Förvånad under ytan

Jag blir arg på folk så gott som varje arbetspass. Möter dagligen folk som uppför sig på ett sätt som gör att jag tappar hoppet om mänskligheten. Bara under kvällens arbetspass har jag varit med om folk som behandlat andra kunder eller butikspersonal så illa att de egentligen inte borde få handla. Men, man är i underläge och kunden har ju alltid rätt, och jag är av uppväxt och ohejdad vana något av en expert på att hantera människor som dessa. Så det märks nog väldigt sällan på mig om jag är arg, sårad eller ledsen. Jag ler ännu mer samtidigt som jag är orolig för att min ilska eller irritation ska synas. Men mitt leende och min förmåga att dölja mina känslor ger mig konstant belöningar i olika former. Belöningar i form av kommentarer om hur glad jag jämt är, hur glad man blir av att träffa mig. Idag fick jag till och med höra att en personalchef i en butik i stan kommer att använda mig som exempel och förebild på ett personalmöte som de ska ha i morgon. Jag blir otroligt glad när jag får höra om detta men någonstans inombords känner jag mig mest förvånad över att ingen ser den arga, trötta och irriterade Åke, tacksam men förvånad.


Kommentarer
Postat av: Creutz

Aha! Så det är därför du är trevlig när jag handlar: du är helt enkelt asförbannad på mig...


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback