Utmattad
När jag blev visad till mitt bord var det som om min kropp gick för egen maskin, jag kände mig helt utmattad efter lektionerna och var tacksam för extraservicen jag fick efter flera år som stamgäst på restaurangen. När jag väl satt ner med maten framför mig kände ingen hunger och jag fastnade med blicken i tomma intet. Lektionerna hade gått bra, den första i synnerhet men det tog på krafterna att öppna sig. Jag tittade ner på talriken ännu en gång men hungern hade inte infunnit sig, tröttheten svepte in mig i en varm filt av längtan och jag ville bara ta bort tallriken och lägga ner huvudet på bordet. Men istället tittade jag på klockan och insåg att det var mindre än 45 minuter kvar tills jag skulle börja kvällsskiftet på mitt ordinarie arbete. Även om jag insåg att jag borde vila och återhämta mig efter lektionerna så fanns det ingen tid för det. Jag åt så gott jag kunde av maten även om jag inte kunde känna någon smak av det jag åt.
Samtidigt som jag åt gick jag igenom lektionerna och insåg att jag utvecklats med ledarskapskursen som jag gått genom mitt arbete det senaste året och jag nu funderade över hur olika gruppdynamiken varit i de två klasserna jag precis haft. Och att det finns så mycket som ligger hos klassen vilket också påverkar hur lektionen blir. Tänkte tillbaka på hur jag hanterat killarna som suttit och pratat med varandra under lektionen, hur jag hanterat elever som skrikit så högt i korridoren under min lektion att jag fått bryta under korta stunder. Hur tydligt jag kunde känna att den andra gruppen inte var lika accepterande utan hade mycket svårare för ämnet än den första gruppen. Och hur jag fått det bekräftat av läraren efteråt som också tackade mig för efter lektionen och nästintill bad om råd för hur hon skulle hantera elevernas negativa syn på homosexuella. Tankarna surrade i huvudet på mig men även om jag otroligt trött så var jag fylld av stolthet över min insats och berömmet jag fått av elever och lärare.