Återupplevt ögonblick
När jag satte mig i biosalongen hade det gått mer än ett halvår sedan jag senast såg filmen på bio. Jag kände avslappnad då ögonblicket som jag väntat på så länge äntligen var här. Samtidigt var jag fylld av förväntan inför upplevelsen som låg framför mig. Så många som jag pratat med om filmen. Så många jag försökt förklara för varför jag tycker att filmen är så bra. Min iver över denna film har till och med lett till att jag blivit intervjuad i lokalradion om varför jag tycker om filmen så mycket. Och nu var då ögonblicket här. Jag satt relativt långt fram i salongen så det satt ingen annan framför mig eller på samma stolsrad så jag fick en känsla av att vara själv i salongen. När ljuset släktes i salongen och filmen började lät jag mig själv översköljas, svepas med och innerslutas i dess skönhet, det vackra ljuset och de vackra färgerna. Jag skrattade inombords åt den torra och mörka humorn. Jag led med George i hans sorg och kände igen mig i hans känsla av att drunkna. Slogs av hur otroligt vacker filmen är och kände tacksamhet för att jag fått möjligheten att se filmen bio ännu en gång.