Piller

Tittar på mitt ansikte i badrumsspegeln. Borstar tänderna, tar ur linserna och tar fram en rund vit tablett som jag sväljer med vattnet som var kvar i glaset efter att jag sköljt munnen. Tittar på mig själv i spegeln en sista gång inan jag släcker lampan i badrummet.
Morgon, jag sköljer ansiktet i ljummet vatten i ett försök att vakna till liv. Morgnarna är värst, allt jag gör får jag tvinga mig själv till, hade det inte varit för min hund som väcker mig så tvivlar jag på att jag tagit mig upp alls. Jag kisar i det skarpa ljuset och bryr mig inte om att sätta in några linser. Tar fram ett piller, denna gång ett avlångt brunt piller med gula ränder på, stoppar pillret i munnen, böjer ner huvudet och dricker vattnet direkt från kranen. Dricker bara nog med vatten för att kunna svälja pillret. Går ut ur badrummet, drar på mig kläder och skor för en första promenad med hunden. Att ta piller mot min depression bekommer mig lika lite som att borsta tänderna eller använda linser. Pillerna har under den tid jag tagit dem blivit en rutin, en del av min vardag. En enkel och relativt billig livförsäkring. För det går inte att förneka att de gett mig livet tillbaka, de har gett mig ett liv jag inte visste att jag var kapabel till.

Trackback