Minnen av gammal kärlek
De flesta kvällar när jag kommer hem efter kvällens hundpromenad efter arbetet så brukar jag sätta mig ner med hundarna i soffan och lyssna på min favoritskiva. Oftast tänder jag bara några ljus och sitter där i det dämpade ljuset och klappar på hundarna samtidigt som jag låter dagens intryck sjuka in. Släpper allt väsen och all stress från dagen som gått. Jag dras till möten med människor likt en mal dras till ljus men samtidigt så finns det något som tär på mig i mötet med andra människor och jag behöver det där ögonblicket om kvällen när jag får vara ifred. Som regel så lyssnar jag på samma skiva varje kväll och jag har inte tröttnat på låtarna trots att jag lyssnat på den dagligen under flera år. Men lustigt nog så var det som att jag hörde musiken på nytt för första gången häromkvällen. Jag kom ihåg en gammal förälskelse, jag kom ihåg hur jag kämpade emot hans uppvaktning tills jag till slut föll för hans uppvaktning och hur sårad jag blev vid uppbrottet strax därefter. Vet inte varför jag kom ihåg detta minne just nu, kanske var det den varma vårvinden som tycktes smeka min nacke när den letade sig in genom det öppna fönstret, kanske var det att jag verkligen lyssnade på skivan och inte bara hade den på i bakgrunden och lät mig färdas tillbaka till då jag hörde den första gången. Vad det än var som fick mig att minnas så fick det mig också att inse hur mycket jag har förändrats och hur mycket som hänt i mitt liv sedan dess.