De avvikande
Jag säger hej till i genomsnitt 500 kunder varje arbetsdag. Jag försöker att möte deras blick och jag måste erkänna att jag fascineras enormt av blickar. De flesta har helt vanlig blick men så finns det de som avviker, de som har döda ögon och de som har riktigt levande ögon. De med döda ögon och de med levande ögon kan vara unga eller gamla, män eller kvinnor. Jag har 92-åriga tanter som har levande blick och män i 40-års åldern som har en död blick. De med död blick känns bara som levande döda och man funderar mest på vad som de varit med om som fått lågan inom dem att slockna. De med levande blick däremot ger liv, deras låga brinner klart, de verkar leva i ordets rätta bemärkelse, de sticker ut med sin blick och när jag möter deras blick händer magiska saker, våra blickar ger varandra liv, den känns som att vi förstår varandra och det känns som att vi ger varandra energi. Naturligtvis finns alla vanliga mittemellan, de som är varken det ena eller det andra, de som reagerar och blir glad eller fundersam när de möter min blick men det sker inte så mycket mer än så. Men det är de som avviker, de med död blick som får mig att aldrig vilja förlora gnistan, att aldrig låta lågan inom mig dö ut innan kroppen gör det. Och de med levande blick som verkligen berör, berikar och fyller mig med energi. Det är dessa två som verkligen påverkar mig, de avvikande.
Dagens låt är The look of love med Diana Krall
Avvikande= blyg? Är nog knäpp men om jag har känslor för en person så är det omöjligt att bemöta blicken mer än några sek. Tror och hoppas jag ej är ensam om detta handikapp.
nej, för mig handlar det inte om de blickar jag möter kommer från blyga eller inte blyga, det jag ville beskriva handlar för mig om det finns liv i blicken, jag upplever det som att så många går genom livet som i en dvala. det jag ville beskriva var att vissa människor verkar brinna tydligare än andra och genom att göra detta verkar de mer intensiva och deras utstrålning berikar människor om kring dem. Dessa kan vara blyga likväl men de har ändå den där speciella blicken.
/Å
Ursäkta att jag misstolkade dig. Dom jag tror du menar är de som lever i ett alltför inrutat liv. Det är så uppstyrt att det inte finns tid till att göra nåt spännande eller på impuls. Inga mål att se fram emot, vilket jag tror man måste ha för att fung.
Om jag går till mig själv, som möter din blick var o varannan dag på ICA, tror jag att det varierar från dag till dag. Är man trött så strålar man nog inte så mycket. Men möter man ett leende så är det klart att man lyser upp lite.
Jag hoppas och tror också att om man möts med ett leende så lyser man upp lite, så jag försöker att bemöta så många som möjligt med ett leende då det höjer min dag att få ett leende tillbaka.
/Åke