Åke Englund

Jag har ett kluvet förhållande till Julen. Samtidigt som det är den högtid som mest förknippas med familjen, och därigenom påminner mig om att jag inte har någon kontakt med den familj jag växt upp med, är det  den  tid på året som jag har mest förväntningar kring. Julafton är för mig god mat, stämning och magi. Sedan jag blev singel handlar julen mycket om mitt arbete då jag de senaste 6 åren arbetat på julafton, något som för mig blivit lite av en tradition. Jag har en stående inbjudan att fira med min självvalda familj, men en blandning av den speciella känslan som är i butiken på julafton och svårigheten att ta ledigt under julhelgen gör att jag jobbar julafton, den enda dagen på hela året jag både öppnar och stänger butiken.
Redan nu börjar julen märkas av i butiken, inte så att gästerna märker det men det ligger papper framme lite varstans för beställning av glögg, pepparkakor och annat som har anknytning till julen. Igår såg jag en julstrumpa ligga på ett skrivbord, julstrumpor är nog något mer amerikansk än än svenskt men jag har alltid varit förtjust i julstrumpor. Nu pratar vi alltså inte vanliga strumpor som man har på sig utan strumpor som man hänger på spiskransen. Och den här julstrumpan var den snyggaste jag sett, så jag kunde inte hålla mig utan pratade med kolonialansvarig som gav mig den. Så nu ligger den här på brevid datorn, den röda julstrumpan med vit kant, en föraning om jul.