Åke Englund

Är inne på den del av boken som utspelas på en psykiatrisk avdelning. Skriver om hur huvudrollsinnehavaren kämpar med sina egna tvivel. Och för att göra det enklare för mig själv och för att verkligen övertyga läsaren om den inre kamp som pågår i huvudpersonens tankar så föreställer jag mig att jag kliver ur mig själv och att jag är iklädd kostym och vattenkammat hår när jag sätter mig på stolen mittemot. Han som sitter mittemot mig är jag men samtidigt djävulens advokat som kämpar till det yttersta med att få huvudpersonen att tvivla på sig själv, på sina tankar och på sitt liv. Själv sitter jag kvar på min plats likt en iakttagare, en spökskrivare och skriver ner argumenten som djävulens advokat drar fram ur sina skjortärmar. Djävulens advokat är skrämmande bra på att finna argumenten och jag blir nästan lite rädd när han argumenterat färdigt och reser sig upp från stolen och kliver in i mig och åter blir ett med mig.