För ett ögonblick

Jag andades snabbt och ytligt, rädslan låg som en tung sten över min bröstkorg. Jag tryckte mig bakåt i ett försök att komma undan men jag var fastnaglad mot stolsryggen. Slagsmålet framför mig kom allt närmare och jag kände mig fångad och utsatt. Kvinnan slog till mannen framför mig med ett knytnävsslag och han tappade balansen för ett ögonblick. Det kändes som att han skulle ramla rakt i famnen på mig och jag tryckte mig så nära stolen jag kunde i ett försök att komma undan. Mannen återfick balansen och gick till anfall mot kvinnan men innan han fick ett grepp om kvinnan hade hon fått upp en pistol som hon nu riktade rakt mot hans ansikte. För ett ögonblick tycktes tiden stå stilla och tystnaden var total. Men så revs tystnaden itu av mannens skrik men skriket tystnade lika tvärt som det börjat då kvinnan avlossade pistolen. Mannens huvud sprängdes i bitar och blod och hjärnsubstans flög mot mig och fastnade på mina glasögon. Instinktivt drog jag med handen över glasögonen för att torka bort blodet och hjärnsubstansen och i samma ögonblick insåg jag att det inte var verkligt. Jag skrattade för mig själv då jag insåg att jag dragits med i filmens handling så mycket att jag trodde att jag träffats av blodet och hjärnsubstansen. För ett ögonblick hade jag släppt vardagens svåra beslut, situationen på mitt arbete och andra saker som jag bär på mina axlar och i mina tankar.


Kommentarer
Postat av: Patrik

Höll Andan där ett tag!

2010-09-24 @ 03:27:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback