I den varma sommarnatten
Det finns en bok av Stephen King som handlar om en man som efter en olycka har förmågan att se vad som hänt en person genom att känna på något som tillhört han eller henne. Med sin förmåga kan han hjälpa människor att få klarhet i vad som hänt vid brott. Men hans förmåga har en baksida, för varje gång han använder sin förmåga så tär det på honom och han blir allt svagare och han drar sig undan människor för att han ska orka leva. Vissa dagar kan jag känna samhörighet med honom, i synnerhet under de dagar som jag haft föreläsningar på en skola, då jag kan känna mig helt slut inombords. Men även efter en vanlig arbetsdag kan jag känna mig helt slut inombords. Ikväll var det en sådan kväll. När jag kom hem så ställde jag mig på balkongen, njöt av den varma kvällsvinden som tycktes smeka mina kinder. Inifrån lägenheten kunde jag höra tonerna från Miles Davis Summertime och hade det inte varit för att en av hundarna kom och puffade på mig så hade jag säkert somnat stående med ett stort leende på mina läppar i den varma sommarnatten.
