Åke Englund

När filmens eftertexter rullade fokuserade jag på att andas genom munnen. Jag gjorde mitt bästa för att det inte skulle höras alltför mycket när jag grät. Satt kvar på min plats under eftertexterna. Väntade på att de andra skulle gå ut och försökte samla mig. När jag lämnade biosalongen gick jag direkt till toaletterna. Hittade en ledig toalett, gick in och låste dörren bakom mig. Hängde av mig väskan och lutade mig mot väggen. Blundade och andades genom munnen. Hade inte slutat gråta trots att jag gått ut från biosalongen, ned för trapporna och in på toaletten. Tog fortfarande in filmen. Kände mig överfull av känslor. Tänkte på nästa film som jag redan köpt biljetter till. Funderade för mig själv på hur jag skulle göra? Jag kunde inte med att ta in något efter det här! Tänkte på pengarna jag lagt ut på biljetterna. Tänkte på att jag hade tagit mig in till Göteborg. Tänkte på att jag inte skulle kunna åka tillbaka förrän om tidigast två veckor. Men jag kunde inte se en till film efter det här. Torkade bort tårarna och gick ut från toaletten. Gick upp för trapporna och gick mot utgången. Funderade på att lämna tillbaka biljetten till nästa film men fick panik av kön och trängseln. Jag hade ju ändå inte lagt ut några pengar, hade ju använt ett presentkort. Trängde mig fram genom massan av alla som var på väg in. Tittade bort. Mötte ingens blick. Kände paniken växa inom mig. Öppnade dörren och var äntligen ute. Ute kunde jag andas igen. Gick mot tågcentralen och bussen hem.