Genom kameralinsen
När jag satt och läste i Central Park för några år sedan kom en skolklass förbi. Alla eleverna hade varsin kamera och sprang ivrigt omkring och fotograferade. De fotograferade himlen, trädkronorna och buskarna. De fotograferade människor, hundar och folk som spelade baseball. De kröp in i buskar och fotograferade, de låg på marken och fotograferade småkryp. Jag lade fascinerat ifrån mig min bok och deras lekfullhet och nyfikenhet fångade all min uppmärksamhet. Jag ville inte erkänna det, ens för mig själv men det var med viss avundsjuka jag iakttog dem när de såg världen med nya ögon och dokumenterade den. Det jag såg den dagen har funnits med mig i tankarna sedan dess. Och häromdagen väcktes minnet till liv inom mig då jag insåg att jag nu gör detsamma som barnen gjorde. De senaste veckorna har jag sprungit runt min mobilkamera och fotograferat. Jag har fotograferat himlen, trädkronor och hus. Jag har utan att tänka på det fyllts av samma nyfikenhet och lekfullhet som barnen jag mötte i Central Park den där sommaren.
