Åke Englund

På väg från simhallen gick jag förbi mitt stamcafé och insåg att jag hade en timma till mitt förfogande så trots att jag inte hade med mig laptoppen så gick jag och satte mig med det senaste kapitlet från boken, som tur var så hade jag skrivit ut en papperskopia av det. Caféet var nästan fullsatt men jag hittade en plats och satte mig ner med en latte och läste igenom det jag skrivit och började göra anteckningar lite varstans. Efter bara några minuter kom jag in ett slags flöde och pennan tycktes skriva av sig själv. Insåg att det skulle bli vårt att tyda vad jag skrivit senare men det fick bli ett senare problem. Efter en stund blev jag illamående och lutade mig tillbaka och vilade huvudet mot väggen bakom mig. Eftersom boken handlar om saker jag upplevt så blir det nästan för nära ibland. Jag funderar ofta på hur andra kommer att reagera på texten när de läser den, om de kommer att känna likadant. Kommer på mig själv med att tänka att nästa bok ska bli ljusare och lättare.