Åke Englund

Erik och jag var i Göteborg på lördagen och såg föreläsningen "Hångla mer!". Föreställningen handlade om att ge sig hän och titeln "Hångla mer" är en metafor för just detta. Jag fick inte den kick jag hade förväntat mig men den väckte en hel del tankar och inspiration vilket passar mig just nu. Även om jag tror på att det man lägger energi på och fokuserar på, är det som händer och utvecklas, så blir det nästan löjligt ibland. En stor del av föreläsningen gick ut på att våga satsa på och jobba med det man vet inom sig att man kan. Och det som jag inom mig vet att jag kan och det jag vill arbeta mer med är föreläsningar om homosexualitet. Vad som tagit emot hittills är att jag skulle behöva ta steget och starta ett eget företag. Men så idag, kommer det in en gammal kompis till mig och vi kommer in på vad man vill göra i livet och vad som ger en mening. Och jag nämner då min tanke på att starta ett eget företag men att det som stoppar mig är att det känns krångligt. Han berättar då om hur man går tillväga och erbjuder sig att hjälpa mig med att starta företaget och göra en hemsida åt mig. Det kanske är dags att ta mot hans utsträcka hand och göra det som jag inom mig vet att jag kan.

I somras gjorde jag en intervju för Student 07/08, en guide till, och en presentation av Borås. I guiden lät man 15 olika men specifika Borås-profiler komma till tals. Flera små porträtt av mer eller mindre kända Boråsare som tillsammans (förhoppningsvis) skulle ge en större bild av vår stad. Jag svarade på några frågor om mitt Borås och de tog några kort på mig till guiden. Tiden har gått och det var först igår som jag fick se ett exemplar av guiden. Intervjun var det inget konstigt med för jag hade ju själv skrivit svaren på frågorna och texten var bara lätt redigerad. Bilden som de valt var däremot lite annorlunda. Det ser inte ut som jag. Det är jag, men det ser ändå inte ut som jag. Alla som sett bilden har sagt samma sak. Bilden är bra men på något sätt så känns det inte som jag. Själv är jag dock ganska förtjust i bilden. Jag har tyvärr inte bilden i digalt format så att jag kan publicera den här på bloggen, men på bilden sitter jag i en stol utomhus, i bakgrunden syns ett träd med dess gröna löv och bakom trädet ser man stora höga fönster på ett tegelstenshus. Om jag kommer ihåg rätt så är det på baksidan av stadsbiblioteket som bilden är tagen. Lite kuriosa kring bilden är att jag har både glasögon och linser på mig, fotografen ville att jag skulle ha en intellektuell look så jag fick ta på mig glasögonen, vilket i sin tur innebar att jag såg så dåligt att jag bara tog på mig glasögonen när de skulle fotografera mig. Tittar man dessutom riktigt nära bilden kan man se att jag har ena handen gipsad men det är inget man tänker på om man inte känner till det.

Jag har ett kluvet förhållande till Julen. Samtidigt som det är den högtid som mest förknippas med familjen, och därigenom påminner mig om att jag inte har någon kontakt med den familj jag växt upp med, är det  den  tid på året som jag har mest förväntningar kring. Julafton är för mig god mat, stämning och magi. Sedan jag blev singel handlar julen mycket om mitt arbete då jag de senaste 6 åren arbetat på julafton, något som för mig blivit lite av en tradition. Jag har en stående inbjudan att fira med min självvalda familj, men en blandning av den speciella känslan som är i butiken på julafton och svårigheten att ta ledigt under julhelgen gör att jag jobbar julafton, den enda dagen på hela året jag både öppnar och stänger butiken.
Redan nu börjar julen märkas av i butiken, inte så att gästerna märker det men det ligger papper framme lite varstans för beställning av glögg, pepparkakor och annat som har anknytning till julen. Igår såg jag en julstrumpa ligga på ett skrivbord, julstrumpor är nog något mer amerikansk än än svenskt men jag har alltid varit förtjust i julstrumpor. Nu pratar vi alltså inte vanliga strumpor som man har på sig utan strumpor som man hänger på spiskransen. Och den här julstrumpan var den snyggaste jag sett, så jag kunde inte hålla mig utan pratade med kolonialansvarig som gav mig den. Så nu ligger den här på brevid datorn, den röda julstrumpan med vit kant, en föraning om jul.

Jag har under min uppväxt varit med om min beskärda del av händelser att hantera och relatera till. För att hantera detta har jag utvecklat en del strategier, varav att spela clown och alltid ha ett skämt till hands för att lätta på stämningen eller byta ämne, varit en. En annan strategi har varit att göra mig själv behovslös, att alltid intala mig att jag inte behöver någonting, att aldrig kräva något och aldrig vara i vägen. En sådan strategi är naturligtvis inte hälsosam och ibland kan det vara direkt skadlig. I vuxen ålder har jag lärt mig att ta plats och insett att jag har ett eget värde. Men, jag har fortfarande lätt att göra mig själv behovslös och jag kan fortfarande ha svårt för att ta plats, särskilt när det handlar om allvarligare saker. Och idag när jag arbetade så kände jag av mina smärtor i bröstkorgen, det gjorde såpass ont att mina arbetskompisar märkte det. Jag gjorde som alltid mitt bästa för att skämta bort det och försökte byta ämne men när jag trodde att det var bortglömt och vi skildes åt så fick jag uppmaningen att kolla upp smärtorna och ta hand om mig själv av en arbetskompis. Jag kände att han verkligen brydde sig och att han var orolig för mig. Jag kände att skämta bort det inte fungerade längre och att göra mig själv behovslös och inte bry mig om hans oro vore inte rätt mot någon av oss. Jag lovade att kolla upp det hela innan vi sa godnatt och skildes åt.

Inget inlägg ikväll, somnade i soffan till en dålig zombiefilm, sweet dreams.

Satt på möte med jobbet idag, sa inte mycket men tänkte mycket. Hade en massa åsikter och tankar som bubblade inom mig. Höll tillbaka tankar, höll tillbaka skämt och iakttog istället för att delta i mötet. Har en mängd tankar och idéer om butiken, saker jag tänkt på under en lång tid tillbaka som nu kommer upp som nyheter. Känner ofta att jag håller tillbaka under möten för att jag inte orkar försvara/förväntar mig mothugg och ursäkter men idag under mötet kände jag helt plötsligt att jag inte kommer att ta åt mig nästa gång. Så det är kanske dags att verkligen hitta ett forum och ta upp mina idéer och åsikter?

Under en tid har jag arbetat med att hitta saker jag är tacksam för i mitt liv vilket har varit ett givande projekt. Har ändrat inställning i mitt sätt att tänka och möta världen. Tänkte göra ett nytt försök fast denna gång med saker som gör mig glad.

Idag är jag glad för:

1. Det vackra höstvädret vi har nu, en fantastiskt vacker indiansommar.

2. Att äta frukost i pyjamas.

3. Äta god mat i vänners sällskap.

Söndag, var ledig idag, min tredje lediga dag hittills under denna månad. Gick upp vid nio, åt frukost och gick promenad med hundarna, somnade igen. Vaknade vid 3-tiden, bannade mig själv för att jag inte får något gjort, känner att livet rinner mig ur händerna. Gick en promenad med hundarna i det underbara höstvädret, det är höst och för en gångs skull upplever jag en årstid. Brukar oftast tänka att den här sommaren ska jag minsann... den här hösten ska jag nog göra det... den här vintern ska jag uppleva det... Men som regel springer årstiderna förbi och först efteråt märker jag att ännu en sommar, höst och vinter har gått mig förbi.
Men idag kände jag mig samstämmig med årstiden och det var en riktigt skön promenad i det vackra vädret. Mötte en gäst från mitt arbete, en av de vars sällskap jag verklige uppskattar. Vi pratade mycket om livet, vad vi gör med livet och om att ta vara på den tid vi har. Under vårt samtal solade sig hundarna i det vackra höstvädret och återigen kände jag den där känslan av att det finns så mycket jag vill göra och jag kunde känna energin växa inom mig. Jag har så mycket att ge och jag måste bara lära mig att fokusera energin och inte bli trött och somna.
Gick på bio på kvällen, äntligen börjar det komma filmer som jag inte sett när jag var i USA. Ikväll blev det Trångt i kistan och Bourne Ultimatum, båda var bra men speciellt Trångt i kistan var riktigt bra. Som alltid fick jag frågan vem jag skulle gå på bio med och samma blick av förvåning när jag svarade att jag skulle gå ensam. Det verkar vara otänkbart för de flesta, jag tycker mest att det inte finns någon poäng att gå med någon annan om man inte ska diskutera filmen efteråt och de flesta filmer som kommer på bio är inte direkt filosofiska till sin natur så... Om jag går på bio med andra så är det oftast för att det är väldigt bra vänner eller för att jag är på en dejt, och det är inte direkt högtryck på dejtingfronten just så... Annars blir jag allt mer tveksam till att gå på bio PÅ GRUND AV ALLA ANDRA i salongen. Folk uppför sig verkligen som idioter när de går på bio. Pratar med varandra under filmen, svarar i mobiltelefon och smaskar när de äter.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag har biovett.

2. Att jag har förmågan att gå bio själv utan att skämmas för det.

3. Att det snart är lön :)

Alla kämpar med att hitta sin väg i livet, den väg som är rätt för en själv.
Att veta vilken väg det är, eller vart den leder en, är inte lätt.
Vilken väg ska jag ta, vad är jag ämnad för, vad har jag inom mig.
Hur gör jag för att finna den balans, det stöd och den styrka jag behöver.

När jag kom hem från arbetet ikväll så insåg jag att hundmaten var slut så det fick bli en promenad till Statoil.  Kvällen var sen och det regnade ute så tanken var inte tilltalande varken för mig eller hundarna, men det var inte så mycket att göra förutom att ge sig ut i regnet. Oftast tycker man bara illa om regn men jag har alltid varit lite förtjust i regn och under promenaden var det mest ett stilla duggande, behagligt och samtidigt vackert. Promenaden var inspirerande och gav mig en idé till en novell eller liknande. Även hundarna tyckte att promenaden var givande så fort de vant sig vid regnet och fann spänning i att spana på harar i mörkret.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag fick arbeta kväll med Sebastian, det var ett tag sedan och jag uppskattar honom.

2. Kvällens promenad.

2. Att jag kunde möta en en vän i ärlighet med var vår relation är just nu.

Inget inlägg ikväll, somnade i soffan....

Märker att jag har börjat för tidigt med styrketräningen och kört för hårt, vilket gör att handleden värker. Hoppade träningen idag så handen får vila och på fredag ska jag bara köra den del av träningen som inte inkluderar handen. Fick ta tabletter för att kunna sova i natt. Sover fortfarande med handen högt på en kudde av gammal vana sedan jag hade gipset, och jag märker att den gör mindre ont när jag har den i det läget så vanan kommer till nytta nu. Har inte använt handen så mycket idag så jag hoppas kunna sova utan tabletter ikväll.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag är ledig på söndag, har jobbat lite för mycket så jag känner mig sliten och har inte lika mycket tålamod längre.

2. De tillfällen jag vänder på en jobbig händelse och försöker se vad jag kan lära mig av det och använda den negativa energin till att ta nya tag och gå vidare.

3. Gästen på arbetet som berömde mig för att jag arbetade så snabbt då jag tog två kassor samtidigt.

I december har jag varit singel i tre år. Detta är inget problem utan något som till stor del är självvalt och något jag trivs med. Känner inte att jag är redo att innefatta någon i mitt liv just nu, en känsla jag haft de senaste tre åren. Men naturligtvis finns det dagar då jag önskar att jag hade någon i mitt liv, någon att dela vardagen med. Någon att stötta och stöttas av, någon att dela saker med och någon att känna närhet till och ge närhet. Men som regel överväger mitt behov av ensamhet och singellivets fördelar. Inte för att jag lever något vilt singelliv, tvärtom består singellivet för mig mest av att kunna vara ensam, vara för mig själv. Det händer så mycket inom mig och jag upplever så stora förändringar i mitt sätt att hantera livet och jag känner att det är något jag måste göra på egen hand.
Men så finns det ju dagar när jag känner mig ensam, dagar jag saknar känslan av att dela stort och smått med någon speciell. Dagar jag skulle vilja komma hem och sjunka ner i soffan och lägga mitt huvud i famnen på den som står mig närmast. Det finns dagar då jag känner att jag har så mycket kärlek att ge, dagar jag skulle behöva kärlek. Dagar jag skulle vilja höra min älskade prata om vad som helst bara för att höra hans röst. Idag var en sådan dag. Inte för att det finns någon speciell utan bara för att jag saknade den där känslan av att vara ihop med någon, att höra till någon. Att dela en vardag med någon som man känner så där väl som man bara känner varandra i ett förhållande. Att vara ihop med någon som man kan sitta tyst med i timmar och veta precis vad den andre tänker och känner utan att behöva bryta tystnaden. Idag var en sådan dag.
Samtidigt så vet jag att jag inte är redo, att jag inte har lust att börja med det där trevande, undersökande och osäkra sökandet. Är han intresserad, är jag intresserad, vill han? vad vill han? Avskyr verkligen det första året i ett förhållande. Och när jag gick på bio nu ikväll så kände jag hur skönt det var att njuta av en film i min ensamhet i biosalongen, att gå en sväng förbi jobbet och handla lite kvällsmat och samtidigt prata med mina arbetskamrater för att sedan gå hem till mina underbara hundar. Då känns inte singellivet så jobbigt längre.

Idag är jag tacksam för:

1. Känslan av att sova länge man vill på en ledig dag.

2. Den där fantastiska känslan när lamporna släcks i biosalongen och filmen börjar.

3. Livets oväntade vändningar.

Fredrik ringde och väckte mig 07.00, den första snön föll i Östersund. Det låter romantiskt och vackert när man säger att årets första snö faller, men det var inte så Fredrik såg det. Och jag hade inte heller sett det som så speciellt romantiskt, jag delade Fredriks åsikt om att det var mera hemskt med årets första snö i mitten av september. I vanliga fall hade jag somnat om men jag var helt klarvaken och resterna av en obehaglig dröm dröjde sig kvar, drömmer så konstiga drömmar nu för tiden.

Tack vare att jag blev väckt tidigare än jag tänkt mig så hann jag äta frukost och komma till gymet i god tid, nu tycker jag att träningen är riktigt rolig men jag har nog tränat lite för hårt så jag har ont i handleden. Väger mig på måndagar så jag vägde mig idag och jag vägde 63,7. Funderade länge på om jag skulle avrunda upp till 64 för att det skulle kännas bättre, men det kändes som att fuska och alla som kämpar med att gå ner i vikt räknar ju i hekto så då får väl även jag göra det. Det känns irriterande lite då jag vägde 63,0 förra måndagen. Det tog så gott som hela dagen att förlika mig med 63,7.

Min dag i övrigt har präglats av snatteri. Jag blev intervjuad av en reporter från Borås Tidning om snatteri och lämnade även vittnesmål till en polis som kom till butiken med anledning av ett anmält snatteri i augusti. Jag fick verkligen tänka på hur mina svar kunde tolkas då jag pratade med reportern från BT, hade inte alla fakta hon ville ha och jag ville inte få eventuella snattare att se butiken som en möjlighet. När jag pratade med polisen så kände jag att inte kunde ge tydliga svar då det var en månad sedan det hände, jag har både tagit och jagat åtskilliga snattare sedan dess. Dessutom är jag världens sämsta vittne då jag år så dålig på att beskriva människors utseende.

Nu ska det bli skönt att vara ledig en dag, hittills har jag bara varit ledig en dag i september. Får umgås med hundarna imorgon och ett biobesök är planerat.

Idag är jag tacksam för:

1. Att det inte snöar i Borås.

2. Gästen som berömde mig för mitt levande leende.

3. Glassen Cookie Dough från Ben & Jerry.

Idag är jag tacksam för:

1. Känslan av att leva sig in i en bra bok.

2. Känslan av att skratta tillsammans med någon.

3. Doften av färska kryddor.

Jag har haft träningsvärk på insidan av låren vilket gjort att jag gått lite speciellt idag... Men jag ser träningsvärken som att träningen verkligen fungerar så jag känner mig ganska nöjd med träningsvärken, trots den speciella placeringen. Något som däremot inte fungerar är mitt kostschema. Äter för sällan och äter onyttig mat så att jag inte får i mig all näring och protein som jag behöver. Så jag funderar på att börja med matdagbok på måndag och förenkla kostschemat jag ska följa så att det blir lättare att följa.

Idag är jag tacksam för:

1. Gästen på arbetet som tyckte att det var otroligt att jag alltid var lika glad, trevlig och social.

2. De unga tjejerna som fnittrandes ställde sig i min kassa och blinkade mot mig och pratade om hur söt jag var när de gick ut ur butiken. Lite genant men inte illa för en 35-åring som jag.

3. Marlenes och mitt samtal som fått mig att besluta mig för att gå ännu en kurs i höst.

Känner sedan en tid tillbaka att det finns så mycket som jag vill göra, jag har så många idéer såväl för mig privat som till jobbet och till människor i min omgivning. Samtidigt får jag inte ur mig mina idéer och tankar och jag märker att mina idéer dyker upp i andra skepnader av andra människor så jag kan ju inte ha dåliga idéer. Måste börja få tummen ur och göra saker. För det finns så mycket jag vill göra. Bland annat har jag hittat en ny kurs jag vill gå men den kostar lite mycket pengar och jag är rädd för att den sammanfaller med något annat jag skulle behöva göra.  Sedan har jag en massa tankar kring hur man kan arbeta med homosexualitet och kultur, har en del tankar om att avlägsna sig från bilden av homosexuella som diskriminerade, kränkta och offer. Och jag tror att detta kan göras med kultur. Det finns så mycket jag vill skapa, så mycket jag vill läsa och så mycket jag vill se. Det gäller bara att få tummen ur.

Idag är jag tacksam för:

1. Alla möjligheter jag upptäcker, ju mer öppen man blir för möjligheterna omkring sig, desto fler öppnas upp för en.

2. Att det går så bra med träningen.

3. Att jag ligger så bra till med timmar den här månaden, det blir en bra lön.

Det är inte ofta jag har dåliga dagar på arbetet, men idag var verkligen en hemsk dag. När jag började var det bara totalt kaos och jag kände inte att jag hade kontroll över någonting. En mängd händelser byggde upp för katastrof och det som slutligen fick bägaren att rinna över var en äldre dam som tog ut sitt dåliga liv, sin misstro mot världen och sin ilska på mig över ett fel som var högst mänskligt och oavsiktligt. Jag orkade bara inte och kände att jag totalt skulle tappa tålamodet med allt och alla så jag gick ut och ställde mig utanför butiken och tittade på människorna,  de gula bladen som börjat falla från träden och den nedåtgående solen. Försökte att fokusera på andningen och få ny energi. Jag kom inte tillbaka till mitt vanliga jag på hela kvällen så nu ska det bli skönt att sova.

Idag är jag tacksam för:

1. Den gäst som tackade mig för min omtanke, jag kände att han verkligen uppskattade det.

2. Den gäst som precis efter att jag höll på att tappa humöret ville anlita mig som föreläsare på hennes skola.

3. Mitt samtal med Fredrik idag, mitt självförtroende växer när vi diskuterar saker.

Jag är expert på att komma med undanflykter och ursäkter för mig själv när jag ska ta mig upp ur sängen på morgonen. Men i morse hade jag bestämt mig, jag ska följa mitt träningsschema och styrketräna måndag, onsdag och fredag. Så jag tog mig upp, åt frukost och var ute med hundarna och klockan 09.00 stod jag på trampmaskinen på Studio Aktiv och värmde upp. När jag väl tagit mig dit och stod där på trampmaskinen så kändes allt bra och jag var riktigt peppad. Det är något med trampmaskiner som tilltalar mig, vet inte vad det är men jag kan stå och trampa i evigheter. Men nu får jag inte göra det i allt för stor utsträckning då jag ska bygga muskler och inte bränna det lilla fett jag har. Jag har gått från ett BMI på 18 upp till ett på 19 så jag ligger nu precis ovanför gränsen till normalvikt....

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag precis fick besked om att årets första julklappsinköp levereras till mig imorgon.

2. Den uppskattning jag fått under utbildningen av de nyanställa på arbetet.

3. Att mitt arbete ger mig, glädje och mening, alltför många omkring mig uttrycker så ofta att den roligaste med jobbet är när de slutar för dagen.

Vid flera tillfällen har jag saknat gäster som brukar handla hos mig. Många gäster är vanemänniskor som handlar vid samma tid på dygnet så jag märker snabbt om någon saknas en kväll. Om det saknas en gäst vars ålder eller hälsa jag funderat på, slås jag ofta av tanken: Vad har hänt? Vid ett flertal tillfällen när jag funderat på om personen avlidit, har det också visat sig vara så. Ofta händer det att deras vuxna barn eller syskon handlar hos mig och berättar att deras släkting har dött. Vid ett tillfälle tänkte jag till och med tanken att en av mina stamgäster kanske hade dött bara timmar efter att det hade hänt, så jag var antagligen den första personen som funderade på vad som hänt. Mannen hittades död i sin lägenhet först dagen efter.
Och nu har det hänt igen. Jag har sedan en tid tillbaka funderat på en gäst som jag inte sett på länge och hans hälsa har inte varit den bästa. Han valde alltid min kassa när han handlade, då jag var den som kunde kommunicera med honom och förstå honom trots hans talproblem som orsakades av hans sjukdom, något hans son har berättat för då han handlat själv hos mig. Och nu har jag inte sett honom på ett tag så när hans son handlade hos mig idag så berättade han för mig att pappan dött. Han berättade detta för mig samtidigt som han berättade att höjdpunkten på pappans dag ofta var att handla hos mig för han blev så glad när jag pratade med honom. Det värmde att få veta att han uppskattat våra korta möten i kassan på ICA samtidigt som jag kände för sonen i hans sorg.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag fått arbeta stängning med Hanna en del på senaste tiden, Hanna och jag har rest, festat och jobbat ihop en hel del så det finns mycket trygghet och glädje i vår relation.

2. Min arbetskompis Simon som förutom att han är riktigt söt, även är charmig och trevlig, en förebild att ta efter.

3. Mitt samtal med en gäst om att uppskatta livet i allt från de små sakerna till stora saker som kärleken och meningen med livet. Inte alltid jag förstår att jag hinner med mina små samtal men kärleken finns i de små sakerna.

Efter att ha tittat på kurser och studieprogram från de olika studieförbunden så gott som varje terminsstart, har jag nu äntligen gjort slag i saken och anmält mig till en kvällskurs. Kursen heter Självkänsla nu! och har sin utgångspunkt i Mia Törnbloms bok Självkänsla nu! och den 25 september ska jag börja gå kursen som varar sju veckor. Som tur är så går kursen på tisdagar vilket är den kväll i veckan, förutom torsdagar, som jag oftast är ledig eller inte har ansvarstider på arbetet. Kursen är i regi av Sensus, ett studieförbund som arbetar med livsfrågor och mångfald, frågor som verkligen intresserar mig så det finns massor av kurser och föreläsningar i deras regi som jag skulle vilja gå. Men det handlar om att ha tiden och ekonomin så jag börjar med den här kursen. Vem vet, jag kanske kan gå ytterligare någon kurs...

Idag är jag tacksam för:

1. Jag tog mig iväg och tränade idag, det känns riktigt bra.

2. Jag fick tummen ur och anmälde mig till kursen.

3. Jag är tacksam för den trevliga personalen på Thai Silk Palace

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag fick möjligheten att arbeta extra några timmar, har planer som kostar pengar, dessutom fick jag arbeta med Christian.

2. Att jag nu blivit så bra i handen att jag kan klappa hundarna med höger hand utan att det gör allt för ont. Jag har läst någonstans att det anses läkande att klappa en hund, så vad kan läka min trasiga hand bättre.

3. Att jag upptäckt nya sidor hos mina arbetskamrater Tobias, Christian och Linda som gläder mig.

När en vän var inne och handlade av mig idag sa hon att jag såg smal ut och undrade om jag åt ordentligt. Jag berättade om mitt kostschema och att jag börjat träna igen så att jag var medveten om att jag var smal och att jag arbetade på det. Lustigt nog tog jag åt mig av hennes fråga och funderade på den hela dagen. Jag som brukar säga att man kan aldrig bli för smal eller för rik... Jag har börjat se på min kropp med andra ögon, kanske än mer sedan i lördags då jag delade säng med någon för första gången på väldigt lång tid. Jag stärks i min vilja att göra någonting åt min vikt och motiveras verkligen till att äta bättre och träna. var på gymet i morse och det kändes verkligen bra, även om det såg lite lustigt ut när jag stod där med den lättaste skivstången och såg mig själv i spegeln, tanig som en kolibri. Samtidigt måste jag börja försiktigt så att jag inte gör sönder handleden, det är ju bara 9 veckor sedan jag opererade den.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag tog mig iväg och tränade trots att jag inte kände för det.

2. Min arbetskompis Tobias, att arbeta med honom gör arbetsdagen till ett rent nöje.

3. Min arbetskamrat Christian, tack för att du delade med dig av din upplevelse.

Arbetade dubbla skift idag och var lite trött när jag gick genom butiken för att börja mitt andra skift. När jag gick förbi köttavdelningen ser jag en kvinna stå där och jag ser hur hon har en kundkorg med en fylld kasse. Hon står och lägger i varor i ytterligare en kasse och det hela kändes konstigt. Jag förstod med en gång att hon planerade att stjäla varorna så jag gick bara förbi gången hon stod i och sprang därefter hela kundvarvet runt så att jag kom fram till kassorna. Vid kassorna lade jag ifrån mig Gainomaxen jag själv hade tänkt att dricka och väntade tills jag såg kvinnan börja närma sig kassorna. När jag såg hur hon började tränga sig förbi gästerna i självscanningskassan gick jag ut ur butiken så att jag skulle vara på butikens utsida när jag stoppade henne. Men hon var snabbare än jag trott så jag hann bara komma ut i slussen och vända mig så var hon där, på väg ut. Jag ställde mig demonstrativt framför henne och blockerade hennes väg. Jag tog tag i hennes arm och sa åt henne att vi skulle gå in i butiken. Jag vände henne om och puttade henne in i butiken igen samtidigt som jag höll henne i ett fast grepp. Jag var arg samtidigt som jag visste att jag inte borde vara så handgriplig med henne, vi kom i alla fall in en bit i butiken innan hon fick stopp på mig. Hon slet sig loss, släppte påsarna och sprang ut genom butiken. Under hela tiden hade hon inte sagt ett ljud, hennes blick var en blandning mellan en död människas och fånge som bestämt sig för att inte säga ett ord. Jag ropade efter henne att hon inte var välkommen i butiken igen. Alla kassor var fyllda med gäster som stod i långa köer och gäster stod i slutet av kassorna och packade varor. Alla hade tystnat och iakttog mig då jag var i händelsernas centrum. Mitt rop efter kvinnan som försökt stjäla varorna lät fjolligt och tamt. Skulle behöva lite manligare röst vid sådana här tillfällen tänkte jag för mig själv. Hade god lust att likt en polis vända mig om och säga att de kunde skingras, det fanns inget mer att se. Men jag gick in i butiken och gick bort till en medarbetare och vi uppskattade värdet av varorna till 1-2 000 kronor. Adrenalindet pumpade fortfarande inom mig då jag gick och bytte om till arbetskläder och drack upp Gainomaxen.

Idag är jag tacksam för:

1. Att inget allvarligt hände då jag tog snattaren.

2. All bra musik som den nyligen avlidne Pavarotti sjungit till.

3. Den glädje jag möts av varje kväll jag kommer och hundarna hälsar mig välkommen hem.

Upptäckte att en pjäs som jag velat se går i Stockholm, jag som varken har pengar eller hundvakt, frustrerande. Funderar på om jag kan snabbutbilda någon till hundvakt i min omgivning och använda skatteåterbäringen till resan... Får nog sova på det här.


Ser när jag tittar tillbaka att jag igår var stolt i istället för tacksam, det är ju inte fel det heller, men idag återgår jag till att vara tacksam för:

1. Skönheten i bladens virveldans med vinden under min kvällspromenad med hundarna.

2. Gästen som berömde mig för min hörsel idag på jobbet när jag hörde henne komma bakom mig i självscanningskassan.

3. Att jag har ett arbete med flexibelt schema och flexibla medarbetare vilket gör att jag kan åka till Göteborg på en föreläsning för att utveckla mig ännu mer :)

Jag skulle ha varit ledig från arbetet idag men det var kris på grund av sjukdom så jag arbetade extra några timmar under kvällen. Av oss som arbetade hade jag ont i handleden, en annan hade feber och värk och en tredje person hade ont i ett knä. Ingen av oss som arbetade var i fysisk form att arbeta på golvet vilket kräver lite mer. Vi hade mycket gäster och jobbade till det yttersta, bytte av varandra med jämna mellanrum så att vi skulle fördela arbetet mellan oss så gott vi kunde utifrån våra nedsatta förmågor. Stämningen var inte på topp och det känns som om att vi är för sjuka just nu, tråkigt och jag kände inte direkt någon stolthet över min arbetsplats. Men jag kände som så ofta stolthet över min insats, arbetar bra under press och blir nästan lite extra taggad. Svettades dock en hel del, sprang som ett skollat troll.

Idag är jag stolt över:

1. Gästen som sa att jag hade ett gott leende.

2. Min mentor som ger mig så mycket feedback och livsglädje.

3. Att jag börjat uppleva och leva i positiv tacksamhet, istället för den tacksamhet man påstås ska uppleva som barn när man kallas för otacksam.

Var på gymmet idag för första gången efter att jag bröt handleden och började med kostschemat. Har inte lyckats följa kostschemat på långa vägar, men jag har fått en helt annan medvetenhet om vad jag äter och hur ofta jag äter. Och jag äter mycket mer och oftare nu än jag gjort på länge. För några veckor sedan kunde jag inte ha nycklar eller något annat tungt i fickorna på byxorna för då tappade jag dem, men nu hålls de uppe så något har hänt sedan jag började arbeta med kostschemat. Innan träningen vägde jag mig och jag vägde nästan 63 vilket var ett tag sedan jag vägde, innan jag började med kostschemat och fortfarande hade gipset var jag nere i 59 kilo.
Gick igenom mitt träningsprogram med instruktören och det kändes riktigt bra, kunde använda min hand till alla övningar så jag kan köra hela schemat utan problem. Ska försöka kör tre gånger i veckan och samtidigt arbeta ännu hårdare på att verkligen äta efter kostschemat så att jag inte bara tränar. Jag har berättat för de flesta jag umgås med (nåja, arbetar med, är ju alltid på jobbet) att jag äter efter kostschema så att de kan peppa mig att verkligen äta.

Idag är jag tacksam för:

1. Min kompis Niklas, han får mig alltid att bli så glad.

2. Att jag genom Leo insåg att jag har en bra och central lägenhet, lätt att  glömma uppenbara och för mig självklara saker.

3. Alla som ler mot mina hundar när jag är ute på promenad.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag inatt fick sova sked med någon jag känner mycket för och kyssa honom god morgon.

2. Den vackra solnedgången som färgade himlen röd ikväll.

3. Att jag lyckades få en kille, som jag aldrig sett le under mina år på ICA, att le idag.

Lördag kväll, har gjort mig ledig för första gången på evigheter. Ska träffa Erik, äta en bit utsökt mat och sedan gå ut, vet om att det blir utsökt mat för jag har bara ätit utsökt mat hos Erik. Förutom New York så kan jag knappt komma ihåg när jag gick ut senast, brukar inte vara upplagd för det men i kväll är jag verkligen på så bra humör.

Idag är jag tacksam för:

1. Att jag hade så mycket hemma att jag kunde ta med en flaska bubbel i gåva till Erik.

2. Att Ritta, som jag träffade på arbetet idag, har haft en så bra semester.

3. Mitt vackra sovrum.