Förlåt Fredrik...
Småpratade med en kund i kassan idag och samtidigt som jag började med nästa kund och han packade ihop sina varor så pratade vi om mina resor till Philadelphia och New York. Han frågade mig vad jag gjort med hundarna under tiden som jag rest bort och spontant svarade jag att mitt ex har tagit hand om dem. Han svarade att det måste vara bekvämt att kunna göra så och jag svarade spontant med ett skämt. Ja, jag måste ju ha någon nytta av... och samtidigt som orden lämnade min mun så började jag fundera på om han vet att jag är homosexuell? hur kommer han att reagera? vill jag att han ska veta det? vill jag säga det i kassan under eftermiddagsruschen? Och ju längre jag funderade desto större blev min panik över att hitta ett neutralt ord, så till slut ordet jag valde "Det". Killen såg lite förvånad över ordvalet och jag bannade mig själv över att jag krånglat till något så enkelt. Och jag bannade mig själv för att jag nedvärderat en av de viktigaste personerna i mitt liv till ett "Det". Killen sa hej och önskade mig en trevlig dag. Ögonblicket var över och jag fortsatte arbeta men jag grämde mig en lång stund över mitt ordval.