Påminnelser
Jag har under lång tid blivit uppmuntrad att skriva en bok och i höstas bestämde jag mig för att skriva om min uppväxt i ett första försök till en bok. Det kändes som något ganska givet då jag känner att jag har en historia att berätta, framför allt har jag en historia att skriva. Jag har under många år berättat en del av historien om min uppväxt under mina föreläsningar och jag vet på detta sätt att det jag berättar berör många människor, att den mörkare och mer dolda sidan av min uppväxt också berör fick jag bekräftat när jag gjorde mitt sommarpratarprogram för några år sedan. Men jag vet också om att jag inte har den bästa disciplinen så för att tvinga mig själv att skriva så har jag berättat för vänner, och en del bekanta, att jag gett mig in i detta projekt. Genom att göra detta så får jag regelbundet påstötningar och frågor om mitt skrivande och på så sätt tvingar jag mig själv att fokusera på skrivandet.
Men jag får även andra mer bokstavliga och symboliska påstötningar som när jag städade en av bokhyllorna i helgen och det ramlade en bok i huvudet på mig. När jag tittade på boken så förstod jag först inte vad det var för en bok då den saknade text. Men så kom jag ihåg. När jag muckade från lumpen så fick jag en ”Öppen bok” av mina chefer, de var nämligen helt övertygade om att jag hade förmågan, viljan och fantasin att skriva en bok och denna öppna bok skulle symbolisera just min första bok. Det var ”bara” upp till mig att fylla boken med bokstäver, ord och meningar. Och nu 19 år senare så fick jag den i huvudet som en uppmaning att fokusera på skrivandet. Min omgivning, vänner och bekanta tror på mig både då och nu.