Att skapa genom förväntningar

Oftast vågar jag inte tro på mig själv eller lita på att något bra ska hända. Jag vågar inte tro på att något ska hända förrän det verkligen har hänt och oftast så berättar jag inget om något som jag ska göra förrän det hänt för att slippa förväntningar. Men nu har jag testat att göra tvärtom i ett försök att sätta lite press på mig själv för att komma igång med mitt skrivande. Jag har under flera år tänkt skriva minst en bok och jag har ofta uppmanats att skriva en bok av vänner och bekanta. Men jag har inte kommit så långt tidigare då det mest blivit ett projekt som legat i träda på planeringsstadiet. Men så i höstas bestämde jag mig själv för att ta tag i projektet och på min resa till Seattle satt jag någon timma varje dag och samlade material och strukturerade handlingen i boken. Och sedan började jag berätta för vänner som jag visste skulle kunna stötta och pusha mig i mitt skrivande. Dessa har sedan regelbundet frågat hur det går och jag känt mig lite pressad att skriva och faktiskt kommit igång med processen. Jag har medvetet byggt upp förväntningar i min omgivning för att pressa mig själv att prestera. Och det har lyckats, nu har jag skapat ett första utkast till kapitel 1 i boken. Och det känns som att något har lossnat, jag har kommit igång. När jag satt framför datorn på mitt stamcafé häromdagen med en kopp kaffe som enda sällskapet var det som att tankarna flödade från hjärtat och hjärnan och gemensamt kom ut genom mina fingrar för att spela musik på datorns tangenter. Det är långt kvar men jag har startat färden.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback