Stamma

Bussen började närma sig skolan där jag skulle hålla dagens föreläsning och min sedvanliga nervositet hade börjat göra sig påmind. Jag satt ensam i bussens bakre del och gick igenom föreläsningen för mig själv. Inte för att jag behöver då jag haft samma upplägg på min föreläsning i snart 15 år men ingen klass är den andra lik och min nervositet blir mer lätthanterlig när jag förbereder mig. Trots att jag föreläst om homosexualitet under så många år så finns det perioder då jag kan stamma på ordet homosexuell, ett ord som har en ganska central del i min föreläsning. Så jag satt där i bussen, helt ensam. Och tänkte för mig själv att om jag säger ordet homosexuell högt för mig själv så kunde jag vara säker på att inte stamma på ordet under föreläsningen. Så jag andades in och samtidigt som jag andades ut så sa jag homosexuell högt för mig själv utan att stamma. Nöjd med att det gått bra log jag för mig själv och suckade nöjt. Och i samma ögonblick märker jag att jag inta alls är själv i min del av bussen. Snett bakom mig sitter en äldre dam som håller hårt i handväskan och ser helt skräckslagen ut. Jag drog upp axlarna och armarna i ett försök att be om ursäkt vilket fick henne att resa sig upp och sätta sig längre fram i bussen. Funderade på att förklara för henne men det hade nog bara gjort det värre kände jag.


Kommentarer
Postat av: Erik

Haha den är ju en av dina bästa kommentarer någonsin =) Nu ska jag försöka sluta skratta!!!

2011-05-12 @ 09:58:55
Postat av: Helen

Men varför försökte du be om ursäkt?

2011-05-13 @ 01:30:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback