Brist på glidmedel

-Du får skynda dig, jag ska med en buss!
Hennes tonfall var snäsigt och surt och utan att svara henne lyfte jag blicken och tittade på henne med en blick som kunde skära genom det mesta. Hon svarade inte men hon förstod poängen och jag fortsatte att försöka släta ut sedeln som hon gett mig och funderade på hur det var möjligt att få en sedel så skrynklig, inte ens om jag ansträngde mig skulle jag lyckas. Men till slut så var den slät nog att få in i kassan. Kvinnan med den taskiga attityden tog sin växel och gick mot slutet av varubandet för att hämta sin vara. Jag fortsatte med nästa kund och försökte släppa det som precis hänt samtidigt som jag bannade mig själv för att jag inte behållit mitt lugn utan istället varit irriterad på kvinnan och jag kände att jag inte skulle ha gett henne den där blicken. Kvinnan hade bara köpt en vara men hon tog inte bort den från bandet så jag fick krångla med efterkommande kunders varor så att de inte blandas ihop och skapa mer irritation. Efter att jag hade hjälpt ytterligare ett antal kunder så hade kvinnan med sedeln fortfarande inte tagit sin vara och jag fylldes av en ofantlig lust att fråga henne hur det gick med den där bussen som hon hade så bråttom till. Men jag suckade för mig själv och fylldes av en saknad till den vänlighet som jag upplevt under mina resor till USA. Deras vänlighet är ofta tom och utan ärlighet men den fungerar som ett socialt glidmedel och man slipper mycket av den friktion och irritation som ofta uppstår i möten mellan människor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback