Muskelminne

Jag sitter och skriver på Espresso House, skriver på fortsättningen av min första bok. Skriver ett kapitel med tillbakablickar på ett sexuellt övergrepp som skedde när jag var 10 år, för nästan 40 år sedan. Kommer på mig själv med att krypa ihop och titta mig omkring för att vara säker på att ingen ser vad jag skriver om, att ingen ser vad jag berättar om. Inser att skammen fortfarande sitter kvar i kroppen, trots att jag vet om att det som hände inte var mitt fel. Efter nästan 40 år så lever skammen kvar i kroppens muskelminne.
Jag stänger ner dokumentet. Sträcker på mig. Andas in och vilar från skrivandet och minnet av vad som inte var mitt fel. Inser hur långt jag kommit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback