Åke Englund

När jag slagit ihop boken och lagt ifrån mig den på bordet så drack jag upp kaffet och gick mot utgången. Dörren slog igen bakom mig och jag kände kylan krypa in under jackan, jag drog jag upp dragkedjan hela vägen och kragen kom att skymma större delen av mitt ansikte. En känsla av att vilja gå ut i folkvimlet för att sedan försvinna fyllde mitt inre. Vissa dagar hemsöks jag av en längtan efter något annat, en längtan bort. Fylls som så ofta av drömmen om att flytta till New York, arbeta på ett café och tillbringa fritiden på en biograf eller läsandes en bok i Central Park. Bara försvinna i folkvimlet och bli en i mängden. Tvingade in drömmen som hemsökte mig i ett av hjärtats inre rum och stängde dörren till rummet i en förhoppning om att jag inte skulle höra dess rop på återupprättelse.