Slutscen

Tystnad. Mörker. En av filmerna jag såg under min resa till Vancouver slutade med tystnad och mörker. En tystnad och ett mörker som var lika smärtsam som slutet på filmen. Filmen slutade med en misshandel som publiken aldrig fick se men som alla i publiken kunde känna. Jag var säker på att många i publiken kunde känna igen sig i situationen. Även jag har känt hotfullheten som skildrades i slutscenen. Att vi inget fick se av vad som skulle hända förstärkte bara intrycket och vanmakten. Trots att det gått nästan en vecka sedan jag såg filmen så kommer slutscenen tillbaka till mig i tankar och drömmar under ögonblick av tystnad, den kommer tillbaka och hemsöker mig i ögonblick av mörkrer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback