Varför är du jämt så glad?
Trots att jag bär på en sorg som aldrig tycks gå över och är fylld av ett till synes oändligt mörker så har jag lika nära till ljuset och det lätta i livet. Jag har lätt för att le och skratta och lätt för att bli förälskad. Förälskelsen i mitt liv är evig, det är bara objekten som varierar. På arbetet har jag som regel nära till ett leende då jag möter ömsom ”små förälskelser” och ömsom glada människor. Att det är så är inget jag tänker på som regel, men många av mina leenden kommer sig av en flört med någon kund eller ett bra möte med någon. Tidigare idag så var det en liten kille som var inne och handlade med sin familj samtidigt och jag var mitt vanliga glada jag. Just den här familjen handlar av mig några gånger i veckan så de är van vid att se mig leendes och de har flera gånger sagt till mig hur trevligt de tycker att det är då jag jämt är så glad. Idag kunde jag känna hur deras son iakttog mig extra mycket och han gav mig en misstänksam blick samtidigt som han lade huvudet på sned och frågade mig varför jag alltid är så glad. Först blev jag lite ställd och jag kunde inte med att säga att det var för att nyligen jag pratat med en kille som jag var förtjust i. Och i brist på sanningen så blev mitt enda svar att jag inte visste. Killen skakade på huvudet och sa att jag var konstig. Fast det var nog mer mitt svar som var konstigt.