Åke Englund

Om kvällarna efter att jag slutat mina arbetspass går jag ofta en längre promenad med hundarna. Njuter av de varma kvällarna, vandrar längs regntunga gator. Och varje kväll passerar jag restaurangen där jag tillbringade några fantastiska men bitterljuva timmar i sällskap med vännen jag älskar. En omöjlig men inte olycklig kärlek. En obesvarad men i högsta grad lycklig förälskelse. För jag är i högsta grad lycklig när han och jag möts på restauranger likt denna. Vi är vänner som i högsta grad är medvetna om förutsättningarna i vår vänskap. Jag är inte olycklig när han som nu är bortrest, men jag kommer att vara lycklig på ett sätt som saknar motstycke när han kommer hem. Känslan av hur det kändes under de timmarna vi tillbringade på restaurangen gror inom mig när jag vandrar förbi restaurangen. För ett ögonblick är allt jag ser ljuset från lyktan ovanför dörren till restaurangen. Och ljuset från lyktan fyller mig med samma värme som hans närvaro brukar göra.