Ovarsam
Jag hade klivit ur sängen när det var mindre än två timmar kvar tills jag skulle ha den första föreläsningen. Trött hade jag stått på tok för länge i duschen för att vakna till liv och anta mänsklig form. Innan jag gick hemifrån hade jag på fastande mage tagit ett glas med en brustablett som skulle innehålla vitaminer, mineraler och ginseng och nu började jag bli illamående. Telefonen ringde på vägen till skolan och det var en vän som var upprörd över ett beslut som jag fattat, han skällde för fullt och jag hade fullt upp med att inte kräkas så jag argumenterade inte emot honom och efter en stund avslutade vi samtalet. Medans jag fokuserade på andningen och gjorde mitt bästa för att inte kräkas så funderade jag på om det var min oro inför att hålla i föreläsningen som var ovanligt stark. Eller om det var magsjukan som drabbat många av mina arbetskompisar som nu även drabbat mig. Eller om det var att jag tagit brustabletten på fastande mage. Men i vilket fall som helst så mådde jag allt sämre så på vägen till skolan köpte jag mig en kopp kaffe som jag svepte i mig. Och efter en stund började jag må allt bättre och när jag var framme vid skolan så var jag bara så nervös som jag brukar vara innan mina föreläsningar och jag kände att den värsta faran var över. När eleverna tog sina platser och jag inväntade att läraren skulle kolla närvaron så tänkte jag som så många gånger förr på hur jag jämt känner det som att jag lever livet på språng och inte tar hand om mig själv.