Åke Englund

Onsdag morgon. Förmiddag skulle andra kanske säga då klockan var kvart i tio men för mig var det fortfarande morgon. För mig är morgonen ingen bra tid på dygnet: Det har aldrig varit någon bra tid på dygnet för mig. De flesta som känner mig någorlunda vet att hålla sig undan och inte inleda onödiga samtal. Det blir bättre när jag fått duscha och äta frukost, när jag fått vara vaken några timmar så brukar jag bli mänsklig igen. Jag kämpar inombords med att inte vara så här och jag tycker själv att jag håller tillbaka, men jag får ofta kommentarer om mitt sätt och får till och med höra att jag skrämt folk med min blick. Och nu var det morgon. Trots att jag duschat och varit vaken någon timma så förbannande jag livet och solen som sken som om den var uppe för första gången. Jag gick med raska steg mot simhallen och tittade ner i marken samtidigt som jag hade iphonens hörlurar i öronen med musik på hög volym för att avskärma mig från yttervärlden. Men någonstans i bakgrunden för jag hur någon ropar mitt namn och en kvinna går över gatan mot mig för att prata med mig. Hon vill uppenbarligen något och jag känner hur ilskans flammor växer sig höga inom mig och jag gör mitt bästa för att dämpa irritationen. Hon börjar prata om en bok som fått av mig. Jag brukar ge henne mina gamla böcker då jag inte vill ha så mycket saker hemma och när hon läst dem så brukar hon ge dem till någon välgörenhetsorganisation. Men en av de senaste böckerna hon fått av mig har tydligen en personlig hälsning till mig så hon ville lämna tillbaka den. När hon ska lämna över boken så frågar hon mig vem Piff och Puff är? Inom mig så slickar ilskans flammor den tunna väggen mellan mig och yttervärlden och med rasande kraft vrålar de:

-Vem fan är Piff och Puff, jag har inte en aning och helt ärligt så skiter jag i det.

Men till det yttre visar jag ingenting och svarar att jag inte vet samtidigt som jag tar emot boken. Jag ursäktar mig och säger att jag har lite bråttom. Vänder mig om och går med bestämda steg mot simhallen, bort från kvinnan. Öppnar boken samtidigt som jag går och försöker lista ut vad hon menade. Och där på insidan av boken ser jag en hälsning till mig från några som uppenbarligen har gett mig boken. Jag känner igen boken men jag kan inte komma ihåg vem som gett mig den och vilka Piff och puff är.