Ensamhet

I december har jag varit singel i tre år. Detta är inget problem utan något som till stor del är självvalt och något jag trivs med. Känner inte att jag är redo att innefatta någon i mitt liv just nu, en känsla jag haft de senaste tre åren. Men naturligtvis finns det dagar då jag önskar att jag hade någon i mitt liv, någon att dela vardagen med. Någon att stötta och stöttas av, någon att dela saker med och någon att känna närhet till och ge närhet. Men som regel överväger mitt behov av ensamhet och singellivets fördelar. Inte för att jag lever något vilt singelliv, tvärtom består singellivet för mig mest av att kunna vara ensam, vara för mig själv. Det händer så mycket inom mig och jag upplever så stora förändringar i mitt sätt att hantera livet och jag känner att det är något jag måste göra på egen hand.
Men så finns det ju dagar när jag känner mig ensam, dagar jag saknar känslan av att dela stort och smått med någon speciell. Dagar jag skulle vilja komma hem och sjunka ner i soffan och lägga mitt huvud i famnen på den som står mig närmast. Det finns dagar då jag känner att jag har så mycket kärlek att ge, dagar jag skulle behöva kärlek. Dagar jag skulle vilja höra min älskade prata om vad som helst bara för att höra hans röst. Idag var en sådan dag. Inte för att det finns någon speciell utan bara för att jag saknade den där känslan av att vara ihop med någon, att höra till någon. Att dela en vardag med någon som man känner så där väl som man bara känner varandra i ett förhållande. Att vara ihop med någon som man kan sitta tyst med i timmar och veta precis vad den andre tänker och känner utan att behöva bryta tystnaden. Idag var en sådan dag.
Samtidigt så vet jag att jag inte är redo, att jag inte har lust att börja med det där trevande, undersökande och osäkra sökandet. Är han intresserad, är jag intresserad, vill han? vad vill han? Avskyr verkligen det första året i ett förhållande. Och när jag gick på bio nu ikväll så kände jag hur skönt det var att njuta av en film i min ensamhet i biosalongen, att gå en sväng förbi jobbet och handla lite kvällsmat och samtidigt prata med mina arbetskamrater för att sedan gå hem till mina underbara hundar. Då känns inte singellivet så jobbigt längre.

Idag är jag tacksam för:

1. Känslan av att sova länge man vill på en ledig dag.

2. Den där fantastiska känslan när lamporna släcks i biosalongen och filmen börjar.

3. Livets oväntade vändningar.

Kommentarer
Postat av: Benny

jag tror jag vet precis hur du känner,firar själv 5 års jubileum snart. man vill ha någon att krama om och älska. men det är krävande innan man hittat rätt person som man kan möta på halva vägen och som förstår att man måste få ha en stund för sig själv ibland. ge inte upp nånstans därute finns han. det får mig att tänka på låten "tänk dig att ha en man i byrån" ha ha!

2007-09-20 @ 10:15:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback