Åke Englund

Artikeln i Borås Tidning har nu publicerats med titeln "En ödmjuk kille med vass penna". Jag beskrivs som en kille brinnandes för att skapa större förståelse för homosexuellas situation. Är riktigt nöjd med artikeln och känner att Christian Dahlgren fångat vårt samtal på ett bra sätt. Har fått en smått otrolig respons från arbetskompisar, kunder på jobbet men även från folk på stan och även mottagit en mängd sms. Har fått kommentarer som: "bra gjort", "starkt" och "bra artikel". Har flyttat i samma veva som artikeln publicerades så jag har ingen telefon inkopplad, så jag vet inte om någon ringt hem till mig, men en person med samma efternamn som mig har fått ett telefonsamtal hem om artikeln. Ett positivt samtal visserligen men det väcker minnen från den tiden när jag kom ut i tidningsartiklar och tv när jag bodde i Eskilstuna. På den tiden var tyvärr inte alla samtal positiva vilket ledde till att jag valde att inte stå med i telefonkatalogen när jag flyttade ihop med F. Har inte haft sådana problem sedan jag skaffat nummer i eget namn trots att jag inte har hemligt nummer och är än mer officiell nu när jag kombinerar mitt ICA-jobb med föreläsningar om homosexualitet och debattartikelskrivande i bland annat Borås Tidning. Ska bli intressant att kolla min telefonsvarare när telefonen kopplas in i min nya lägenhet men det tar ett par dagar tills dess. Är dessvärre lite korkad när det gäller eventuella hotbilder på grund av min öppenhet, tvärtom så är det andra som påpekar att jag borde vara lite mer försiktig. Borde lära mig att lyssna mer på andras varningar kanske, ta hand om mig själv mer och allt det där... Nåja, är riktigt nöjd med artikeln och får stor och positiv respons på det hela taget. Det positiva tar över det negativa. Måste komma ihåg att skicka en kopia av artikeln till F.

I Sverige har vi ett antal diskrimineringslagar och ombudsmän. Vi har ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) som arbetar för att förebygga och stoppa alla former av etnisk och religiös diskriminering i samhället. Vi har ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) som skall arbeta mot homofobi, och verka för att diskriminering på grund av sexuell läggning inte skall förekomma på några områden av det svenska samhällslivet. Vi har handikappsombudsmannen (HO) som arbetar för att motverka diskriminering på grund av funktionshinder. Slutligen har vi jämställdhetsombudsmannen (JämO) som övervakar att kvinnor och män har lika rättigheter oavsett kön. Samtliga ombudsmän verkar för att minska diskrimineringen på arbetsplatser. För mig verkar det rimligt att man ska kunna besöka ombudsmännens hemsidor från sin arbetsplats om man får och har möjligheten att använda sig av Internet på sin arbetsplats. Från min arbetsplats kan man besöka samtliga ombudsmäns hemsidor förutom ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO). Om man försöker öppna HomO:s webbplats från någon dator på min arbetsplats stoppas man av ett filter som säger: Access Denied. Your request was denied because of its content categorization: ”Political/Activist Groups; Sexuality/Alternative Lifestyles”. Jag förstår syftet med filtret och har inget att invända mot det men konsekvenserna blir lite knepiga när man inte kan besöka en statlig myndighet, kanske i syftet att söka hjälp för att man blir diskriminerad på sin arbetsplats.

Borås Tidning har en intervjuserie med engagerade människor i Borås med omnejd, kallad ”I fokus” och idag intervjuades jag med anledning av mitt engagemang i homofrågor. Intervjun tog nästan 2 timmar och hade formen av ett samtal om mitt liv, min komma ut-historia och om att vara öppen om sin homosexualitet i vardagen. Vi berörde såväl privata delar av mitt liv som min roll som föreläsare och mitt ordinarie arbete på ICA. Det var väldigt skönt att göra en intervju utan att behöva tänka på att få fram ett budskap eller styra samtalet i en viss riktning för att uppnå en uppdragsgivares syfte. Samtidigt kunde jag vara kritisk mot delar homorörelsen och samtidigt föra fram min syn på hur man kan arbeta med homofrågor på ett positivt sätt. Ser fram mot intervjun som ska publiceras på söndag. Hoppas på ett bra resultat och har en bra känsla iför denna intervju.

Jag skulle vilja påstå att det finns positiva och negativa fördomar. Det låter kanske konstigt för en del och helt otänkbart för andra men jag vill ändå påstå att så är fallet. Negativa fördomar är naturligtvis de fördomar som påverkar en person eller grupp negativt, men sedan finns det fördomar om att en person eller grupp är på ett visst positivt sätt utifrån förutfattade meningar. Två av dessa positiva fördomar som finns om homosexuella är att vi är så snygga och att vi är så trevliga. Min personliga erfarenhet är att vi varken är trevligare eller snyggare än heterosexuella utan som oftast är som med de flesta fördomar så är vi alla bara människor, trevliga eller otrevliga, fula eller snygga. Skulle jag ge mig på ett försök till analys så kan jag tänka mig att det har varit mindre förbjudet för homosexuella män att syssla med yta eller utseende än vad det varit för heterosexuella killar, och om man tänker mer på yta och utseende så kanske man upplevs som snyggare, men man kanske bara är mer medveten och agerar därefter. Homosexuella kan generellt ha tänkt steget längre då man genomgått komma ut-processen och därför mognat som människa så att de därför agerar trevligt. Men också detta är något individuellt då jag mött min beskärda del av otrevliga homosexuella som inte tycks ha tagit till sig de positiva möjligheter komma ut-processen kan innebära i mognad och utveckling. Men som sagt var, det är nog procentuellt lika många otrevliga och trevliga bland heterosexuella. Likväl vill jag påstå att detta är en av de positiva fördomar som jag stöter på regelbundet. Den tredje vanligaste fördomen just nu är att så många är homosexuella. Varje ny kändis som kommer ut, varje person i min omgivning som mina kompisar förstår är homosexuell får dem att utbrista: Det finns sååå många homosexuella!

Jag förstod att jag var homosexuell när jag var 10 år. Jag inte satte ordet homosexuell på mig själv, jag ville inte förlika mig med mina känslor och tanken på att berätta för min omgivning om mina känslor var inget alternativ. Men jag var helt på det klara över mina känslor. Under de kommande 10 åren levde jag med min hemlighet, gjorde trevande försök att hitta en identitet som stämde överens med mina känslor. Levde med en ständig rädsla för vad som skulle hända om jag berättade eller kanske ännu värre, vad skulle hända om någon kom på mig, om någon avslöjade mig. Modet att vara helt öppen om vem jag är uppbådade jag först när jag fyllt 20 år. Under de 20 första åren av mitt liv hade det skett en rad förändringar som skulle påverka min, och andra homosexuellas situation. När jag var 2 år uttalade riksdagen att homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform. När jag fyllt 7 år infördes samma åldersgräns, 15 år, för sexuella förhållanden för såväl homo- som heterosexuella. När jag fyllt 8 år avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp. När jag fyllt 16 år förbjöds näringsidkare och myndighetspersoner att diskriminera homosexuella. När jag fyllt 17 år infördes lagen om homosexuella sambor. Den gav sambor av samma kön i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som heterosexuella sambor.

När jag vid 20års ålder började komma ut för familj, vänner och bekanta engagerade jag mig även politiskt i RFSL och började arbeta för att ge homosexuella samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som heterosexuella. Gick en kurs i att prata om homosexualitet med skolelever, svetten rann längs ryggen den första lektionen men gissa om jag var stolt efteråt. Intervjuades för lokaltidningen om hur det är att vara homosexuell, gjorde mitt första tv-program. Började skriva insändare och debattartiklar. Sedan dess har en rad reformer genomförts för att ge homosexuella samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som heterosexuella. Mitt intresse för dessa frågor har aldrig sinat även om jag brottats med vilka verktyg jag vill använda för bidra till detta och i dagsläget är denna blogg mitt verktyg.

Jag tror på det goda exemplet, jag tror på det goda samtalet. Jag tror dessvärre att det är alldeles för ont om goda samtal och goda exempel. Jag tror att vi ständigt översköljs av information om hur svårt det är att vara homosexuell, hur svårt det är att öppen om att man är homosexuell och hur svårt det är att vara öppen om sin homosexualitet till exempel på jobbet. Jag förnekar inte att dessa exempel äger giltighet, jag har full respekt för dessa upplevelser och tvivlar inte på att det kan vara svårt att komma ut. Men… det är min övertygelse att vi behöver fler goda exempel, det är min övertygelse att man får vad man ger, det är min övertygelse att man får vad man förväntar sig.

Den första arbetsplats jag kom ut på var McDonalds när jag var 20 år. Trots att jag inte hade ambitioner att bli ansvarig så blev jag skiftledare, min homosexualitet var aldrig ett hinder. När jag var 29 flyttade jag från Borås till Östersund där jag sökte arbete på Dressmann. Under intervjun fick jag frågan varför jag flyttat till Östersund, mitt svar var att min pojkvän F bodde där och att det var därför jag flyttat dit. Jag fick arbete på Dressmann och min homosexualitet var aldrig ett hinder på något sätt. När jag var 30 gick jag och min pojkvän F skilda vägar och jag bestämde mig för att flytta tillbaka till Borås igen där jag sökte arbete på ICA. Även under denna intervju fick jag frågan varför jag valde att flytta, denna gång till Borås, jag svarade att min relation med F tagit slut. Jag fick arbete på ICA, min homosexualitet var aldrig ett hinder. Efter ett tag blev jag kassaledare, sedan vice kassachef och idag är jag kassachef. Min öppenhet om att jag är homosexuell har inte varit ett hinder för mig. Att jag är homosexuell är inget som jag döljer och jag väljer att hantera min öppenhet kring min homosexualitet med humor, självdistans och öppenhet.

Att berätta att man är homosexuell handlar inte om att berätta om sitt sexliv. Att man som heterosexuell berättar om sin man, eller sin fru vid fikabordet betyder ju inte att man berättar ingående om vad man gör i sängen. Men man berättar faktiskt om sin sexuella läggning. Allt handlar om att kunna vara öppen med sin person och sitt liv. Saker som alla tar för givet.

Många homosexuella döljer sin läggning. En vanlig anledning är att de upplever att omgivningen inte tillåter att de är öppna. De är rädda för att bli utfrysta, att det ska pratas bakom ryggen eller att deras karriär ska vara slut. Men man får inte glömma att det finns goda exempel, jag hoppas att min historia kan var ett gott exempel.

Jag flyttade till Borås 1996. Borås, staden med reklamsloganen ”Storstadens utbud, småstadens närhet”. Jag trivs väldigt bra och har till och med valt att flytta tillbaka efter att ha bott i en annan stad under en kort period. Borås har under 1996 valts ut till Sveriges homovänligaste stad. Även om jag fått min beskärda del av negativa upplevelser på grund av min homosexualitet så går jag inte omkring och upplever mig som särskilt diskriminerad, såtillvida att jag är avsiktligt missgynnad eller särbehandlad. Jag har inte haft några problem när jag sökt arbete, inga problem när jag sökt bostad och inga problem när jag går på restaurang. Livet måste bestå av mer än att bara undgå diskriminering. Vi måste ha livskvalitet. Följer vi inte de sanna värdena i våra liv försämras livskvaliteten och hälsan likaså.

Begreppet homovänlig blir därför för mig något mycket större än att bara kunna existera utan att utsättas för diskriminering. Jag vill kunna spegla mig och min identitet i min vardag, jag vill kunna förverkliga mina drömmar, jag vill ha livskvalitet. Med de kraven blir det en lång väg att vandra för att ge Borås, eller någon stad i Sverige, epitet ”Staden med högst livskvalitet oavsett om du är homo- eller heterosexuell”. För trots allt är det så att jag inte kan hitta en fotograf som har ett bröllopsfoto på ett homosexuellt par i sitt skyltfönster. Vilket bageri har tårtdekorationer i formen av två män eller två kvinnor? Vilket konstgalleri i staden med ”Storstadens utbud, småstadens närhet” har en utställning där konstnären är uttalat homosexuell? Hur ofta har stadsteatern haft en uppsättning där homosexuellas liv skildras? Vill jag på bio en onsdagskväll, kan jag då se en romantisk komedi, fast med två killar i huvudrollerna?

På en kvällspromenad med hundarna mötte jag en vän som jag inte mött på några år, vi pratade om vad som hänt sedan sist. Det var några år sedan vi senast träffats så mycket hade hänt, vi hade båda börjat nya jobb och flyttat. Jag hade avslutat en relation och han hade inlett en relation, han och hans flickvän hade flyttat till ett hus utanför stan och de väntade nu sitt första barn. Vi skrattade båda gott åt vilket Svenssonliv han levde, när han sa att till skillnad mot hans Svenssonliv så kommer mitt liv som homosexuell alltid att uppfattas som kontroversiellt av många människor.

När vi skildes åt funderade jag på hans formulering, kontroversiellt, mitt liv ses som kontroversiellt, min förmåga till kärlek ses som kontroversiellt. Jag har aldrig sett mig själv som kontroversiell när jag diskar och min pojkvän torkar disken. Jag har aldrig sett mig själv som kontroversiell när jag och min pojkvän bytt till vinterdäck på bilen. Jag har aldrig sett mig själv som kontroversiell när jag och min pojkvän firade jul hos hans farmor. Tvärtom har jag alltid upplevt mig själv som en ganska konventionell, vanlig och alldaglig person som råkar vara homosexuell. Men visst, jag förstår vad min vän menade och kanske en dag är det inte så längre, en dag kanske jag bara är en vanlig Svensson. Till dess lever jag efter vad en annan av mina bästa vänner brukar säga till mig.

”Var som du är när du inte blev som du skulle”

Den här bloggen är ett sammelsurium av berättelser, funderingar och tankar kring homosexualitet. Jag vill lyfta fram och fokusera på en positiv, bejakande och identitetsstärkande bild av kulturella, sociala och emotionella aspekter som rör homosexualitet och homosexuella. Jag tänker även vid tillfälle bli konkret och lyfta frågor om homosexuellas rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Gemensamt för alla dessa tankar, reflektioner och formuleringar kommer att vara att jag i största möjliga mån utgår från ett perspektiv fyllt av självaktning, stolthet och självrespekt i att vara homosexuell.