Vi möts igen

När jag gick längs gången med gravar såg jag att det stod ”Vi möts igen” på en av gravstenarna. Jag log lite skeptiskt för mig själv när jag såg meningen skriven på gravstenen. Jag vet att jag har en krass syn på livet efter detta. Jag tror inte på att det finns något efter detta livet, jag vill inte tro att det finns något efter detta och till skillnad mot många andra så ger det mig ingen ro att tänka mig att det skulle finnas en fortsättning på detta livet. Jag gick längs raderna med gravstenar i regnet. Mina skor var genomvåta men paraplyet skyddade mig i övrigt mot det fallande regnet. Hittade gravstenen jag sökte efter. Läste namnen på min farmor och farfar, en farbror jag aldrig träffat och min pappas namn. Och längst ner stod ett nytt namn med 2011 som dödsår. Det var namnet på den sista i pappas släkt, en av hans bröder. Blev förvånad över att läsa hans namn där. Inte för att han var för ung för stå på gravstenen, han hade blivit mer än sjuttio år gammal vilket jag kunde räkna ut genom att läsa årtalen på gravstenen. Blev förvånad för att även om min kontakt med min familj är nästintill obefintlig så brukar alltid någon höra av sig vid dödsfall. Men inte den här gången. Det kändes som att ett av de sista banden mellan mig och min familj klipptes av. Inget dramatiskt, inget jobbigt, ingen ångest. Det har det gått för lång tid för. På något sätt kände jag en viss lättnad. Nu blev det lättare att skriva min bok, inte för att min farbror som dött hade någon större del i min bok men han är en av de som jag skriver om. Kanske hade gravstenen jag passerade på min väg rätt om än symboliskt. Vi möts igen. Kanske inte i verkligheten men i min bok kommer de alla till liv.


Kommentarer
Postat av: Creutz

Mycket vacker och gripande text. Förträfflig, helt enkelt.

Postat av: J. Åke Englund

Tackar ödmjukast :)

2011-08-25 @ 00:18:01
URL: http://akeenglund.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback