Åke Englund

Nyårsfyrverkerierna lyste upp det mörka sovrummet i kaskader av regnbågens alla färger. Samtidigt som jag och den större av mina hundar tittade med fascination på skådespelet låg den mindre hunden under täcket och darrade av skräck. Jag klappade hunden mjukt men samtidigt som jag pratade lugnande med den var jag fylld av vanmakt över att inte kunna hjälpa den att må bättre. När jag låg där i mörkret fylldes jag av en slags bitterljuv känsla då jag delade det vackra med en hund och stöttade den andra under vad som måste kännas som en krigszon.