Segerdans

De fem minuterna gick så snabbt att jag knappt hann reagera. Hann bara agera. Men det kändes bra när jag fick ett visitkort av förläggaren innan jag reste mig upp från stolen. Mitt manus hade hon redan i sin hand. Hon hade bläddrat lite i det under vårt korta samtal samtidigt som hon ställt frågor. Hon kändes genuint intresserad och upprepade att det var ofattbart att de ämnen som jag tar upp i min bok fortfarande är så tabubelagda.Hon bläddrade lite i manuset och sa lite frågande att hon var nyfiken på mitt språk i boken. Och jag log för mig själv. För om det var något jag kände mig säker på med mitt manus så är det mitt sätt att hantera språket. Vi tog varandra i handen en sista gång innan jag lämnade hennes kontor och gick genom bokförlagets lokaler. Sa hej då till kvinnan som tagit hand om mig när jag kommit dit. När jag kommit ut från kontoret vände jag mig om för att se till att jag kommit utom synhåll för personalen på bokförlaget och sedan kunde jag inte hålla mig längre utan hoppade så högt jag kunde och dansade en liten segerdans. Visst, inget är klart, jag har "bara" presenterat mig själv och mitt manus för en förläggare. Mycket återstår. Hon ska läsa mitt manus, Hon ska tycka att det är bra. Hon ska vara överens med de andra på förlaget och de ska alla tycka att mitt manus är intressant och bra nog att publicera. Men jag är bit på vägen, och hon kändes genuint intresserad och nyfiken på mitt manus. Så jag passade på att ta ut lite av glädjen i förskott. Dansade en tyst dans i korridoren för att släppa lös all energi som jag bar inom mig. Vad har jag att förlora på det? Jag har allt att vinna. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback