Under bordet

Plockar med orden och strukturerar om meningarna. Försöker få pusslet att stämma. Är inne i slutskedet av boken. Om någon dag ska jag lämna den en vän som är lärare och som ska korrekturläsa boken åt mig. Sitter som vanligt på mitt stamcafé och skriver med musik i hörlurar och djupt försjunken i bildskärmens pixlar. Men jag känner direkt när han kommer in och ställer sig i kön för att köpa sitt kaffe. Vi brukar småprata lite när vi träffas här men från min sida är det ren artighet och jag är inte speciellt förtjust i honom. Dessutom har han en irriterande (o)vana att upplysa mig om hur jag ska gå tillväga när jag skriver min bok. En bok som jag nu sitter och skriver det sista kapitlet på. Och när han frågade hur det gick för mig så berättade jag att jag skriver på det sista kapitlet. Varpå han i en lång monolog upplyser mig om jag gör fel. Jag ska skriva det sista kapitlet först. Jag försöker att bryta in och förklara att jag förstår hur han menar och att jag redan när jag började skriva boken visste hur den skulle sluta. Men han ignorerar mitt lama försök till att förklara och fortsätter sin monolog. Jag tittar honom i ögonen och ler som om jag lyssnar men allt jag hör är musiken i hörlurarna och under bordet formar jag fingrarna till en obscen gest.  


Kommentarer
Postat av: Anonym

hahahah!!! så rätt

2012-04-04 @ 19:15:24
Postat av: Susanne

Hur många böcker har han själv skrivit, undrar jag då...

2012-04-05 @ 14:15:12
Postat av: Patrik Karlsson

haha

2012-04-05 @ 18:01:49
Postat av: J. Åke Englund

:)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback