Hemma igen
Med ögon vana att se avenyer och skyskrapor tittade jag ut genom mitt vardagsrumsfönster. Ett stilla höstregn gav intrycket att allt i världen utanför vardagsrumsfönstret gick i olika nyanser av grått. Trots detta kändes det bra att vara hemma igen. Jag vände mig om och tittade på min lägenhet och det kändes som att jag såg allt på nytt, som att jag fått nya ögon under resan. Hundvakten hade inte kommit ännu så det var bara jag hemma och utan hundarna var det som att lägenheten varit berövad liv under de veckor jag varit bortrest. Lägenheten var tyst och kall som om dess själ inte längre levde. Jag strök med ena handen längs matsalsbordet samtidigt som jag blundade och andades in djupt. Det var en lustig känsla som infann sig då jag visste att inget rörts under de veckor jag varit borta samtidigt som jag hade en känsla av att något väsentligt hade förändrats. När jag tittade mig omkring så insåg jag att det var inom mig som något hade förändrats. Som så ofta så är det som att varje gång jag reser bort så hittar jag hem mer och mer.