Uppenbarelse
Jag såg honom så fort vi kom in i lokalen. Jag tittade generat ner i golvet samtidigt som jag följde min vän som gick mot baren. Han kom upp från nedervåningen och för varje trappsteg han tog så såg jag mer av honom när han uppenbarade sig. För om det var något han var så var det en uppenbarelse. Han var vacker bortom beskrivning med sin långa gängliga kropp, solbränd och en frisyr som han fixade till genom att dra handen genom håret. Jag har mött honom ett antal gånger på mitt arbete och jag hade i vanlig ordning blivit så till mig att en blind och döv hade fattat vad jag känner. Men nu när vi möttes här utanför jobbet, utan tryggheten i att kunna skylla på att jag arbetar med service så blev jag generad, orolig för att han under alkoholens påverkan skulle bli arg om jag tittade på honom. Så jag tittade bort och hoppades på att han inte skulle se mig. Men, när han kommit upp för trappan såg han mig och ropade på mig. mitt hjärta slog snabbare av nervositet men också av förväntan. Han kom fram till mig och frågade hur et var med mig? Jag svarade att det bara var bra med mig. Och då frågar han om han inte kan få en kram? Förbluffad och glad svarar jag glatt ja och vi kramas. Och han håller om mig samtidigt som han lägger sin kind mot min kind. Han kramar mig verkligen och vi står en lång stund och bara håller om varandra innan vi släpper taget. Han fortsätter att prata om hur glad han alltid blir när han handlar av mig. Och hur stort intryck min föreläsning hade gjort på honom.
I samma ögonblick kommer jag ihåg den föreläsningen som jag hade haft på en mässa om mänskliga rättigheter. Jag hade varit så nervös inför att föreläsa från en stor scen och mitt under föreläsningen så hade jag sett honom, tagen av hans vackra ansikte hade jag nästan tappat tråden i min föreläsning och intensiteten i hans ögon fanns där även ikväll. Det visade sig att min föreläsning var det som gjort störst intryck på honom under hela hans gymnasietid. Trots att han själv inte är homosexuell la han till. Men han sa det inte på det där nervösa sättet som för att skydda sig som så många nervöst gör. Återigen ville han krama mig och vi höll om varandra, jag la mitt huvud på hans axel och la händerna på hans rygg. Vi stod så en stund innan vi släppte taget. – Vi ses sa han och log mot mig när han gick vidare. Jag tittade på hans ryggtavla, tagen av känslan från kramen, tills han slutligen svaldes av folkmassan och försvann.