Åke Englund

Fick en kommentar i kommentatorsfältet på min blogg från en från en klasskompis till mig i grundskolan. En röst från det förflutna i skriven form. Så mycket tid som har gått. Så mycket som hänt. Så mycket som har förändrats. Var börjar man? Hur börjar man? Var jag någonsin mig själv under skoltiden? När jag skriver på boken så har jag gått tillbaka i tiden och mött den jag verkligen var. Den som ingen såg. Undrar hur han upplevde mig? Han var ju en av mina bästa vänner.