Åke Englund

Fick beröm av en vän i ett sammanhang under dagen och hon sa att hon var stolt över mig. Förläget tackade jag henne. Naturligtvis kände jag mig glad och tacksam för att hon var stolt över mig. Men, inombords kände jag mig orolig. Gamla känslor av att inte vara värdig sipprade upp genom lager av minnen som med tiden förvandlats till reaktioner på minnen som gjutits in i kroppen snarare än reaktioner på sådant som händer i ögonblicket. Senare under dagen fick jag beröm av en kund på jobbet, inte bara en kommentar i förbigående utan en lång utläggning om hur mycket hon uppskattade mig och min betydelse för uppfattningen av butiken som jag arbetar i. Dessutom berättade hon att hon diskuterat mig med flera vänner och att de alla var överens om att de alla tyckte likadant. Generad tackade jag för berömmet men återigen väcktes mina känslor av att inte vara värdig och jag kände nästan skam över berömmet som jag fick. Tvärtom så skämdes jag och tittade mig omkring för att se till att ingen hade hört vad hon sagt. När jag försäkrat mig om att ingen hört vad hon sagt kände jag inte lika orolig men jag kunde inte släppa tanken på varifrån mina känslor av oro, skuld och skam iför att få beröm kommer ifrån.