om jag sjalv inte talar allt for mycket sa talas engelska overallt omkring mig, jag laser bocker och tidningar och framfor allt sa har jag hunnit med att se fem filmer pa bio under de tva forsta dagarna, sa engelskan tar over som mitt forsta sprak och detta gor omstallningen till ett annat liv an mer tydligt.
At en riktig New York-frukost bestaende av pannkakor, stekt agg och bacon och nu ska jag till New York Public Library dar det precis oppnat en utstallning om Stonewall-revolten och starten for den moderna gayrorelsen och forhoppningsvis ska jag fa tag pa biljetter till en teaterforestallning ikvall.

Tre hundar

På hundpromenaden efter arbetet mötte jag en kille och en tjej som stod och pratade med varandra, eller rättare sagt så pratade han till tjejen och hon såg mest ut att vilja vara någon annanstans. Mannen var uppenbart alkoholpåverkad och när jag gick förbi så frågade han om han verkligen såg tre hundar eller om han såg trippelt. Varken jag eller tjejen visade någon uppskattning åt hans skämt och jag gjorde mitt bästa för att gå förbi dem i den trånga gränden. När jag passerat dem så ropade han efter mig med en röst som var fylld av samma attityd som killar har när de kallar sin flickvän för regeringen: Jag kan tänka mig att det var din flickvän som bestämde att ni skulle ha tre stycken hundar!
Jag vände mig om och tittade trött på honom och kände att han inte var värd att lägga någon större energi på så jag svarade: Man kan tänka sig att det var så. Han skrattade rått och fick sin trånga värld bekräftad medans jag gick hemåt.

Ansökan

Efter morgonens yogapass bestämde jag mig för att gå till ett café och äta frukost. Jag kände mig härligt genomarbetad i kroppen efter yogan, det hade slutat att regna och solen sken. Jag lyssnade på klassisk musik på radion och det var en fantastisk morgon. Klockan var inte åtta ännu och i vanliga fall hade sovit djupt vi den här tidpunkten tänkte jag för mig själv och log när jag gick längs gågatan. Jag väcktes ur mina tankar då en kvinna vinkade till mig, hon stod tvärsöver gatan men sprang ivrigt mot mig när hon såg att jag hade sett henne. Gatan var full av vattenpölar efter regnet som varit så hon fick hoppa över vattenpölar och sicksacka sig fram samtidigt som hon sprang mot mig. Hon var avsevärt kortare än mig och var av asiatiskt härkomst. I handen höll hon ett papper som hon glatt viftade med mot mig. Samtidigt som jag tog ur hörlurarna ur öronen suckade jag inombords och hann tänk att det säkert var någon form av insamling eller att hon ville sälja något till mig. Jag kan störa mig något helt enormt på folk som kommer fram till mig på stan och vill tigga pengar till något eller sälja saker till mig. Om jag vill skänka pengar så letar jag själv upp ett ändamål som känns rätt för mig och om jag vill köpa något så köper jag det för att jag har ett behov av det eller för att det är något som jag vill ha. Men det är en fri värld och det som jag tycker är jobbigast med alla insamlare och försäljare är att de är så enträgna och att jag har svårt att säga nej. Alla dessa tankar hann fara genom mitt huvud samtidigt som kvinnan hoppade över vattenpölar för att nå fram till mig. Väl framme höll hon fram pappret och frågade om hon skulle ge det till mig eller om hon skulle lämna in det i den ICA-butik jag arbetar i. Jag tittade pappret och det tog ett tag jag hann ställa om från vad jag förväntat mig till det faktum att kvinnan undrade om hon skulle ge mig sin ICA-kortansökan eller lämna in den i butiken. När jag väl förstod vad hon ville log jag och förklarade att det bästa var om hon lämnade in ansökan i butiken. Inom mig skrattade jag för fullt åt det hela, inte nog med att jag är igenkänd, folk tycks tro at jag är en vandrande ICA-butik.


Minnen från en svunnen tid

Onsdag natt. Hade inte tänkt skriva något inlägg ikväll men så skrev en gammal vän, från när jag bodde i Eskilstuna, till mig på Facebook. Jag gick in på hennes sida och därifrån vandrade jag vidare och hittade en gammal kärlek, obesvarad men ändock... Jag har inte sett honom på 12 år och jag insåg hur mycket som förändrats sedan dess. Och jag insåg hur mycket jag har förändrats. Det känns som att det är ett annat liv, ett liv som inte känns som mitt men samtidigt ändå är mitt. Som om jag bytt identitet och levt mig in i min nya identitet och så fick jag efter all denna tid se bilder på någon som betytt så mycket för mig under mitt tidigare liv. Det är en konstig känsla som är svår att sätta ord på. Jag går till sängs förvirrad, inte sorgsen men förvirrad och fundersam över den tid som varit.


Att inte se det uppenbara

För några år sedan gjorde jag ett försök med att måla tavlor. Det blev bara en tavla som jag målade om några gånger då jag inte var nöjd med resultatet. Slutmotivet blev New Yorks skyline och tavlan hänger nu ovanför sängen i mitt sovrum och där har den hängt sedan jag flyttade in i den lägenhet jag nu bor i. Jag visade tavlan för en vän som var på besök nyligen och nu i helgen kom tavlan på tal när vi var och fikade. Min vän undrade varför jag valt att måla himlen brun, då det inte är en färg som man associerar med himlen. När han frågar mig detta så inser jag att jag inte ens reflekterat över att färgen på tavlans himmel är brun. Lustigt att jag inte sett något så uppenbart och självklart.


Smutstvatt och vigslar

Det ar mandag kvall har i San Francisco sa jag har varit har i en vecka nu. Det har tagit ett tag for mig att "komma in" i staden, till skillnad mot New York dar foralskelsen var omedelbar. Tror att det var forst i dag nar jag satt pa laundromaten och laste en bok medans maskinen tvattade mina klader, som jag kande mig i ett med staden. Till skillnad mot hemma sa ar det nagot speciellt med att tvatta sina klader har i USA, jag har alltid haft nagon slags foralskelse i dessa laundromater. Man moter alla slags manniskor och alla blottar sig pa nagot satt da man visar sin smutstvatt for alla, alla har smutstvatt och varre an sa ar det inte, vi ar alla syndare, eller?

Pa tal om syndare och att ta sig ratten att kalla andra for syndare, sa har jag varit vid San Franciscos City Hall i dag, det var forsta dagen da aven homosexuela kunde inga aktenskap pa samma villkor som heterosexuella. Forutom alla som var dar for att visa sitt stod och sin uppskattning sa var det aven de obligatoriska motdemonstranterna med sina plakat om att homosexualitet ar en synd och att gud hatar bogar. Dessa motdemonstranter var tydligen inte ens fran San Francisco, stodet for jamlikhet ar sa stort har att det inte finns nagra lokala motdemontranter att uppbringa.

Allt om min mamma

I arbetet med att utkristallisera texten som skulle ligga till grund för radioprogrammet kom jag att göra en inre resa, en resa genom min uppväxt. Jag kom att inse hur mycket jag förändrats, men också hur mycket av min uppväxt som fortfarande lever kvar inom mig än i dag. Mycket kom att kretsa kring min mamma och hur jag skulle välja att skildra henne. Den senaste veckan har jag haft ett tiotal föreläsningar om homosexualitet där jag fått frågor om min relation till min mamma, är van vid att prata om det i samband med den obligatoriska frågestunden under föreläsningarna men det påverkar mig likväl. Så idag när jag kom till jobbet och ställde mig i kassan och såg alla rosor så insåg jag att det var mors dag. En kille som såg ut att vara i tioårsåldern köpte en chokladask av mig, som han sedan stod en lång stund med vid vårt paketinslagningsbord där han omsorgsfullt slog in chokladkartongen. När han var färdig såg jag honom lämna butiken och försvinna ut i den vackra försommardagen. Jag arbetade vidare och hade precis glömt honom när han stod framför mig i kön, han hade med sig sin inslagna chokladask och köpte nu en bukett med rosor. Han såg så glad och oskuldsfull ut när han stod framför mig och när han väntade på att få växel tillbaka så frågade jag om chokladen och blommorna var till hans mamma. Han log stolt och nickade. Jag kan inte komma ihåg om, eller när senast kände någon saknad efter min egen mamma. Möjligtvis kan jag känna saknad av en mamma, dock inte min mamma. På min rast skickade jag ett Mors dags-sms till en kvinna som jag i vuxen ålder kommit att se som en del av min valda familj.


"Föräldrar är de sista människor i världen som borde få lov att ha barn"

- H E Bell


De avvikande

Jag säger hej till i genomsnitt 500 kunder varje arbetsdag. Jag försöker att möte deras blick och jag måste erkänna att jag fascineras enormt av blickar. De flesta har helt vanlig blick men så finns det de som avviker, de som har döda ögon och de som har riktigt levande ögon. De med döda ögon och de med levande ögon kan vara unga eller gamla, män eller kvinnor. Jag har 92-åriga tanter som har levande blick och män i 40-års åldern som har en död blick. De med död blick känns bara som levande döda och man funderar mest på vad som de varit med om som fått lågan inom dem att slockna. De med levande blick däremot ger liv, deras låga brinner klart, de verkar leva i ordets rätta bemärkelse, de sticker ut med sin blick och när jag möter deras blick händer magiska saker, våra blickar ger varandra liv, den känns som att vi förstår varandra och det känns som att vi ger varandra energi. Naturligtvis finns alla vanliga mittemellan, de som är varken det ena eller det andra, de som reagerar och blir glad eller fundersam när de möter min blick men det sker inte så mycket mer än så. Men det är de som avviker, de med död blick som får mig att aldrig vilja förlora gnistan, att aldrig låta lågan inom mig dö ut innan kroppen gör det. Och de med levande blick som verkligen berör, berikar och fyller mig med energi. Det är dessa två som verkligen påverkar mig, de avvikande.


Dagens låt är The look of love med Diana Krall


Vi har kommit så långt samtidigt som det är så långt kvar.

Jag har pratat med en lärare om en lämplig film att visa på lektionstid som tar upp homosexualitet och jag föreslog filmen ?Touch of Pink? som jag såg för några år sedan när den kom ut på bio, hade ett positivt intryck med mig av filmen som är en komedi och vi kände båda att detta var en lämplig film att visa. Idag var läraren inne på jobbet och handlade och hon berättade att när hon visade filmen och det blev en scen med de två männen som hade huvudrollerna och de båda hade bara överkroppar så blev det för mycket för några killar i klassen som valde att lämna salen för att de inte klarade av att se detta.

När jag gick till RFSL i lördags för att träffa några vänner möttes jag i trappan av några ungdomar som stod i trappen och ropade Dö bögjävlar! till mig och mitt sällskap.

Jag samtalade med en vän idag på jobbet som berättade att en homosexuell kille på hans arbetsplats valt att byta arbete och flytta från Borås till Göteborg efter att det kommit fram på hans arbetsplats att han är homosexuell.

Dessa händelser får mig så kontemplativ och jag känner att det finns så mycket kvar att jobba med, så mycket grundläggande saker som man tror att man är färdig med. Att inte kunna gå till ett gayställe utan att bli utsatt för att folk ropar efter att man ska dö för att man är homosexuell, att man inte ska kunna med att se en enkel kärleksscen mellan två män när man inte reagerar på en kärleksscen mellan en kvinna och en man, att man inte ska kunna arbeta kvar på sin arbetsplats efter arbetskompisarna fått veta att man är homosexuell.

Vi har kommit så långt samtidigt som det är så långt kvar.

 

Dagens låt är Love is Stronger Than Pride med Sade


Laddare som potentiell dödsfälla

När jag lunchade idag så såg jag en annons för mobiltelefoner och gick in på GEAB the Phone House efter att jag lämnat Thai Silk Palace, kollade på mobil och har så gott som bestämt mig för en mobil som kostar 499kr. Min gamla som jag haft i 1½ år kostade 8 000 och håller knappt sin laddning i 24 timmar nuförtiden och dessutom har jag haft laddaren liggandes på brödrosten när den varit på så kontakten har smält och är öppen längs med ena sidan och en potentiell dödsfälla. Vill ha en telefon som håller laddningen då jag inte kommer att kunna ladda den så ofta i New York, funderade på att lämna telefonen hemma men den kan vara bra att ha med sig så att jag kan kontakta Sverige om något skulle hända mig, dessutom måste jag ha väckarklocka. Känns smått ironiskt att min förra telefon som inte håller laddningen mer än 24 timmar kostade nästan lika mycket som flygresan och en veckas boende i New York?

Dagens låt är Makes me wonder med Maroon 5


Funderingar kring värdskap över en bit mat

Gick ut och åt med min frisör och några bekanta, vi gick till Spagetti, en restaurang som jag trivs på såväl matmässigt, designmässigt och musikmässigt, sedan skadar det inte att personalen är trevlig. Jag pratade inte så mycket under kvällen men det var ganska skönt att vara tyst och bara ta in vinet, maten och musiken samtidigt som jag lyssnade på sällskapets samtal och funderade på dagens händelser. Har bland annat haft Värdskapsmöte på jobbet, värdskap är något som jag verkligen brinner för och alltid bär med mig oavsett som det är i jobbet, som privatperson eller i mina föreläsningar. Samtidigt är det svårt att hålla i möten som handlar om något så ostrukturerat och diffust som Värdskap, man halkar lätt in på andra saker och ser lättare problem än lösningar så jag måste styra tillbaka mötesskutan på rätt kurs igen. Det är otroligt utvecklande men samtidigt väcks många tankar i mitt i övrigt överfulla huvud. Dessutom handlade mycket av konversationen kring matbordet om att göra någonting av sitt liv och att verkligen ta tag i det. Går till sängs med många tankar och idéer om livet, det känns spännande, arbetsamt men också givande

Dagens låt är Ironic med Alanis Morissette


Finna Flow i Göteborg

Väcktes 09:30 av en kissnödig hund, det var Marianne som gnällde och puffade på mig med nosen, trött och nyvaken drog på mig kläder och en keps varefter jag gick en promenad med hundarna. Väl hemma satte jag larmet på mobilen och la mig en stund till men när jag vaknade var klockan över 12. Aningen irriterande, det kändes som om halva dagen försvunnit. Eftersom jag inte hade någon schemalagd arbetstid så bestämde jag mig för att at en biodag i Göteborg och komma bort lite. Dessvärre gick det ingen bra film så jag tog en film som verkat bra i trailern och det visade sig vara rejält fel? nåja jag såg Hot Fuzz i alla fall och det kommer jag inte rekommendera någon annan att göra. Som alltid kostar mina bioresor för mycket pengar. Förutom att jag käkade 2 gånger så köpte jag 2 pocketböcker och en dvd-film. Bra saker dock så jag är nöjd med inköpen även om jag inte tycket om att jag känner sådant sug efter att köpa saker jämt. En av böckerna handlar om att finna Flow, känner ofta att jag har Flow till exempel på jobbet när jag får allt att fungera och kommunikationen med kunderna är på topp, när jag verkligen trivs. Skulle verkligen vilja att fler på jobbet kunde nå den fasen eller platån som jag brukar befinna mig på när allt fungerar, då kan ett ?simpelt? kassaarbete på Ica vara ren lycka.

Dagens låt är Cara Mia med Måns Zelmerlöv


Feminist

Har precis lämnat in deklarationen, lämnade in den en timma före inlämningstiden gick ut, brukar alltid vara ute i sista sekunden men inte i år, ett trendbrott kanske, var ju i tid till jobbet dag och till ett möte.

Hade en konversation idag med en person och vi diskuterade kvinnors rätt till samma lön och huruvida kvinnor kan ta samma jobb som män kan, fann det svårt att hitta argument för något som känns självklart för mig men samtidigt vet jag att jag förlorar debatten om jag skulle bara skulle köra på, det skulle bara cementera och bekräfta personens åsikter om att feminister bara är rabiata. Vi blev dock avbrutna i vår diskussion så debatten oss emellan får fortsätta, jag älskar en utmaning, måste hitta argument som kan få honom att ta till sig det hela.

En gäst på jobbet påpekade att jag inte varit med i Borås tidning på ett tag men att han minsann varit med flera gånger senaste tiden. Älskar folk med humor och älskar en utmaning, har ju inte fått in mina två senaste texter i Borås Tidning men jag har två till planerade så?


Tankar över en Martini

Fredag kväll, sitter och dricker en Martini, lyssnar på jazz och kollar hotell i New York. Funderar mycket på vilken typ av hotell jag ska välja i New York, måste hålla en ganska låg prisprofil samtidigt som det vore skönt med ett singelrum, The Gershwin hotell som jag varit sugen på sedan jag var i New York i oktober hägrar fortfarande, vet inte om det är för att jag sett hotellet i verkligheten som gör att det blir enklare att välja just det hotellet, det ligger i ett bra område och det passar mitt prisläge. Fantiserar redan om nästa års semester och även New York då också, det känns som att det är min stad i kropp och själ. När mina arbetskompisar drömmer om stränder och palmer drömmer jag om stål, betong och asfalt. Jag har fått smeknamnet Betongbabe på jobbet på grund av detta, tycker det passar mig.

 

Känner mig helt slut i kroppen, ska bli så skönt med en ledig helg, har inte haft en ledig helg sedan jag kom hem från Thailand i början av mars. Jag glömde teaterbiljetterna på jobbet så jag måste in på jobbet innan tåget går imorgon bitti. Helgen kommer att gå i (homo-) kulturens tecken. Lördag blir teatern ?Efter Fredrik?, bara namnet säger att jag måste se den. På söndagen blir det Elisabeth Olssons nya fotoutställning, tycker egentligen inte om hennes stil men den känns relevant för mig så ett besök i Lund blir perfekt semester då varken teatern eller fotoutställningen verkar komma till förra årets mest homovänliga stad Borås.


Funderingar av en tokig

Fikade med Hanna idag och diskuterade bland annat min blogg, vi diskuterade huruvida man ska använda bokstäver istället för namn på de man skriver om och vi kom fram till att det var lite varning på det då en annan persons blogg ger ett mindre bra exempel på användandet av bara en bokstav för en person så från och med nu använder jag personernas förnamn.  Och på tal om personer jag tidigare benämnt med en bokstav så pratade jag med F, som hädanefter blir Fredrik, om tatueringar. Jag mms:ade bilder på mina tatueringar, jag är bara så sugen på att tatuera mig men jag kan ändra mig över en natt, om vart jag vill ha nästa tatuering, vet inte om det är så bra att göra en när jag kan ändra ställe utan större eftertanke? Pratade med Fredrik om hur splittrad jag känner då jag jobbar med så mycket som jag inte använder mig av om man säger så. Jobbar för homosexuellas rättigheter men jag lever som motståndare till homosexualitet vill, utan att leva ut min homosexualitet? Jag läser litteratur om religion och funderar på att gå någon form av kurs i kristendom men jag är inte religiös eller troende. Jag jobbar som chef men jag har inte strävat efter att bli chef. Fredrik sammanfattade det kort och koncist: Jag är tokig


Söndag eftermiddag

Söndag, ledig från jobbet idag, har städat, diskat, sorterat papper och sorterat bland mina skivor, slängt en massa skräp, förstår inte att jag kan samla på mig så mycket? Har flyttat in blomman, den som jag fick vid min föreläsning senast, in till köket. Kände verkligen att den passade bättre där, den hörde liksom hemma där. Har pratat med F om hans planerade tatuering, jäklar va sugen jag är på att göra en till. Jag skulle vilja ha den på ett mer synligt ställe den här gången, pendlar mellan att vara helt övertygad om att jag ska göra en till att få tvivel om det är rätt ställe att göra den på. Men sugen är jag allt. Kvällen kommer att tillbringas med lite köttfärdbiffar inlindade i bacon med ugnsstekta grönsaker och potatisgratäng och lite Lavazza-glass till efterrätt. Kvällen kommer att tillbringas framför deckaren ?Third man out? som jag köpt i New York. Har lyssnat på George Michael och Robbie Williams jazzskivor, skön musik på en söndagseftermiddag.


Kassan är min scen

Jag brukar se ICA-jobbet som en teater och kassan är min scen, jag älskar att underhålla och när jag får kontakt med kunderna, eller gästerna som jag ser dem, som så kan det uppstå magi. Ibland kan det vara en flört, ibland ett skratt, ibland kan det handla om ett förtroende, ibland kan jag skrapa en trisslott med en pensionär och ibland handlar det om omvälvande livssituationer. Det finns en kille som jag tycker är jättesöt och det pirrar lite extra i magen när jag ser honom. Jag har märkt att han inte pratar svenska så jag pratar alltid engelska med honom och tar aktivt ögonkontakt med honom, säger alltid hej även om han inte står i min kassa, vilket han oftast väljer att göra? Jag började med att säga hej då på engelska när han lämnade butiken och hjälpte honom med att ta en påse när han inte förstod att de var i början av kassadisken. Brukar försöka småprata lite med honom vilket han verkar uppskatta och jag har funderat ett tag på om han kan tänkas vara intresserad av mig eller om han bara tycker att jag är trevlig och uppskattar att någon i ett främmande land ser honom och engagerar sig lite, detta är i och för sig inte så lite men jag undrar om han är intresserad på ett annat plan. Och hur kan man veta det? Jag har verkligen noll förmåga att fatta om någon är homosexuell om de inte är övertydliga? Jag diskuterade detta med en arbetskompis när en kund fick höra vår diskussion och blev nyfiken så hon frågade vad vi pratade om. Jag förklarade situationen och hon tyckte att jag skulle erbjuda mig att visa killen runt i Borås eftersom jag bor här och han är ny i stan, vad är det värsta som kan hända undrade hon. Och hon har ju rätt, vad vore det värsta som kan hända, förutom att jag fegar ur och inte törs fråga honom eller om jag frågar honom och han inte är intresserad. Jag har varit med om att killar, och tjejer, stött på mig i kassan på ICA men att butiksbiträdet stöter på kunder, den måste vara ganska ny, eller?


Tidigare inlägg