Åke Englund

I min jakt på morfar och mormors grav bestämde jag mig för att besöka kyrkogården som ligger bara något kvarter från Fredrik och Johans lägenhet, jag hade för mig att morfars första frus grav ligger på den kyrkogården så jag tänkte att morfar och mormors grav kanske ligger där. Jag gick dit själv då Johan var och förberedde kvällens fest  med RFSL och på vägen in till kyrkogården halkar jag. Och jag bryter armen, precis vid handleden och blir liggandes vid ingången till så kyrkogården, höll nästan på att tuppa av men ett äldre par hittade mig och körde mig till akuten, jag lyckades ringa Johan så han kom och mötte mig på akuten och hängde med mig hela tiden och var ett jättebra stöd. Jag hamnade i chock under väntan på att komma till röntgen så Johan fick hämta personal och när jag vaknade till liv så var jag omringad av sjuksköterskor och läkare, spännande värre.
Läkaren hade aldrig sett något liknande sa han när han försökte att vrida armen tillrätta,  jag har fått remiss till sjukhuset i Borås och de kan bli tvugna att operera mig, läkaren var riktigt snygg förresten så helt borta var jag inte trots morfinet...
Trots att det bara gått några timmar så har jag upptäckt hur otroligt mycket man är beroende av sin högerhand, allt från att äta mat, knäppa byxorna till att raka sig...
Hade man inte brutna handleder innan så...

Torsdag kväll, ar helt slut efter att ha varit konstant på resande fot de senaste dagarna, är nu hos Fredrik & Johan. Vi har varit hos Fredriks mamma Kerstin och hennes sambo Mats där vi ätit surströmming, även Fredriks syster Karin och hennes pojkvän var med så det var verkligen en familjemiddag. Karin, Fredrik och jag gick ett varv runt sjön som ligger strax intill huset, efter att vi ätit maten, forutom sjön och skogen finns det nastan inga hus här ute så det är verkligen en otrolig kontrast mot New York. Det är skönt med lite familjetid.

Onsdag eftermiddag och jag är hemma i Borås igen, det kanns konstigt att skriva med å, ä & ö...

Var inne på jobbet och kollade schemat, roligt att träffa alla igen, det mesta var sig likt vilket känns bra. Jag kande mig saknad minst sagt, vilket är trevligt, jag har inte känt efter men om jag gör det så har jag nog saknat dem lite också.

Är i lägenheten och packar om lite inför resan upp till Fredrik och Johan, det ska bli kul även om jag är helt slut, skulle kunna somna framför datorn utan några som helst problem. Har sms:at med Fredrik under dagen och Surströmmingsätandet är inbokat till torsdag eftermiddag så livet kan inte bli mycket bättre just nu, bara jag får sova ut lite grann, har bokat plats i liggvagn så efter bytet i Herrljunga blir det sova av.

Jag var sa stolt over att jag lyckats ta mig via metron hela vagen ut till JFK flygplatsen till en kostnad av sju dollar, typ 35 svenska kronor, och dessutom i god tid. Folk som har rest med mig tidigare hade tappat bade hakor och dubbelhakor av forvaning over hur mycket i tid jag var. Men sedan borjade strulet, flyget som jag skulle med var tre och en halv timma forsenat, vilket skulle innebara att jag skulle missa mitt anslutningsflyg till Goteborg och det fanns inga platser kvar pa resterande flyg under tisdagen. Jag kunde da valja mellan att sta standby pa ett tidigare flyg sa att jag skulle ha 40 minuter pa mig att byta i Paris till anslutande flyg mot Goteborg, eller att aka med mitt inbokade och forsenade flyg till Paris och dar sova over. Jag gjorde da valet att testa standbyflyget vilket visade sig inte fungera. Jag kunde nu heller inte flyga med mitt originalflyg till Paris sa jag sover nu over pa ett hotell i narheten av flygplatsen och aker istallet hem imorgon eftermiddag sa jag stannar ett extra dygn i USA. Folk svor, skrek och grat i kon medans jag stod dar lugn och snall och log mot personalen, kande mig lite som tjuren Ferdinands mamma, den dar kon pa julafton ni vet. Jag kunde tanka mig vilket helvete det var for personalen att ta hand om alla klagomal sa jag bara log och sa att det inte var nagon fara, att jag bara ville fa hjalp att komma hem igen och det loste sig. Nu flyger jag hem ett dygn senare, bor pa det flottaste hotellet hittils, far hotellfrukost imorgon och jag har fatt 185 dollar i ersattning av Air France vilket nastan betalar resan upp till Fredrik och Johan for att hamta hundarna, min storsta oro i det hela ar att planerna pa att ata surstromming hemma hos Fredriks mamma pa nagot satt ska paverkas, men jag litar pa ett det loser sig. Allt kommer till de som vantar. Nu ska jag ga och lagga mig, klockan ar 01:30.
This is  Ake Englund, at hotel Double Trees, and good night Sweden... wherever you are.

Sa var det da den sista dagen, packade det sista igar kvall innan jag gick och la mig, offrade en badhanduk for att fa plats med allt. Mina klader tar bara en fjardedel av utrymmet i vaskorna, resten ar filmer och bocker...
Jag har lamnat vaskorna pa hotellet och ska "gora stan" en sista gang innan jag aker. Jag har inte tagit sa mycket kort under de tre veckor jag varit i New York, det dar med att bara saker ar ju inte min grej, sa jag ska forsoka ta lite kort. Annars ska jag mest kanna in atmosfaren av New York en sista gang, ga i mina favoritkvarter och ata lite god mat.
Flyget lyfter 20:45 lokal tid sa jag har ett tag pa mig innan det ar dags att aka, har dock lovat mig sjalv att aka ut till JFK i god tid sa att jag i lugn och ro kan losa transporten ut till flygplatsen, hitta ratt gate och checka in i lugn och ro. Jag har ju en tendens att gora allt i sista sekunden vilket kanske inte alltid ar sa bra...
Detta blir sista inlagget innan jag landar i Sverige, tack till er som foljt mig under min resa, jag har inte skrivit om en tiondel av allt som jag varit med om men en liten sammanfattning av mina tankar under resans gang har jag lyckats skriva ner, tack till er som foljt med pa resan i denna form, vi ses hemma i Sverige.
/Ake

Sondag kvall, den stora paraden har nu varit. En maktig upplevelse, man forstar inte riktigt hur stort det ar trots att man varit dar, jag foljde paraden fran det att den borjade klockan 12 och vid 6-tiden orkade jag inte langre utan gick och kakade pa Osso Buco, en italiensk restauran pa 3:e avenyn, dalig mat och snorkig personal, definitivt inte vart pengarna.
Vadret har har varit bra hela dagen, varken for varmt eller for kallt och det var perfekt vader for Paraden, som jag sagt tidigare sa var det en mycket maktig upplevelse, forsokte ta en del kort men det gar inte att ge upplevelsen rattvisa. Var pa Barnes & Noble for att gara ett sista inkop och det gar inte att rora sig dar inne utan att hitta bocker man vill kopa, den nyinkopta vaskan ar fylld till bredden av filmer och bocker, jag har att gora under resten av sommaren och en bra bit in pa hosten.

Jag har mailat en del med Johan och vi ska forhoppningsvis hinna ut Fredriks mamma och ata surstromming nar jag ar dar och hamtar hundarna, ser verkligen fram mot det. En av arets familjehandelser for min del sa det ar vardefullt for mig.

Nu ar det dags att packa det sista och ga och lagga sig, aker till Sverige imorgon, snyft, det kanns ju som att jag precis kom till New York.
Sweet dreams
/Ake

Lordag eftermiddag, det ar dagen innan Pride-paraden, polisen har borjat satta upp staket langs 5th Aveny som jag bor vid sa nu kanns det att det borjar narma sig, dessutom ar det regnbagsflaggor averallt och samkonade par som haller varandra i haden overallt tycks det.

Har varit vid Laundromaten och tvattat, tillbringade vantetiden med att lasa Sam Harris bok "Letter to a Christian Nation", en otroligt bra bok tycker jag aven om jag blir sa javla arg nar jag laser den. Kan bara tanka mig hur den upplevs har i USA... Den borde lasas av alla som nagon gang funderat pa religionens paverkan i vara liv!

Planen for dagen ar att besoka "The Lesbian, Gay & Transgender Community Center" som har oppet hus infor morgondagens Pride-parad och ocksa visar en fotoutstallning som jag funderar pa att se. Haller pa med lite sista shopping... Har inte packat an sa lange men det kanns som om hela golvet under sangen ar belamrat med pasar sa det ska bli spannande att se om den nyinkopta vaskan racker, jag som skulle leva lite lagom asketiskt och bara kopa de sasonger av "Queer as folk" som jag saknade, man kan saga ett det blev lite mer an sa... Det finns sa mycket har som jag vill kopa, bara att ga in i en bokhandel ar som for ett barn att ga in i en godisaffar. Det finns sa mycket fler bocker, de ar upplagda sa att man kan se dem pa ett annat satt an hemma. Det kanns inbjudande och valkomnande nar man kommer in i bokhandlarna har. Det finns sa mycket bocker och det finns bocker som JAG vill lasa, man kan ta med sig bockerna till bokhandelns cafe dar man kan sitta och bladdra i dem, de har en "Gay & Lesbian" avdelning. For att anvanda ett uttryck som jag jobbar mycket med i mitt arbete sa har de bra Vardskap. Sedan har vi alla filmer jag vill kopa, min filmsamling har utokats avsevart under den har resan och da har jag anda hallt nere inkopen. Allt det har gar inte ihop med mina tankar kring konsumtion kanner jag... Far jobba det dar.

Jag har kanske inte det basta morgonhumoret, mer det varsta morgonhumoret sager en del som kanner mig...
Idag hade jag bestamt mig for att ga upp vid 8 for att hinna med sa mycket som mojligt och vid 8 borjde mobilens alarm att lata men jag horde att de andra pa rummet rorde pa sig och att nagon anvande duschen sa jag snoozade 10 minuter at gangen for hoppa in i duschen nar den blev ledig. Det basta botemedlet mot mitt morgonhumor ar en dusch, efter det sa brukar det mesta losa sig, men hur manga ganger jag an snoozade sa verkade det vara nagon som var pa vag in i eller ut ur duschen sa till slut bestamde jag mig for att ga upp i alla fall, batteriet i mobilen var sa gott som dott sa jag kunde inte ta reda pa vad klockan var men jag duschade sa skulle allt annat losa sig.
Nar jag kliver ur dushen och telefonen har laddat upp sig en stund sa kollar ja vad klockan och klockan ar 11.20! VA FAN! har jag snoozat i 3 timmar! Okej, mitt morgonhumor var tillbaka, fan jag som var sa installd pa att kaka stekt agg med bacon till frukost, var ju bara sa sugen och frukost serveras fram till klockan 11 pa de flesta stallen sa det var kort. Jag kladde i alla fall pa mig, fixade till sangen nagorlunda och lamnade hotellet.
Och nar jag kommer ut fran hotellet hor jag larmet fran polisirener, folk som pratar i mobiltelefoner, bilar som tutar och solen som skiner for fullt. Jag tar ett stort andetag, ler ett stor leende och kanner en sprattlande gladje inom mig nar jag inser att jag ar i NEW YORK, varldens mest fantastiska stad. Jag koper en bagel och en iste nar jag vandrar langs 5th Aveny och bara tar in allt som hander omkring mig, kan fortfarnde knappt fatta att jag ar har.

Inte for att vara san men det kom precis in ett svenskt par pa internetcafet och jag vill inte att de ska se att jag skriver pa svenska sa jag avslutar har, vill leva ostort ett tag till, jag har ju bara nagra dagar kvar.
See you
Glad Midsommar
Ake

Onsdag eftermiddag, lite svalare idag efter nattens regn, har gatt hela dagen, igen, kanns det som. Det blir latt sa, jag borjar ga och sa finns det sa mycket att se. Tillbringat stor del av dagen i och omkring Central Park, det ar verkligen en jattevacker park och jag forstar verkligen att delar av manga romantiska komedier utspelas dar. Nar jag blir ihop med en kille maste vi aka till New York och en av de saker vi maste gora ar att ga i Central Park.
Ikvall ska jag ga pa ett "event" pa Barnes & Noble, en bokhandel som jag tillbringar mycket tid pa. Eller rattare sagt jag tillbringar mycket tid i deras butiker, da det ar en hel kedja, och det ar helt fantastiska butiker som ofta ar i flera vaningar och och har hur mycket bocker som helst och ofta en Starbucks i lokalerna vilket inte ar helt fel. "Eventet" ikvall ar en paneldiskussion i anslutning till Pride med homosexulla forfattare, vet inte riktigt vad de ska prata om men det verkar intressant.
Under mina vandringar idag hittade jag "The Christmas Cottage" som ar en affar som saljer julpynt aret om, wow vilken grej, det var som att stiga in i en annan varld, lite konstigt kandes det allt.

Efter workshopen, som var fardig vid 8-tiden och efter att jag atit middag vilket alla som atit med mig vet att det tar sin lilla tid, sa har jag hunnit ga over halva Manhattan, och har sedan lyckats inforskaffa mig 5 dvd-filmer. Och da har jag anda hallt mig och valt nogrannt, jamfort priser och lamnat filmer som jag garna hade sett hemma i min bokhylla.
Det regnar och askar i New York lar jag lagger mig, sweet dreams
/A

Ar pa vag till en workshop pa "The Lesbian, Gay & Transgender Community Center" om hur man forbattrar sin sjalvkansla/sitt sjalvfortroende men jag ar lite sen sa jag maste ga snart, borde kanske ga pa en workshop om att inte vara ute i sista sekunden till allt...

At en snabb luch pa McDonalds idag, jag som avskyr snabbmat och McDonalds i synnerhet har nog atit lika mycket hamburgare under de har veckorna som jag gjort sedan jag slutade jobba pa McDonalds. Nagot som jag tycker kanns konstigt och fel ar att nar man handlar en maltid sa lagger de alltid hamburgaren i en pase, som om man skulle ta med sig maten, trots att man ater pa restaurangen. De anvander inte brickor utan lagger det alltid i en pase. Jag laste nagonstans att det slangs sa mycket sopor varje dag i NY att man kan fylla Empire State Building, varje dag...

Ar lite trott pa att dela rum med massa manniskor jag inte kanner och inte kanner for att lara kanna for den delen...
Saknar min egen sang, saknar min toalett och saknar att kunna duscha utan att tanka pa om nagon ar fore mig eller ska ha duschen efter mig. De sma sakerna i livet liksom. Handlar mycket mer an jag tankt mig, maste kanske kopa en ny resvaska. Fan, jag som skulle kopa Queer as folk och annars bara leva har i New York, naja jag har inte kopt nagot jag angrar.

Hundar, de finns verkligen overallt har, eller kanske det ar sa att jag saknar mina sa att jag kan do. Men, nej, jag tror inte bara att det ar for att jag saknar Winston och Marianne sa mycket, det verkar vara sa att valdigt manga har hundar har i New York och de flesta verkar ha sma hundar, antar att det har att gora med att alla bor i sma lagenheter. Pa nagot satt sa verkar staden ocksa se hundarna som verkliga och viktiga invanare, det finns en mangd butiker som saljer allt som riktar sig till hundar, har finns ekologisk hundmat, har finns klader till hundar och har finns veterinarer som specialiserar sig pa hundar. Vid de flesta parker finns speciella utrymmen for hundarna dar agarna kan lata sina hundar ga losa och i manga butiker far man ta med sig hundarna in, inget tjat om allergier har inte...
Men som sagt var, jag saknar mina hundar, motte tva Whippets igar nar jag var pa ett arrangemang i Bryant Park i anslutning till New York Pride och de var, som allting annat har i USA sa var de mycket storre an svenska Whippets. Visserligen brukar Marianne vaga lite for mycket, men det ar ingenting mot dessa, de har var dock inte feta utan bara storre sa jag var tvungen att fraga om det var Whippets vilket inte var det smidigaste jag kunde ha gjort da agaren satte nasan i vadret och att det var Whippets och att det var "Showdogs" minsann! Forlat mig...

Det ar natten till mandag, har precis varit pa bio, vet om att jag verkar vara varsta bio-junkien men jag alskar att ga pa bio och som jag sagt tidigare, man ska gora det man alskar nar man far tillfalle. Pa vagen tillbaka till hotellet gick jag forbi Madison Square Park, och som i de flesta parkerna har sa samlas stadens uteliggare for att tillbringa natten pa nagon av parkernas bankar. Jag brukar ge dem mina mynt som jag har skramlandes i byxfickorna, det kanns som att jag har rad med det. Det vacks manga tankar nar man reser bort sa har, speciellt nar man reser sjalv. Man ser hur bra man har det, hur lyckligt lottad man ar. Jag har rest over halva jorden, bor pa hotell, ater ute varje dag och kan gora vad jag kanner for, kopa vad jag vil och anda far jag pengar over, idag har jag kopt tva bocker och tva sasonger av en tv-serie pa dvd. Jag avslutade kvallen med ett biobesok och gick langsamt mot hotellet och njot av den varma sommarnatten nar det finns manniskor vars hem ar en parkbank, det far en att fundera. Klockan ar 01:00 och det ar 27 grader varmt i New York, sweet dreams everybody.
/Ake

30 grader varmt i skuggan, det kanns som om asfalten kokar, det ar lordag strax efter lunch och stan kryllar av turister. Jag ar ju turist sjalv sa jag borde inte saga nagot men... En lustig effekt av att jag inte gor sa mycket turistgrejer ar att nar jag vandrar omkring, fikar eller sitter i en park och laser en bok sa far jag konstant fragor om var saker och ting ligger. och jag borjar faktiskt lara mig hur gatorna ligger sa det har hant att jag kunnat visa en och annan person vagen dit de ska. Och att bli tagen for New York-bo ar det storsta smicker jag kan fa just nu sa :-)

Nagot som inte ar lika roligt ar gardagens biobesok da jag sag "Rocky Horror Picture Show". Jag var forberedd pa att det skulle vara en speciell upplevelse da jag vet att det ar en B-film som fatt kultstatus, dessutom ar det en musikal och trots att jag ar bog sa ar jag inte sa fortjust i musikaler, saknar den genen...
Innan filmen borjade, alla filmer har borjar alltid minst 15 minuter efter utsatt tid, sa spelade man musik, folk dansade och jag har aldrig kannt mig sa pryd och forlampad i hela mitt liv. Jag forstod naturligtvis att det lag hos mig men jag forstod ocksa att det har inte var min grej sa jag tog det som en erfarenhet. Och vilken erfarenhet sedan, forutom att filmen visades pa filmduken sa kunde man kopa rekvisita att kasta pa varandra under bestamda scener i filmen, folk hade klatt ut sig och spelade upp filmen nedafor filmduken samtidigt som publiken ropade ut repliker och inovade kommentarer.
Speciellt som sagt var och inte riktigt min grej, tacka vet jag den franska dokumentaren, Beyond Hatred, som jag sag tidigare under dagen. En dokumentar om rattegangen mot tre skinnheads som misshandlat en homosexuell man till dods, Filmen skildrade den homosexuella familjens satt att hantera det ofattbara som deras son blivit utsatt for. En film jag rekomenderar starkt.

Fredag eftermiddag, sitter framfor datorn och kakar en donut fran Dunkin Donuts och en Chai Latte fran Starbucks, bada ar mina favoritstallen, jag kan inte tanka mig en dag utan Starbucks.

En tanke jag hade nar jag bokade den har resan var att nu skulle jag fa tid over och vara ostord sa att jag kunde agna mig at skrivandet. Inte skrivandet har pa bloggen utan mitt andra skrivande. Alla historier som jag har inom mig, satta ord pa alla kanslor jag bar med mig, formulera upplevelser och sortera mina inre bilder.
Har jag fatt nagot sadant gjort? Nej, nej tro inte inte. Jag har till och med lamnat block och penna pa hotellrummet for att jag hatar att bara pa saker, istallet har jag varit helt uppe i mina upplevelser har i NY, vilket i och far sig ar en del av poangen med den har resan men... Jag hade sett framfor mig hur jag skulle sitta pa ett cafe eller i central Park och skriva bort dagarna, nu har det ju inte riktigt blivit sa. Jag kan sjalv kanna att det blir lite mycket bio men jag alskar att ga pa bio, jag alskar film och jag alskar biografer sa vad kan jag gora... Jag tycker man i storsta mojliga man ska gara det man alskar sa da ar det bara att ge efter.

Under min forsta vecka i NY sa gick jag en del pa NewFest dar jag balnd annat sag "Saving Marriage" som handlade om huruvida homosexuella skulle fa gifta sig pa samma villkor som heterosexuella i delstaten Massachusetts. Enligt ett domstolsutslag sa skulle homosexuella fa gifta sig pa samma villkor och nar homosexuella borjade gifta sig sa borjade motstandare til detta att arbeta for en grundlagsandring som skulle stoppa detta. Filmen skildrade processen kring detta och den var otroligt engagerande och bra men den avgorande omrostningen om grundlagstillagget hade inte skett nar filmen visades. Och igar var omrostningen och utgangen blev att homosexuella har ratt att gifta sig pa samma villkor som heterosexuella. det kanns som att jag varit har nar hisoria skrivits. Dessutom blev det en uppfoljning pa den otroligt bra dokumentaren jag sag pa filmfestivalen.

Det blir nog en film till ikvall, jag har hittat en biograf som vid midnatt varje fredagskvall visar "The Rocky Horror Picture Show" som ska var en slags kultfilm som jag aldrig sett. Jag har forstatt att publiken tydligen klar ut sig till sina favoritkaraktarer i filmen och kan alla repliker utantill sa det kan bli en utmaning da jag HATAR folk som pratar under filmen men for en gangs skull ska jag inte be folk stanga kakhalet utan bara folja med och se den har filmen som jag hort om under sa manga ar.

Kanner mig lite dagvill men jag har kommit fram til att det ar torsdag den juni och klockan ar 17:15 lokal tid. Det ar
17 grader ute och lite gramulet, ar lite frusen da jeansen jag lamnade in till skraddaren igar inte ar fardiga forran om nagra timmar sa jag har tillbringat sa mycket som mojligt av dagen inomhus. At bacon, agg och rostat brod med te och juice till frukost pa en Diner i hornet av 34 St och 8th Av, inte den godaste frukosten men, jag som aldrig ater frukost hemma, har vant mig vid att ata en rejal frukost sa att jag star mig under dagen. Gick pa bio och sag Oceans 13, snygg och underhallande film men helt utan kansla. Sag den dock pa en biograf som ligger i Chelsea i samma hus som det beromda Chelsea Hotel. Biografen var verkligen fantastisk, att ga pa bio har ar verkligen en helt annan upplevelse mot hemma i Sverige. Har suttit pa Starbucks inne pa bokhandeln Barnes and Noble pa 6th Av och last "I Had to Say Something" av Mike Jones, han var pa samma bokhandel igar kvall och laste ur sin bok och svarade pa fragor fran oss i publiken, jag kopte ett signerat ex som jag nu borjat lasa.

Pa mina resor saval till Brasilien som Thailand har jag alltid haft problem nar jag ska ta ut pengar fran bankomater och jag har alltid haft stod och hjalp av kompisar da jag far hjarnslapp framfor varje form av bankomat utomlands. Sa en av mina storsta radslor har varit det ogonblick nar jag ska ta ut pengar fran en bankomat. Att flyga sjalv, vara ensam i en 8-miljonersstad eller knarklangaren igar ar ingenting mot vad jag kanner for att ta ut pengar fran en bankomat. Och idag var det sa dags, mina kontanter var slut och jag fick stalla i kon till en bankomat, andas lugnt och samla mig. Och jag lyckades! Kande mig som ett barn som vunnit pa tivoli och ville bara hoppa jamnfota och krama personen bakom mig i kon men hon sag inte ut att dela min entusiasm sa jag lat bli.

Jag har problem med att svara pa era kommentarer och jag vet om att det kan vara krangligt att gora kommentarer pa bloggen. Vet inte varfor det ar sa, kan ha att gora med hog belastning av blogg.se, men jag vill att ni ska veta att jag uppskattar er feedback! Och om jag inte svarat pa er kommentar sa beror det med storsta sannolikhet pa att jag inte kan.
Tack for ert intresse och manga halsningar fran Ake i New York!

Efter mitt senaste inlagg har pa bloggen sa gick jag mot hotellet far att byta skor, har inte vant mig vid flipp-floppsen (stavar men sa? det ar ju typ vad jag brukar kalla dem for men det ser sa fult ut nar man skriver ner det) och jag tankte ga en bit under kvallen och ville ha battre skor pa mig.
Pa gatan utanfor blev jag stoppad av en kille som ville prata med mig och han borjade direkt att prata om respekt och att han respekterade andra manniskor och allt han ville ha, var respekt fran andra manniskor. Det lat ju helt forstaeligt och jag undrade vad han ville och da sa han att jag trampat pa hans merchandise (varor) och jag antog att han salde turistsaker och att han haft det liggande pa gatan men jag fragade vad han hade for merchandise (varor) da jag inte sett nagot och jag maste ha trampat pa det av misstag. Han fortsatte att prata om respekt och hart fortjanta pengar, han ville losa det har mellan oss tva sa att saken kunde vara ur varlden, allt han ville ha var ju respekt. Jag undrade vad det kostade, vad det nu var han salde och han kom fram till att det kostade 20 dollar. Jag forstod fortfarande inte vad det var han salde och da visade han mig sma paket som han hade i handen och det visade sig vara kokain. For att gora en lang historia kort, da det har internetcafet snart stanger, sa hojde han summan hela tiden, hotade med att hans medarbetare inte var lika villiga att samarbeta utan att de skulle sla pengerna ur mig. Efter att ha forlorat 120 dollar, notera att jag forlorat, gett honom eller blivit lurad av honom pa 120 dollar, inte kopt kokain for 120 dollar sa blev jag sa javla arg och radd att jag bara sa at honom att dra at ett varmare stalle och att jag sket i om hans medarbetare, som inte var lika samarbetsvilliga, skulle folja efter mig. Om jag sag honom eller nagon annan folja efter mig sa skulle jag kalla pa polisen, sa jag avslutningsvis och gick ut pa en storre gata, jag hade ju varit dum nog att ga med honom till en gata dar det inte var sa mycket folk.
Lite uppskakad gick jag tillbaka till hotellet dar jag frgade receptionisten om det var vanligt att sadant har hande och fragade hur jag skulle gora nu. Jag fick radet att kontakta polisen men jag orkade inte, jag har varit i kontakt med polisen hemma i sverige ett antal ganger och jag ar varldens samsta vittne.
Jag ar en upplevelse rikare och 120 dollar fattigare, fan det ju mina pengar till tv-serien Queer as folk USA!

Onsdag eftermiddag, en lite gramulen mellandag har i New York. Jag tog mig en sovmorgon sa jag gick inte upp forran vid 10-tiden, det ar vid den tiden jag brukar ga upp i vanlig fall hemma i Sverige men har har jag som regel gatt upp vid 8-tiden sa det var skont att sova ut, kakade frunch (frukost+lunch) varefter jag gick till Laundromaten. Vaxlade till mynt, kopte tvattmedel i en automat och laddade tvattmaskinen. Jag gjorde inte som i reklamfilmen for Levis som gick pa bio en gang i tiden, dar en kille kommer in pa en Laudromat, tar av sig jeans och linne och tjejerna (naturligtvis) i lokalen suckar av lustar da killen har en kropp som inte ar av denna varlden och lokalen fylls av anga som man inte riktigt vet om det ar fran tvattmaskinerna, tjejerna eller den heta killen...
Har gick det inte lika hett till som sagt var, men jag har aldrig i hela mitt liv tyckt det varit sa roligt att tvatta klader, och bekvamt, man far tvattid nar man sjalv vill till skillnad mot huset jag bor i dar man maste vanta tva veckor och man maste passa sig sa att man inte andas fel eller gor nagot annat som kan ge galna grannar anledning till att skriva hatbrev. Passade ocksa pa att lamna in min jeans till skraddaren att de kunde sy igen halet som jag har pa ett pinsamt stalle, 8 dollar och de ar fardiga imorgon, smidigt.

Jag har ju varit i NY i mer an en vecka nu men inte gatt ut pa kvallstid, om man inte raknar mina biobesok vilket jag antar att man inte gor sa til slut var det dags. Igar kvall bestamde jag mig for att ga till Monster, en gaybar som ska ha en "lokal atmosfar" som det star i turistguiden och en van till mig har pratat mycket om hur trevligt det ska vara sa jag bestamde mig for att det var dags. Jag ar ju inte ute sa ofta och jag tycker inte att jag ar bra pa det. Jag ar inte sa fortjust i att dansa, tycker att det ar svart att konversera och jag hor aldrig vad folk sager vilket gor att jag ofta missforstar folk eller inte svarar "ratt". Kort och gott sa blir jag nervos. Och nar jag kommer till barn Monster sa kunde det lika garna ha varit ett monster sa radd som jag var. Sa vad gor Ake? Jo nar jag ska ga in sa far jag panik och latsas som att jag ska ga forbi istallet for att ga in, hur manga ganger har man inte sett folk som inte kommit ut som gay, ga forbi gaystallen for att de inte tors ga in och nu gor jag samma sak...
Naja, jag gar runt kvarteret och gor ett nytt forsok och denna gang lyckas jag! Jag gar in och koper mig en cola av den otroligt snygga bartendern, gar runt i lokalen och kollar in laget. Stamningen var valdigt avslappnad och trevlig, lokalen var i tva vaningsplan, den nedre hade dansgolv och ovre vaningen bestod av en bar och ett piano (eller ar det en flygel? jag har aldrig forstatt skillnaden) dar det forutom mannen som spelade aven stod folk omkring pianot som sjong latar fran musikaler. Det later otroligt stereotypt men jag bara alskade det, en av mannen vid pianot (flygeln...) markte att jag stod sjalv sa han bjod in mig att sta med dem. Jag stod dar en bra stund, alla presenterade sig och undrade om jag ville sjunga nagot. Att sjunga ar inte min grej men jag stod kvar vid pianot (flygeln) ett bra tag, blev bjuden pa dricka, fick ett visitkort och blev flortad med... Hade valdigt trevligt men jag ursaktade mig vid tolvtiden och lamnade baren som inte kandes lika skrammande langre, ska definitivt gora ett aterbesok. Pa vagen hem mot hotellet gick jag forbi ett stalle som heter Pieces vilket visade sig vara en gay karaeokebar. Att sjunga ar nagot jag aldrig skulle utsatta mig sjalv eller andra for men det var ett lite yngre klientel som var dar an pa Monster sa jag gick in en stund. Stamningen var hog och uppsluppen, bortsett fran sjungandet sa var det valdigt trevligt och vid 1-tiden bestamde jag mig for att slutligen dra mig mot hotellet. Pa vagen hem gick jag daremot fel och fick fraga ett par efter vagen, nar jag korsade en gata och antligen var pa ratt vag mot hotellet sa motte mina blickar en kille som kom fran motsatta hallet och jag fick en ogonkontakt som till och med jag fattade att den var nagot mer an bara en vanlig blick. Jag brukar saga att mamma tappade mig i golvet nar jag var liten och att det var da min gaydar gick sonder, men vid enstaka tillfallen sa fungerar den och detta var ett sadant. nar jag gatt forbi killen och fortsatt att ga raknade jag till 5 och vande mig sedan om. Han stod fortfarande kvar vid overgangsstallet, hade vant sig bakat mot mig. Wow, tankte jag och kande ett pirr i magen men samtidigt slog min blyghet till sa jag vande mig om och fortsatte att ga. Efter att ha raknat till 5 ytterligare en gang vande jag mig om igen. Han stod fortfarande kvar vid overgangsstallet som hunnit ga fran gront till rott och tillbaka till gront igen. Ok tankte jag, nu finns det inga tvivel. Antingen var han intresserad av mig eller sa var han knapp. Jag stannade upp och tittade bort mot honom dar han stod vid overgangsstallet, jag bestamde mig for att vara lite galen, och for att han inte var galen... sa jag vande om och gick mot honom och presenterade mig. Han hette Matthew, var pa vag hem fran jobbet och jag fick garna folja med honom hem da han bodde i narheten. Jag foljde med och vi kom fram till att vi hade en sak gemensamt, detta var nagot som ingen av oss brukade gora i vanliga fall.
Vad som foljde sedan kanns lite for privat, detta ar ju trots allt ett medium oppet for vem som helst, men jag har varit hemma hos en akta New York-bo, och for den som absolut undrar sa ar min oskuld fortfarande intakt. Men jag ar inte langre okysst...      

Det a mandag och jag har varit i New York i nastan en vecka nu, det ar lustigt for det kanns som att jag alltid bott har samtidigt som jag upptacker nya saker och stallen hela tiden. Samtidigt lar jag mig nya saker om mig sjalv och kommer till insikt om sadant jag inte vill erkanna for mig sjalv. Kannr mig inte riktigt redo att sriva om vad jag kommit fram till men jag har erkant en radsla for mig sjalv, en radsla jag fornekat sa lange. Kanner mig dock inte redo att saga det hogt an sa lange, aven om jag kommit till insikt om denna radsla sa orkar jag jante med omgivningens eventuella och hos mig forvantade reaktion; Va vad det vi sa! Det hela ar lite mer kompliserat an sa och att jag erkant for mig sjalv ser jag som ett forsta steg mot att kunna hantera situationen battre. 

Att resa till, och vara helt sjalv i New York under tre veckor ar mestadels skont men jag ska erkanna att det funnits ogonblick jag velat dela med nagon och lustigt nog ar det de ogonblick jag annars tycker ar de mest sjalvklara stunder av ensamhet. Aven om jag vet att detta ar en asikt jag ar ganska ensam om, det jag pratar om ar att ga pa bio. Majoriteten av de ganger jag gar pa bio, och det hander ofta, sa gar jag ensam. Jag ser ingen poang med att ga flera pa bio, jag forstar inte manniskors radsla med att ga sjalv pa bio. For mig ar ett biobesok en upplevelse, att ga pa bio ar bland det mest givande som finns for mig, Jag tycker att bio ar det mest fantastiska kulturella medium som finns. Om det inte vore for de andra biobesokarna... Enligt mig ska en film upplevas pa stor duk i en skon fatolj utan att man blir stord, att prata under en film ar bland det varsta och mest respektlosa jag vet. OM man absolut maste prata om nagot kan man gora det innan eller efter filmen. Jag kan inte se nagra formildrande omstandigheter och om man inte kan halla tyst under en film sa kan man vanta tills den komme ut pa DVD och se den med nagon som man inte stors om man nodvandigtvis maste prata under filmen.
Naja, jag kan forsta om man vill diskutera filmens handling, kvalite eller budskap efter att filmen ar slut och det ar detta kan kant ett behov av de senaste dagarna. Oftast ar detta inte heller nagot jag kanner nagot behov av da de flesta filmer som visas pa bio inte kraver den intellektuella efterhanteringen som en diskussion om filmens kvalteer kan ge.
Nu har jag dock sett filmer pa NewFest, New Yorks Gayfilmsfestival, som berort mig pa sa manga plan. Jag har skrattat och gratit, jag har kant mig engagerad och inkluderad. Jag har blivit rord av filmernas buskap pa ett satt man sallan blir. Jag har sett filmer dar kannt i hela varelse att jag upplevt nagot som alla borde fa uppleva, jag har sett filmer med budskap, jag har sett roliga filmer och jag har sett filmer som fatt mig att grata och lamna salongen med en klump i halsen. Jag har suttit med under fragestunder dar filmernas producenter, regissorer, skadespelare och manusforfattare svarat pa fragor och berattat om sina erfarenheter och om sitt engagemang i filmerna vi fatt se. Sa min tanke blir; hur far jag ihop pengar for att kunna aka hit nasta ar och kan jag kanske hitta nagon som kan dela min upplevelse... Naja den som lever far se.

Utover dessa ogonblick sa stormtrivs jag som ensam i New York, jag ar en akta "Betongbabe"!

Jag har suttit har framfor datorn i 45 minuter och skrivit ett inlagg om mina upplevelser i New York och nar jag skulle gora en forhandsvisning av vad jag skrivit, det vill saga kolla hur det skulle se ut innan jag bestammer mig for att publisera det, sa forsvinner all text jag skrivit. Maste erkanna att jag blev frustrerad, irriterad och upprord for att skriva det med tre ord som jag alltid gor, en skada som hanger ihop med mitt debattartikel och insandarskrivande. Far att skriva det pa ren svenska sa blev jag javligt forbannad, men det gar inte att skriva det pa ren svenska for det finns inga a, a och o...

Nu nar det var sagt sa... Har i New York ar det fantastiskt, eller for att vara lite gay och amerikansk sa ar det helt Fabulous har :-) Lite varmt dock, uppat 30 grader i skuggan och jag mina fotter varker efter att jag har har hur langt som helst typ, sa jag anvander det som en ursakt for att se mycket pa bio. Gayfilmsfestivalen som pagar just nu ar verkligen en fulltraff, igar sag jag Oh Happy Day, en engelsk komedi som an sa lange bara visats pa Gayfilmsfestivaler men den var bara sa bra, kul att se den med en "all gay audience" dar alla kande igen sig, skrattade tillsammans och appladerade nar vi uppskattade nagot extra mycket.

Marker att jag ser pa film pa engelska, pratar pa engelska med folk och laser tidningar och bocker pa engelska sa nu har jag till och med borjat dromma pa engelska. Det har jag inte gjort sedan jag var ihop med Matt -04. Nu ska jag ge mig ut i varmen igen, places to see, places to bee...

Sa var jag da framme i NewYork, resan gick bra aven om jag fastnade i tullen i USA i typ 2,5 timma och jag lyckades aka fel nar jag skulle in till Grand Central Station sa jag fick aka till Penn Station och ga darifran, jag hittar i omgivningarna kring Penn Station sedan jag var var har senast sa det gav mig en viss trygghet. Aven om jag var framme vid hotellet 2 pa natten... Men man lar sa lange man lever.

Dessutom visade det sig att min mobil inte fungerar har i USA sa jag har inte lyckats sms:a nara och kara om att jag kommit fram valbehallen, hoppas jag inte skramt er allt for mycket, sorry!

Jag hade vantat mig sovsal da jag bokat billigast mojliga rum da min ekonomi inte riktigt klarar av en resa av den har typen, men det visade sig, efter att jag smygit mig fram i korridoren och forsiktigt last upp dorren till rummet att jag hade ett singelrum med tv. Det kandes riktigt lyxigt mot vad jag stallt in mig pa sa det har kan vara nagot infor nasta sommar om (eler rattare sagt nar) jag skulle aka hit igen.... Ska bli spannande att se hur det blir nar jag byter hotell efter en vecka, uppdatering foljer.

Jag ater frukost pa amerikanska Diners som i Seinfeld, jag bara alskar nar man far en handskriven nota precis som pa bio, har dock en trevlig seritor med glatt humor istallet for en sur och fet kvinna som det brukar vara pa bio, men allt kan ju inte vara som pa bio.

Jag blir stoppad av manniskor som fragar efter vagen hela tiden sa jag mste verkligen se ut som en New York-bo vilket ar den basta komlimang man kan ge mig. Jag har kommit till NY under en pagaende Gay-filmsfestival sa jag ska nu ivag och se om jag kan fa tag pa biljetter till kvallens filmer, kon jag stod i igar for att komma in pa filmen "Amnesia" var den langsta bioko jag nagonsin statt i, inte ens koerna till "Star Wars-filmerna eller Sagan om ringen-filmerna var langre. Sedan var ju inte filme den basta men stamningen var underbar och alla stod upp och appladerade efterat vilket kandes lite speciellt. Hoppas att jag far tag pa bljetter till nagon forestallning ikvall, ett av temana pa festivalen ar religion och homosexualitet, vilka bada intresserar mig sa det ska bli givande.

Nu ska jag ta mig till en Starbucks och insupa atmosfaren over en Latte Machiato

2 timmar tills bussen går, har precis varit på vinden och hämtat en väska... börjar bli lite stressad men inte så farligt, mest irriterad för att jag tar med mig så mycket saker, jag kan ju faktiskt tvätta eller köpa nytt i New York.
Det här får bli sista uppdateringen innan jag åker.
Carpe Diem

Nyss hemkommen från att ha lämnat hundarna hos Fredrik och Johan har jag nu kommit tillbaka till Borås för att sova några timmar och framför allt packa innan jag åker till New York. Som alltid är jag ute i sista sekunden med allt, som pricken över det berömda i:et så lyckades jag glömma kvar laddaren till min mobiltelefon hos F & J men som tur var så passar min gamla laddare som även kallas Dödsfällan då den är trasig längs ena sidan och är strömförande men hellre det än ingen laddare?

Väska ligger på vinden, har inte förberett något och jag måste ta flygbussen om 9 timmar. Den dagen jag möter någon som jag blir ihop med så får han ingen dans på rosor, som tur är så brukar jag resa med lätt packning. Det som tog mest plats i den packning jag hade för mina fyra dagar i Östersund var mjölkpaketet jag köpte i Göteborg.

 

Men nu bär det av, får se om jag hinner med någon mer uppdatering innan jag är i New York, får inte försova mig i morgon.

En rubrik i lokaltidningen Östersunds-Posten drog mina blickar till sig häromdagen. Rubriken löd som följer: Det eviga regnets tid är snart här. Artikeln handlar om något så viktigt och seriöst som växthuseffekten men det var något poetiskt med rubriken som fångade mitt intresse, tyckte bara att det lät så vackert: Det eviga regnets tid är snart här. Nästan som titeln på en bok eller ett tretimmars lång filmepos som spänner över tid och rum. När jag i framtiden skriver en bok så hamnar definitivt "Det eviga regnets tid" på 10-i-topp-listan över tänkbara titlar

Johan har nu kommit hem till Sverige efter ha varit i Riga och deltagit i Pride-arrangemanget där, det man läser som tidningsrubriker berör verkligen så mycket mer när man känner någon personligen och får höra berättelser direkt från någon som är på plats och deltar. Även om det varit en trevlig helg med Fredrik så har jag kunnat känna av hans oro under hela tiden och det känns bra att Johan är tillbaka i Sverige igen. Kontrasterna är verkligen enorma, jag ska till New York där Pride nästan bara är en folkfest och Johan har varit i Riga där pride består av ett demonstrationståg av 1000 deltagare och 25 000 motdemonstranter som gör Hitlerhälsningar.

Åkte tåg hela natten och kom fram vid sjutiden, sov inte så bra på tåget så jag gick och la mig igen när jag kom fram till Johan och Fredrik, Fredrik var på jobbet och Johan är i Riga på Pride, så jag sov till klockan var 12 då Fredrik och jag åt brunch.

Fredrik föder upp hundar och under kvällen var jag med när han parade två hundar med varandra. När parningen var färdig "fastnade" de i varandra, hundar kan göra det och då får man vänta på att "svullnaden" går ner och de lossnar från varandra. När detta hände skvätte det onämnbara vätskor på mig och jag känner mig besudlad, Processen när liv skapas är inte alltid vacker...