Avskärmad
Rummet ligger i källaren. Alla väggar är vita och alla steg jag tar ekar. I bakgrunden hörs det rytmiska dunkandet av tvättmaskinen. När jag sitter stilla och skriver så släcks lampan för att rörelsesensorerna inte känner av mitt skrivande. Sitter i mörkret och skriver. Skriver in i det sista. Skriver alltid. Alltid detta skrivande. Skriver på caféer, bussar, tåg och nu i en tvättsuga i källaren. Telefonen hittar inget nät. Det mobila bredbandet har ingen täckning. Återigen släcks lampan och jag får vifta med armarna för att tända ljuset. Tänker på hur miljön i tvättstugan liknar den klaustrofobiska sjukhusmiljön jag skriver om. Tiden rinner ut och inom några dagar åker jag iväg och jag vill vara färdig. Vill låta texten vila. Få nya intryck och kanske en ny blick för texten. Sparar texten och loggar ur datorn.