Smärtans anatomi
När mobilens ilskna larmsignal väckte mig var mitt huvud besatt av en molande värk. Långsamt placerade jag först den ena och sedan den andra foten i golvet tills jag slutligen satt upp. Det kändes som om jag hade en baksmälla utan dess like trots att jag inte druckit något kvällen innan. Arbetsdagen innan hade varit lång och idag var jag ledig och hade saker att göra, det fanns inte tid att sakta ner på grund av kroppens nycker. Dagens schema hade varit fyllt redan innan jag lagt mig kvällen innan. Symptomatiskt nog så hade jag ont i huvudet. Nuförtiden tycks min tid vara fylld av rationella beslut, en serie av beslut som jag varit tvungen att fatta där jag kämpat för att ”göra det rätta” när jag vet att mina beslut påverkar andra människors liv. Logiska och praktiska beslut där jag är tvungen att se bortom mina känslor. Beslut fattade av hjärnan.
En hjärna som det nu kändes som att någon spelat fotboll med. En hjärna som pulserade av värk. Det känns som om att jag alltid levt med någon form av värk men värken har då varit i magen eller i bröstkorgen i trakten kring hjärtat. Symptomatiskt då smärtan i mitt liv handlat om känslor och därför manifesterat sig i magen där känslor ofta tycks samlas. Eller så har smärtan känts i bröstkorgen i trakten kring hjärtat. Och symboliskt nog så brukar kärlek förknippas med just hjärtat. Men nuförtiden så fokuseras de jobbiga besluten i mitt liv till det logiska och det praktiska, till huvudet. Och om smärtan ska ses som en mätare av mängden press jag är utsatt för så törs jag inte ens fundera på vad jag utsätter mig för just nu. Jag gick en promenad med hundarna och sköljde sedan ned huvudvärkstabletter med några klunkar vatten och gick och la mig igen.