Störningar
Skottet ekade i salongen och ett liv var utsläckt. Det var rätt beslut men samtidigt skulle det få konsekvenser. Jag kände hur tårarna rann ner för min kind och allt kändes hopplöst. Paret bakom mig tycktes helt oberörda av det som utspelades på filmduken och fortsatte det samtal som pågått oavbrutet sedan de kom in i biosalongen. Jag hade vänt mig om och hyschat åt dem tidigare under filmen utan att det gett något resultat så nu vände jag mig om bad dem uttryckligen att hålla tyst. Killen gav mig en ilsken blick som om det vore jag som stört honom och inte tvärtom och tjejen som förvånad ut som om hon först nu insåg att det fanns andra i salongen. Jag vände tillbaka blicken mot filmduken och försökte slappna av och fortsätta att titta på filmen samtidigt som jag hörde dem upprört diskutera hur jag stört dem. Jag funderade på att skriva en text om folk som inte kan uppföra sig på bio, folk som inte kan koncentrera sig, folk som inte kan respektera sin omgivning. Funderade på om jag kunde få in den på kultursidorna som frilansande kulturskribent. Kanske kunde skriva något riktigt vasst utan att bli nedlåtande och personlig. Skriva något om respekt för de som gjort filmen och för de som betalt pengar för att se filmen. Men något sa mig att paret bakom mig inte läste kultursidorna speciellt ofta…
Men ett bra inlägg blev det, hursomhelst.
För övrigt håller jag med dig om att det är ett oskick med folk som inte håller käften på bio.
Nä, de kan lika gärna hyra en dvd och diskutera hemma...