Åke Englund

-Men jag vill inte prata med dig!
Det var inte ofta jag höjde rösten och jag kunde känna hur alla omkring vände sig om och tittade på oss. Men mannen gav sig inte så jag följde med honom och vi fortsatte samtalet ute i entréslussen. Men egentligen upprepade vi bara samma saker som vi båda sagt tidigare. Han hävdade att jag gjort en polisanmälan om att han hade slagit mig och att det inte stämde. Jag upprepade att jag inte gjort en anmälan om att han slagit mig men att han hotat att döda mig vid flera tillfällen och att det var nog för att jag inte skulle vilja prata med honom. Han höll då med om att han hotat döda mig men att han aldrig slagit mig och att han nu kunde åka in i fängelse under en lång tid. Det var ju synd svarade jag men han kunde inte höra ironin i min röst och jag vände mig om för att gå in i butiken igen. Han tog tag i min arm och jag höjde återigen rösten. Jag vill inte prata med dig sa jag ännu en gång och drog till mig armen så att han tappade greppet om mig. Väl inne i butiken fortsatte jag samtala med en vän och var tacksam för att jag snabbt kunde byta ämne och prata om något helt annat och släppa tankarna, släppa ilskan.
Men nu när natten dragit sitt mörka täcke över mig så började tankarna krypa inpå mig så funderade jag över hur bra det egentligen var att vägra prata med någon som hotat mig till livet vid flera tillfällen såväl på jobbet som på fritiden. Samtidigt så hade jag tappat tålamodet, känt att det fick vara nog. Det finns ingen arbetsbeskrivning där det står att jag ska hantera dödshot eller hur jag ska hantera dödshot. Men nu när kvällen var här och jag skulle gå en kvällspromenad med hundarna kändes inget lika givet.