For sale. Baby shoes. Never worn.
Funderade på ett av Ernest Hemingways kortaste verk, en historia bestående av endast sex ord och började genast leka med tanken på att skriva en text bestående av just sex stycken ord. De två första fann jag utan att ens reflektera: Oskuld förlorad. Men allt som jag kom på efter det var för långt och jag kämpade med att byta ord i ett försöka att uppnå just en historia bestående av sex ord. Jag höll på med detta letande efter rätt ord, lekte med orden och böjde på dem för att uppnå just en historia bestående av sex ord. Efter en lång stund la jag ifrån mig det jag skrivit och fokuserade på annat, lät texten vila ett tag, lät hjärnan vila. Gick tillbaka till det jag skrivit, läste texten en gång till. La ner texten på bordet och tog ett steg tillbaka för att få en överblick, för att få lite distans i ett försök att komma närmare. Och då slog det mig. De första orden som kommit så lätt. ”Oskuld förlorad”. Varför kom dessa ord utan att jag ens tänkte efter? De måste vara av betydelse för mig då de låg så nära, då de kom till ytan så snabbt. Har det att göra med boken jag skriver eller är det så jag ser på livet?