Uppskattning
En signal från mobilen signalerade att jag fått ett sms och när jag öppnade sms:et som var från en vän så stod följande text: ”I love you man.” Jag tittade mig omkring för att se om han var i närheten men jag var helt själv när jag gick på min promenad med hundarna. Misstänksamma tankar började mala i min hjärna när jag gick där med hundarna. Varför skickade han ett sms med den texten? Var det någon som använt sig av hans telefon för att retas. Varför var det på engelska, ville han säga att han uppskattade mig men skrev det på engelska för att distansera sig från den romantiska betydelsen i meningen. Vad skulle jag svara för att det inte skulle bli fel? Jag valde den lite neutrala distanseringstekniken och svarade med ett enkelt: ”Thank you” och en smiley. Efter en stund fick jag som svar: ”Du är bäst”. Fortfarande lite misstänksam svarade jag: ”Hmm, tack. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?”. Efter några minuter kom så svaret: ”Du är ju dig själv och det gillar jag”.
Misstänksamheten släppte sitt grepp om mig och jag svarade: ”Tack, va glad jag blir, jag försöker så gott jag kan”. Och när jag gick där med hundarna i den varma vårsolen så log jag och tänkte för mig själv på hur desperat jag försökt att vara någon annan under så lång tid i mitt liv. Och hur jag när jag väl gav upp mina försök att vara någon annan, någon som andra tyckte om och godkände, blev mig själv. Den som jag är idag. Jag kanske inte är perfekt, jag kanske inte alltid är så smidig, jag kanske gör saker som andra tycker är konstiga och jag kanske lever ett liv som andra inte alltid förstår. Men om det är något som jag faktiskt är så är det att jag är mig själv. Funderade på om min vän visste hur mycket jag kämpat för att bli mig själv och hur skönt det är att få höra att han faktiskt uppskattar mig för den jag är.