Åke Englund

Som jag så ofta gör när jag står i kassan, så spanade jag på en snygg kille som stod i kön. Han stod en bit bak i kön så jag hade ett par kunder på mig att bedöma vart han hamnade på min intresseskala. Hans blick mötte min och han log lite så jag kände mig påkommen men jag log mot honom och nickade samtidigt som jag fortsatte arbeta. Hans leende kändes äkta, intensivt och igenkännande så jag gjorde en inre inventering, det var något med hans sätt som fick mig att fundera på om jag sett honom förut, hans leende fick mig att fundera på om vi kände varandra på något sätt. När det blev killens tur så sa han: Hej Åke! Och det slog mig i samma sekund att det var en arbetskompis som jag spanat på. Visserligen hade han klippt sig sedan vi sågs sist men det kändes en aning pinsamt att jag inte känt igen honom utan huvudsakligen sett honom som en snygging. Spontan som jag är så berättade jag för honom om vad som hänt men han skrattade bara åt mig.